Hoppa till innehåll

Nr 270 2011

Europas GALILEO-system börjar komma på plats

Europas svar på GPS-systemet, det globala navigationssystemet GALILEO, tog ett avgörande kliv mot sitt förverkligande 21 oktober.
Från vår europeiska rymdbas i Franska Guyana lyfte en rysk (!) Soyuz-raket med  två satelliter ombord, som snyggt och prydligt efter några timmar parkerades i bana runt jorden. 23 222 km ovan jord!
EU må krångla på jorden, men ovan där funkar vårt europeiska samarbete utan större mankemang. Och samarbetet med Ryssland är avgörande – detta var  första gången som Soyuz, en arbetshäst som jobbat sen Sputniks och Yurij Gagarins tid, sköts upp utanför den ryska hemmabasen i Bajkunor. Soyuz ingår nu i den europeiska raketflottan som en medelviktare – Ariane 5 lyfter de riktiga tunga grejorna, kommande Vega lyfter lättviktssatelliter,
Från Franska Guyana, nära ekvatorn,  kan Soyuz ta med sig 3 ton upp till en geostationär bana – från Bajkunor är maxviktens tak 1,7 ton.
Nu ska GALILEO-satelliterna testas på allvar inför nästa dubbeluppsändning sommaren 2012, och sen kommer det att gå undan. När systemet är på plats omfattar det 30 satelliter, 27 plus 3 ”reserver”, i tre geostationära banor.

ROSAT kraschade i morse – var?

Allt pekar på att det mesta av den tyska röntgenobserverande ROSAT-satelliten brann upp i atmosfären i morse. I skrivande stund (söndag kväll tidigt) finns fortfarande inga spektakulära bildbevis. I bloggosfären nämns Indiska oceanen och Pakistan som tänkbara måltavlor. Och många har bevisligen blandat samma meteorer med ROSAT.
Tyska tidningar, som borde vara först med senaste nytt, har inget att berätta. Inte den  tyska rymdfartsorganisationen DLR heller.

PS måndag morgon 24.10

Enligt spaceweather.com, som citerar en expert vid den amerikanska militären, har re-entry:t skett över norra Thailand.  Tid och koordinater: 23 oktober 2011 kl 01:56 UTC +/- 09. Best-fit coordinates (21.33°N, 100.32°E).

En snygg Orionid i stället

Christopher Brace heter fotografen bakom denna snygga, horisontella Orionid, fotad under ROSAT-jakten:

Även du min Vega!

Ljusa fina Vega omges ju av en gas- och stoftskiva, och den och dess omgivningar har ny ytterligare fingranskats. med interferometerteknik. Det tycks som om här försiggår processer typ ”late heavy bombardment” som ägde rum i vårt eget planetsystem i dess första början när planeter bildades och kometer anföll en masse, Utstrålningen i det så kallade ”nära infraröd.området” skulle kunna förklaras med närvaron av en asteroid i 20 km-klassen.

Idén om att det observerade beror på en binär lågmassestjärna i systemet gås igenom och underkänns.
Det internationella forskarlagets summering är värd att citera:
”Given the short lifetime of dust  in the inner Vega system, a major dynamical event, similar to  the solar system’s late heavy bombardment, might be currently  ongoing in the Vega system. This would support the idea that  the debris disc around Vega is the only visible component of a  more complex planetary system harbouring unknown planets.”

JWST i Baltimore

Baltimore är en stad jag gillat sen jag läste H L Mencken, min absolute journalistguru. Han skrev ofta om sin hemstad i sina elaka och välformulerade essäer, och jag har varit där ett par gånger.
Mencken noterade att New York i all ära – han hade sitt kontor där i många mår – men det bästa med New York var tåget hem till Baltimore. Det tog fyra timmar på den tiden, och han åkte fram och tillbaka dagligen.
I dag har Baltimore bl a ett förnämligt vetenskapscenter i hamnen kallat Maryland Science Center och där tronar i samband med en konferens nyligen en fullskalig modell av The Jame Webb Space Telescope.
* Vad vi än säger om NASA så har ansvariga inte gett upp utan fortsätter kampen om teleskopets förverkligande,
* Det bör väl vara aktuellt med den viktiga omröstningen snart i senat och kongressen (”The House”) om JWST:s framtid? Huset ville ge JWST 0 dollar, senaten 530 miljoner dollar.

Minnet av en banbrytare

På Norra kyrkogården i Stockholm ligger en legendarisk matematiker begraven – ryskfödda Sofia ”Sonja” Kovalevskaja (1850-1891). Sveriges första kvinnliga professor över huvud taget – världens första kvinnliga matteprofessor.

Tar vi riktigt väl vara på hennes legacy? Osäkert. Är det inte ganska typiskt att ett av Tysklands prestigestipendier inom matematik och naturvetenskap  är uppkallat efter henne?
Agneta Pleijel skrev manuset till den fina spelfilmen om Kovalevskaja, Berget på månens baksida (1984, Gunilla Nyroos i huvudrollen).

På månens bortre sida döljer sig Kovalevskaja-kratern, en nedslagskrater 115 km i diameter.
Till Kovalevskajas postuma heder måste sägas att hon drog på sig August Strindbergs vrede. När denne var som mest galen under striden i den så kallade kvinnofrågan, såg han Kovalevskaja som en huvudfiende. Hennes matematik var ett fuskigt hafsverk, och hennes skönlitterära bedrifter under all kritik. Enigt sanningsvittnet ”Ågyst”,

Nu tar vi en paus

Värdelöst vetande till allra sist. Visste du att Blixt Gordon på danska blir Jens Lyn?

Vi åker utomlands en dag eller två men räknar med att vara igång med  W-bloggen igen tisdag-onsdag. Så håll ut!

Lämna ett svar