Hoppa till innehåll

Nr 264 2011

Øresund sett lite grand från ovan

Japanska rymdorganisationen JAXA har pytsat ut denna förnämliga bild över Öresund, Broen, Malmö och Köpenhamn.
Klicka/dubbelklicka  på bilden!

Medborgar-astronomi

Fram till 28 oktober håller Windows 2-projektet med Great World Wide Star Count på – kolla hemsidan.
Med hjälp av sajtens info, bidrar du med att vi får ett grepp om hur långt ljusnedsmutsningen skett.
Så här enkelt  är det att vara med.
* Kolla upp Svanens stjärnbild några timmar efter solnedgången.
* Vilken är  den ljussvagaste stjärnan du kan se på de stjärnkartor med angivna magnituder, som du kan ladda ner?
* Avrapportera ditt fynd.
Svårare är det inte.

Spåren på Vesta

Från NASA:s Dawn-sond dimper ner nya bilder från asteroiden Vesta. Som denna, tagen 20 augusti i år:
Längs ekvatorn på  Vesta syns märkliga långsträckta ränder eller genomskärningar (”throughs”). . En del går över nedslagskratrar, en del har träffats av senare nedslagskratrar.
Mekanismerna bakom är på utredning. Det finns ju bara två faktorer att räkna med:
Antingen har spåren skapats av inre geologiska krafter (sättningar?) eller så är de utifrån kommande? Kan det handla om snuddande asteroider/asteroidfragment?
Det som spökar i bilden tycker jag är spårens geometri, att de korsar varandra vinkelrät t v, och spårens  geografi (= ekvatorn). Något är lurt.

Snyggt norrsken från Arktis horisont

Britten Andy Keen tar fantastiskt fina naturbilder och kallar sig också ”aurora hunter”, bevisat av denna bild som jag fått via Christian Vestergaard:

Bilden är ett självporträtt och plåtad i den arktiska kylan (-31 gr C!!!) mitt på en frusen älv.
– It was a fantastic experience, and one that will live with me for a lifetime, lyder Andys bildtext.

Järnisotop avslöjar gamla gammablixtar

Om vi hittar en isotop av sorten järn-60 i jordens yttre lager, kan det var en strålningsfossil från det förflutna, från ett gammalt potientiellt farligt gammautbrott i kosmos. Astronomer har mer och mer börjat intressera sig för faran av hård kosmisk strålning typ gamma- och röntgenblixtar och vad dessa  kan betyda för organismer på jordklotet. Strålningen kan ramponera och förtunna delar av molekylerna i  klotets ozonlager och släppa igenom solens livsfarliga UV-strålning.
Dessa våldsamma. kortvariga  energiutbrott kan orsakas av koliiderande neutronstjärnor eller kolliderande svarta hål, fenomen som sker ytterst sällan. Men  ”sällan” i vårt universum med dess gigantiska storlek och gigantiska innehåll betyder samtidigt – farligt ofta!

Bråkande astronomer

När jag växte upp, hade jag en mycket naiv uppfattning om astronomer – att de var vänsälla, sanningssökande, role model för resten av mänskligheten. Något kan denna min naivitet bero på att jag i Lund och Uppsala kom att känna några av astronomins verkliga gentlemen – i Lund t ex  Nils Hansson och Gunnar Larsson-Leander,  i Uppsala/Kvistaberg Åke Wallenquist. Lundaprofessorerna Carl Schalén och Tord och Aina Elvius inte att förglömma.
Sen har jag ju läst på och lärt mig att astronomer kan bli stenförbannade på varandra och göra allt för att jävlas och intrigera,
En sorts buslista toppas av följande trio/sextett:
1. Fritz Zwicky vs Walter Baade på Mount Palomar. De hatade varandra intensivt och Baade var livrädd för att vistas i samma rum som Zwicky. Schweizfödde Zwicky anklagade tyske Baade för att vara nazist.

2. Fred Hoyle vs Martin Ryle. Bägge i Cambridge.  De hade olika åsikter i nästan allt. Hoyle trodde på radiokällor som extragalaktiska, Ryle ansåg att de låg nära. När Hoyle vunnit den kampen – en pyrrhusseger –  tog Ryle en gruvlig hämnd. Hans forskning, de berömda Cambridge-katalogerna,  knäckte pö om pö Hoyles steady state-teorier. (Träffade som grabb en gång den kommande Nobelprisgataren Ryle  på hans radioobsis i  Cambridge. Han var en extremt vänlig och högst okompiicerad person i min och reskompisen Carsten Nilssons ögon.)
3. Knut Lundmark vs Walter Gyllenberg i Lund.  Välbelagd konflikt, som knappast dämpades av att även Gyllenberg fick professors rang och värdighet men ingen institution att bossa över.

Hoppsan! En galax utan svart hål

Precis när vi lärt oss att alla galaxer, från stora stolta utvecklade spiraler ner till svaga diffusa dvärggalaxer, har svarta hål i sina centrala delar, kommer uppgiften om att M85 saknar en sådan himlakropp.
Radioobservationer härom året var ovanligt ”tysta” från galaxen, och nu visar spektroskopiska mätningar med hjälp av Hubble Space Telescope samma sak. Inte kul!!!!
M85 ligger 60 miljoner ljusår bort i Coma Berenices/Berenikes hår och anses vara runt 125 000 ljusår tvärsöver.

Slutet är nära…

.. för katastrofteoretikerna och deras medkämpar, konspirationsteoretikerna. I går skulle jordklotet ha drabbats av Elenin-katastrofen, men den uteblev. Det enda som hände var att min stol vid datorn gick itu. Karlssons klister togs till i väntan på IKEA-inköp.
Kometsplittret från den söndriga Elenin-kometen lär återkomma om 12 000 år.
Sov lugnt!

Lämna ett svar