Hoppa till innehåll

Nr 276 2011

Vår astropedagog tv-showade!

Grattis till vår astropedagog Peter Hemborg, som håller i astronomidagarna i Helsingborg. I dag direktsände Sydnytt på eftermiddan från höstlovslediga kids möte med  rymden på Stadsbibloteket.
De unga besökarna får under dessa dagar utforska rymden och lära sig mer om universum under veckan. Utöver fiktiva rymdresor kan barnen  också skapa sina egna gulliga, roliga eller hemska rymdmonster. För att hitta rätt, kan man göra sin egen guide till natthimlens stjärnor och stjärnbilder.
Sydnytts hemsida finns en fim om Peters möte med unga, vetgiriga helsinborgare. De flesta är i 7-årsåldern.

Detta är pedagogik på högsta plan, om vi säger så.
Onsdag eftermiddag kl 14-16 repriserar Peter sitt program En resa i rymden på Stadsbiblioteket, och i morgon eftermiddag samma tid gästas Rydebäcks bibliotek.

Spyr och äter på samma gång

Rapande svarta hål – finns det? Ja, snart, säkert,  för  ett pressmess signerat Robert Cumming, Chalmers, diskuterar en ny rapport i vilken det svarta hålet Cygnus X-1 sprutar ut materia samtidigt som det äter sin omgivning.
– Svarta hål sväljer materia, men de sprutar också ut riktigt energiska strålar av materia. Nu har vi sett bevis för att de kan göra både och, samtidigt, säger Anthony Rushton, astronom vid Onsala rymdobservatorium och ESO, som lett studien.
Rushton och hans forskarkollegor bevakade radiovågor från Cygnus X-1 med ett globalt nätverk av radioteleskop. Samtidigt följde de dess ljusstyrka i röntgenstrålning med NASA-satelliten RXTE (Rossi X-ray Timing Explorer).


– Våra mätningar i röntgen berättar hur mycket materia som faller in i det svarta hålet. Samtidigt gjorde vi högprecisionsbilder av jetstrålen i radiovågor för att se hur den förändrades, säger Anthony Rushton. Forskarna fick en överraskning.

– Även när röntgenstrålningen visade att det svarta hålet var mitt upp en måltid, visade radiobilderna att jetstrålen fortfarande var aktiv och kasta partiklar ut i rymden.
– Det visar sig att jetstrålar är fundamentala pusselbitar för vår förståelse av hur materia faller in i ett svart hål, slår Rushton fast.

För att bevisa hur internationell forskning av detta slag bedrivs, återger jag här för en gångs skull hela teamet, som består av:

A. Rushton (Onsala rymdobservatorium och ESO), J.C.A. Miller-Jones (Curtin University of Technology, Australien), R. Campana (INAF/IASF-Roma, Italien), Y. Evangelista (INAF/IASF-Roma, Italien), Z. Paragi (JIVE, Nederländerna och MTA-forskningsgruppen för fysisk geodesi och geodynamik, Budapest, Ungern), T.J. Maccarone (University of Southampton, Storbritannien), G.G. Pooley (Cavendish Laboratory, Cambridge, Storbritannien), V. Tudose (ASTRON, Nederländerna och Rumänska akademiens Astronomiska institut, Rumänien), R.P. Fender (University of Southampton, Storbritannien), R.E. Spencer (Jodrell Bank Centre for Astrophysics, University of Manchester, Storbritannien) och V. Dhawan (NRAO, USA).

Rymdkrigspoeten Maximilian Volosjin

Denne ryske diktare och målare levde åren 1878-1932 och har bl a skrivit denna fantastiska dikt om en krigisk zeppelinare på luftfärd bland stjärnbilder över Paris. Året var 1915, då tyskarna anföll – även med zeppelinare.

Berömt är i Sverige ett reportage av Per Albin Hansson när han bevittnade en zeppelinare luftbomba London under dessa första världskrigsår. Werner von Braun var inte först med terror från luften – men en god tvåa.

Tack till Carl-Olof Börjeson som hittat dikten.

ZEPPELINARE ÖVER PARIS

Och dagen lång ljöd himlavalvet

av strängaspel och fåglars skri.

Och efteråt skrev natten runor …

Där klippte ljus med ögonfransar

och tecknade mot himlen. Mörkret

steg upp från fälten och sjöng ned.

I smala grändernas raviner

ljöd larmande en hornsignal …

Då syntes det med ens: belyst av

en bleknad aura hängde där

i Oxens stjärnbild, mycket likt en

kolonn i bukig dorisk stil,

ett luftskepp … Ormar såg man ringla

från marken, en kometfontän

slog upp och sjönk i Cassiopeia …

Det svaga ljuset nedanför

fick jättebyggnader att gunga …

Men kulor och granaters dån

fördrev ej vårens svalka eller

en natt av stjärnetystnad fylld.

Vindmölla havererar

För mig framstår mer och mer vindmöllorna som den sämsta energikällan av alla. Den är ful i naturen, till lands, till havs, den är osäker (metalltrötthet är ingen myt, den existerar i verkligheten) och när det är som allra kallast står den dessutom helt stilla.
Olyckor inträffar titt som tätt. När en vindmölla brinner och kollapsar kan det se ut så här.

Detta är ett av skälen varför vindkraft inte finns i resten av kosmos.
För mig är det totalt obegripligt att man t ex får lägga vindmöllor nära motorvägar och där folk bor – vem vill ha en torktumlare igång vid sängen på natten?

Butiken stängs för idag

I bloggosfären finns ingen motsvarighet till den danska lukkeloven. Vi är ständigt på spaning, inte minst med hjälp av alla duktiga W-bloggsbisittare.
Vi återkommer i en dator nära dig.

Lämna ett svar