Hoppa till innehåll

Nr 263 2011

Läget för Islands amatörer

Jag har ofta funderat på hur våra isländska kolleger har det men aldrig hittat nån riktigt bra sajt. Så tack till min vicegeneral Christian Vestergaard, som tipsar om denna isländska astronomiförening:  Stjornuskodunarfelag Seltjarnarness.

En del av sajten är på engelska och ur den framgår att våra vänner däröver är 300 medlemmar och att högkvarteret ligger i Seltjarnarnes, en förort till Reykjavik. På taket till en skola har sällskapet sitt teleskop, en 18-tums Newtonreflektor,
Planer finns på ett flytt, eftersom även Island dras med besvärande ljusföroreningar.
Jag inbillar mig gärna att solen och norrsken är något som ligger isländska amatörer varmt om hjärtat, och att alla vulkanutbrott orsakar särskilda observationsproblem.
Liten isländsk astroparlör:
* Big Bang – Stóri hvellur
* Kosmos – Alheimur
* Stjärna – Stjarna
* Måne – Tungl
* Gasjätte – Gasrisi
* Galax – Vetrarbraut
Ett ovanligt vackert norrsken på Island med stjärnhoparna Hyaderna och Plejaderna synliga bakom, kan se ut så här:

Sagt av George Gamow

En gång förklarade Big Bang-kosmologen  George Gamow varför han föredrog att klättra i Colorados berg och inte i  bergen i Californien:
– På varenda bergstopp i Californien ligger ju en korvkiosk!

ROSAT:s krasch  – vad händer?

Jag vet inte om tystnaden kring den störtande ROSAT-satelliten ska tolkas positivt eller negativt.
Tyskarnas flyg- och rymdfartsorganisation (DLR) konstaterar att man håller koll även via amerikanska militära radarstationer.
Fragment lär överleva passagen genom jordens atmosfär (beräknad snitthastighet 28 000 km/tim). Spegeln är på 1,7 ton, och som jag skrivit tidigare: Den vill jag inte ha i skallen!
21-25 oktober väntas kraschen ske +- 3 dygn och satellitdelar spridas längs ett 80 km brett band över jordytan. Ungefär avståndet Malmö-Ängelholm, Malmö-Hässleholm.

Spindelnät på andra sidan Vintergatan

Bortom Vintergatans tjocka skiva av stoft och moln och gas, på andra sidan sett från oss, ligger denna spindelnätsskönhet cirka 10 miljoner ljusår från oss:
Spiralgalaxen IC342.
Det är NASA:s infrarödkänsliga Spitzer-sond som dokumenterat spiralen, där vi kan se rödaktiga klumpar (= stjärnbildningsområpden), gulgröna gasmoln och blåaktigare stjärntrakter.
Hur vanliga är molnbryggor mellan spiralerna, som vi kan skymta,  i en galax?

Klicka på bilden för att få upp den i intressant detaljformat.
Trots att galaxen är svår att se optiskt, upptäcktes den redan 1895.
Och länge troddes den tillhöra vår egen lokala galaxhop, men den tillhör den närmaste grannhopen.
Galaxens skenbara storlek är faktiskt större än fullmånens, och bland våra grannspiraler brädas den i skenbar storlek bara av Andromedagalaxen och M33 i Triangelns stjärnbild.

Orion snart över oss

Snart är  vinterstjärnhimmeln synlig på vettig kvällstid, och det var ett kärt möte när jag härom kvällen lufsade mot bussen från Tycho Brahe-observatoriet och hade, som vi säger på malmöitiska, ”sälla” av Plejaderna på väg upp i öster..
För mig är framför allt  Orion Stjärnbilden med stort S. Den är både vacker och… pedagogisk!  Jag använder alltid stjärnorna och molnen här som utgångspunkt för löst prat om stjärntyper (röda Betelgeuse, blåvita Rigel), supernovor och supernovaretser (Betelgeuse, Barnards båge), avstånd (bältets tre stjärnor), nebulosor (M42, Hästhuvudet), stjärnbildning (M42), dubbel- och multipelstjärnor (Trapetset), vad man kan se optiskt (Trapetset igen) och med andra fotonkänsliga instrument.
Trapetset i M42 föranleder kommentarer om vad det är som får M42 att lysa. Egentligen är det en överloppsgärning att köra med NASA för att illustrera just Trapetset men här är iaf en extrem ”närbild”:

Orion är som en Baedeker till kosmos. Det är bara bristen på kombinationen av riktigt avlägsna och  lätt synliga Deep Sky-objekt som galaxer och galaxhopar som det går att klaga på.

Tack för intresset…

… denna helg.
Jag måste innan butiken stänger för helgen avslutningsvis berätta att jag inte ens har räkningen klar för mig själv hur många W-.bloggar som publicerats sen starten. Detta, visar det sig,  är faktiskt den 504:e sen Peter Linde lurade på mig uppdraget på tåget från Stockholm i fjor vintras.
Så det får bli postfestum-champagne!

Lämna ett svar