Hoppa till innehåll

Nr 284 2011

Helgtema – utstötta himlakroppar:

Fall 1: Lutetia en främling i asteroidbältet

Ett ESO-pressmess förmedlar ny spännande info och nya närbilder från asteroiden Lutetia, som  utgör ett  överblivet fragment av samma ursprungsmaterial som jorden, Venus och Merkurius bildades från.
Astronomer har kombinerat data från ESA:s rymdfarkost Rosetta, ESO:s teleskop NTT (New Technology Telescope) vid La Silla-observatoriet, Chile, och teleskop tillhörande NASA /Spitzer i rymden, IRTF på Hawaii) De upptäckte att asteroidens egenskaper var mycket lika de hos en ovanlig typ av meteoriter som hittats på jorden och som troligen bildats i solsystemets inre delar.

Slutsats 1:

Lutetia måste vid någon tidpunkt ha flyttat/flyttats ut till sin nuvarande position i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Lutetia verkar inte ha börjat sitt liv där den befinner sig nu utan istället mycket närmare solen.
Slutsats 2:

När Lutetias spektrum jämförs med motsvarande data från meteoriter som hittats på jorden och som studerats i detalj i laboratorier, visar det sig att endast en  typ av meteoriter – enstatitkondriter – matchar de egenskaper som Lutetia hade över hela färgskalan. Enstatitkondriter har sitt ursprung i det tidiga solsystemet. De tros ha bildats i närheten av den unga solen och att de var viktiga byggstenar när stenplaneterna – särskilt jorden, Venus och Mars  – föddes.
Astronomer uppskattar att mindre än 2 procent av de himlakroppar som befann sig i det område där jorden bildades, sedan hamnade i asteroidbältet. De flesta asteroiderna i de inre delarna av solsystemet försvann efter några miljoner år när de slogs ihop med de unga planeter som var under uppbyggnad. Men några av de största, med diametrar på runt 100 kilometer eller mer, sköts ut till mindre utsatta banor längre bort från solen.
Om Lutetia, som är drygt 100 kilometer tvärsöver, passerade nära en av stenplaneterna och därigenom fick sin bana kraftigt ändrad. kan den ha blivit utkastad från de inre delarna av det unga solsystemet. Alternativt kan ett möte med den unga Jupiter, själv på väg mot sin nuvarande bana, ha legat bakom den väldiga ändringen av Lutetias bana
– Vi tror att Lutetia måste ha gått igenom en sådan utstötning. Den hamnade som en inkräktare i asteroidbältet och har sedan bevarats där i fyra miljarder år, berättar ESO-rapportens huvudförfattare Pierre Vernazza.

Fall 2: Femte gasjätten slungades ut i Vintergatan

Mer och mer läggs bevisen  i vågskålen, bevisen för att planetsystemet haft ytterligare en gasjätte, en femte jätte. Astronomer, som dataräknat på planetsystemets bildande, har upptäckt en så kallad  ”dynamisk instabilitet” som tycks ha drabbat det unga planetsystemet bara 600 miljoner år efter dess skapande.
Detta instabila skede innebar två saker: Att en gasjätte och en isjätte slungades ut ur solsystemet och att jordklotet sparades från dramatiska konvulsioner.
Två processer var igång parallellt. En process drog i väg planetärt småskrot ut till det som vi i dag kallar Kuiper-bältet, en annan process knuffade material inåt solen med krockar och stenplanetbildningar som följd liksom skapandet av månens alla kratrar.
En ”hoppande” Jupiter kan mycket väl ha varit far till alla barnen!
För att få beräkningarna på plats, ekvationerna att gå ihop vad gäller dagens planetbanor (inte minst Uranus och Neptunus avstånd), vad vi vet om resonanserna i protoplanetskivan och liknande efemära ting vid Tidens början, måste en femte Uranus- eller Neptunus-liknande gasplanet ge vika och ge sig i väg från planetsystemet. Plus en isjätte. Om så skett, stämmer det som hand i handske  med dagens nya teorier om fritt kringflytande planeter i den interstellära rymden, solitära planeter utan egna solar.

Bengt Strömgren och Piet Hein

”Man”  kan alltid diskutera vilken astronom på våra skandinaviska latituder som ska klassas som den absolut främste genom de senaste hundra åren. Om jag nämner Knut Lundmark blir ju ingen överraskad, men frågan är om inte Bengt Strömgren, dansken, är den som satt skandinavisk astronomi – hur det nu än ska definieras – främst på kartan.
Övertar man Albert Einsteins rum på Princeton-Institutet, vilket Strömgren gjorde på 50-talet, har man på något vis kvalat in till den absoluta toppen på pallen.
Bland astronomiintresserade är Strömgrens stora insatser iinom IAU, ESO, NORDITA m m välkända.
Jag noterar i mina självstudier att Bengt Strömgren och alt-mulig-manden, geniet, matematikern, arkitekten, aforistikern m m  Piet Hein var synnerligen goda vänner.
Bengt Strömgren doktorerade som purung. När vi andra harvade i gymnasiet, kunde han på sin tid  redan skriva ”fil dr” på sitt visitkort.
Så här ser en Piet Hein-studie av en ung Bengt Strömgren ut:

Och Piet Hein själv? Mitt under brinnande tyskockupation, 1941, gav han  ut diktboken med titeln  Vers i Verdensrummet, med ett omslag som visade Stora Björnen. Och han skrev en fantastisk dikt om Giordano Bruno som går så här:

Hvorfor brændte de Giordano Bruno?
Fordi sindets åbenhed er farlig.
Fordi ordets åndskraft er et våben.
Fordi livets frihed er en magt.

Fordi livets frihed er den magt
imod hvilken voldsmagt er forgæves.
Fordi ordets åndskraft er vort våben
mod inkvisitionens herredømme.
Fordi sindets åbenhed er farlig
for enhver som lever på dets trældom.

Fordi Aristoteler kan styrtes,
og Copernici udvide verden.
Fordi menneskenes lange vandring
imod ny mangfoldighed og fylde,
ledet af den ydmygt åbne tanke,
sprænger alle slaveriers bånd.

Derfor brændte de Giodano Bruno.
Derfor, – Fordi mennesket er større
end de kamre, som det kues ned i,
end de våben, som man vender mod det,
end de magter, som så magtesløse
tårnes mod Giordano Brunos tanke.

Derfor lever ikke de, men han.

Tjusig bakgrundsbild

Ryssar och jänkar drar i två Soyuz-uppsändningar på väg upp mot ISS, den internationella rymdstationen, nu i november och december. Ryssarna har schabblat med ett par projekt senaste tid – här får INTE hända nått!
Expeditionens medlemmar ser  ut så här. Bilden i bakgrunden av NGC 3521, ”Bubbel-galaxen”, är faktiskt tagen av en amatörastronom, R Jay GaBany, USA. Det kunde gott ha framgått av de officiella pressreleaserna.

Christian Vestergaard förmedlade infot. Tack för det.

Jorden från ISS

Vad vi samtidigt, apropå ovanstående, kan se från ISS´ horisont, framgår av denna svit på 50 bilder, förmedlade av Lars Olefeldt.
Ombord på ISS var det ISS-kosmonauten Fjordor Jurchikin som tog de bedövande vackra bilderna i fjor. Kolla!

Ursäkta mig!

Ibland släpper jag i väg W-bloggarna utan att riktigt språkligt ha ansat texterna, och de blir därefter. Ni kritiserar mig aldrig, men jag tål faktiskt sånt. Det  brukar bli bättre och ”språkligare” allteftersom jag själv upptäcker tabbarna och agerar korrektur.  Ser ni missar, är jag tacksam för rättelser.
Glöm inte att jag är en gammal murvel och att fingrarna på tangenterna ibland rör sig snabbare än kopplingarna mellan hjärnhalvorna.
Annars är jag relativt klar i bollen, vilket inte är nån garanti för logiska kullerbyttor och faktafel.

God fortsättning på helgen

Vi kommer garanterat tillbaka!

Lämna ett svar