Hoppa till innehåll

Nr 288 2011

Helg-pyssel:

En Merkurius-formation i 3 D

Olympiska facklan besöker Jodrell Bank

En riktigt positiv nyhet från England: I samband med London-OS nästa år kommer den olympiska facklan att passera klassiska radioobservatoriet Jodrell Bank – den yppersta hedersbevisningen inom den olympiska rörelsen. I Skåne har bara Helsingborg upplevt denna förmån.
Facklan passerar Jodrell Bank 31 maj 2012.
En som är glad är observatoriets grundare, gamle legenden Sir Bernard Lovell.

Bedövande sköna bilder

Extremt vackra bilder av vår jord och dess atmosfäriska omgivningar – norrskenen! –  har tagits av astronauter ombord på ISS. Här finns en hel svit med sköna bilder med skön musik
Tack till Eva Dagnegård för tipset.

M 81-novan ovanligt ljusstark

Den nya novan i M 81 har nu avlockats sitt spektrum och den visar sig vara en ovanligt intensiv men dock klassisk nova.
Hastigheterna i det expansiva gashöljet ligger på +400/-800 km/sek.

Lundmark om  Lemaîtres pionjärgärning

Jag satt och bläddrade i Knut Lundmarks praktverk Nya himlar och hittade följande på sid 639:
”Under tiden hade denna vintergatornas flykt från observatören förutsagts som ett relativistiskt fenomen av Louvain-professorn G  Lemaître. Historien om hans upptäckt är ytterst remarkabel och visar, tyvärr, att det visst inte alltid är så säkert, att ett arbete gör sig omedelbart gällande på grund av sin inneboende kraft och sitt omistliga värd.
På I.A.U:s generalförsamling i Leiden 1928 träffade författaren en ung, sympatisk abbé, som hette  Lemaître, och som var mycket intresserad av frågan om nebulosornas rörelser. Han hade visat, att Einsteins fältekvationer medgåvo en enkel lösning av annat slag än de två, som Einstein själv och de Sitter hade framställt. Enligt  Lemaîtres lösning utvidgade sig världsalltet linjärt och de avlägsna vintergatorna måste således uppvisa mycket stora rödförskjutningar i spektra.
Då författaren ej var tillräckligt hemma i relativitetsteorin för att kunna bedöma värdet av hans insats, hänvisades  Lemaître till Eddington och de Sitter. Visserligen hade den nu bibliografiskt sett också mycket fina originalundersökningen sänts till dessa, men blev av någon anledning ej uppmärksammad. Först ett par år senare, när Eddington kom in på detta område och  Lemaître påpekade sin insats, lät Eddington omtrycka L:s avhandling och framhöll betydelsen av denna.
När vi träffades på nästa I.A.U. i Cambridge, då behövde  Lemaître inte hålla sig till astronomer av författarens storleksordning, ty då var han ett av de ledande namnen. Sällan ha vi sett en välförtjänt världsberömmelse nås så snabbt.”
Alltså; Redan 1942 var historieskrivningen klar – sjuttio år senare (se tidigare W-bloggar) har plötsligt DAGENS forskare kommit till samma insikt. Välkomna i klubben!

Kosmos zombier?

Så oförskämt! Jag såg i en rapport på Astronomy Reporters webb att det är helt ok att kalla neutronstjärnor för ”kosmos zombier”. Varför det? Jo, för att de tekniskt/kliniskt sett är döda som stjärnor men ändå fortsätter att lysa.
Den som kallar en neutronstjärna för en zombie är astronomiskt retarderad, enligt min simpla uppfattning. Neutronstjärnor är synnerligen spännande aktiva himlakroppar, och de ”skapades” en gång i den kontroversielle legenden Fritz Zwickys hjärna för att så småningom identifieras i rena rama verkligheten.
Om Zwicky levt i dag hade han förmodligen hotat ”zombie”-förolämparen med ett kok stryk.

Senaste nytt om Mira

Klassiska variabeln Mira, ο Ceti, står på många astronomers forskningsprogram, kul nog. Den senaste rapporten kommer från Frankrike och handlar om chockvågor och dess betydelse för polarisation och vätets emissionslinjer –  rapporten finns här.

Helgfrid önskas

Nu tar vi det lugnt fram till söndag kväll och önskar alla en skön week-end.
Det är väl dags att börja fundera på en del juliga saker, t ex julmaten. Visste du att man faktiskt kan tillaga revbensspjäll i mörk julglögg?

Lämna ett svar