Hoppa till innehåll

Nr 297 2011

Vykortet från Slottsparkens observatorium

Från vykortssamlaren och ”MFF-professorn” Anders Larsson har jag fått detta vykort, som alltså visar Lars Björkegrens observatorium i Slottsparken, Malmö.
Som framgick av förra W-bloggen kan vi nu i  december fira 100-årsminnet av detta tidiga Malmö-obsis, som låg på Fågelön i parken.

Det var med detta folkobservatorium som med vårt eget i dag – barn och ungdomar kände sig särskilt välkomna! Den lilla flickan i förgrunden har förresten sin lilla hundkompis med sig. Vem kan  hon ha varit?
I dörröppningen trodde jag ett tag att det stod en person men det verkar i stället vara en glasruta som speglas. Ev ritningar kan ju avslöja såna saker.
Det finns säkert mer att rota fram på Stadsarkivet etc om detta observatorium och dess öde.
Baksidan på vykortet ser ut så här:

(Tack till Bertil Falk, som fixat det tekniska med vykortets inscanning.)

Mars-rovern landar

Tack till Lars Olefeldt, som påpassligt hittat en pedagogisk Nasa-filmsnutt om hur det går till när rovern Curiosity så småningom landar på vår röda grannplanet.

Herschel visar sig på styva linan

Det är inte bara Hubble-rymdteleskopet som ”kan”, Vi européer har ett avancerat infrarödkänsligt aggregat i rymden kallat Herschel Space Telescope och min W-bloggsvice Christian Vestergaard slår ett slag för teleskopet.
Jag måste erkänna att det är en spännande och matig huvudportal som möter oss i cyberrymden, med massor av överraskande bilder. Som denna från hösten 2011 av stjärnan CW Leonis:

Kompositibilden av CW Leonis, som också kallas IRC +10216, kombinerar observationer i  våglängderna 160 µm (blått)), 250 µm (grönt)) och 350 µm (rött).
Till vänster om stjärnan kan vi se en chockvåg som skapas när stjärnvinden kolliderar med det interstellära mediet.
Bilden är i verkligheten på  15×15 bågminuter.
När forskarna går på djupet i den här typen av bilder, får vi detta märkliga resultat:

A markerar den stora vänsterchockvågen, som ligger ungefär 1 ljusår från stjärnan, B, C, D och E markerar separata sfärer eller skal av stoft som vräkts ut i omgångar från stjärnan för 16 000, 12 750, 2500 och 1175 år sedan – respektive. Dessa skal går bland proffsen under beteckningen CSE, CircumStellar Envelopes.

Nästa steg är bildandet av en planetarisk nebulosa, sen är CW Leo i stort sett slut som stjärna och artist på himlavalvet.
De sex vita ”ekrarna”  återspeglar den ena av Herschel-instrumentets speglar och dess upphängningsanordning.

Det enda tråkiga med Herschel Space Observatory verkar vara dess korta livslängd. Instrumentens heliumdepå tar slut nån gång 2013, och då upphör teleskopet att fungera.

The same procedure!

Den givna julklappen mellan hårda pärmar för Miss Sophie, ser även i år ut så här:
Bl a uppmärksammar Per Ahlin årets störa begivenhet, Venuspassagen i början av juni 2012.

Supernovan i M 51

Radioastronomer rapporteras nu har tagit den bästa ”bilden” hittills av SN 2011dh, med en sällsynt spektakulär upplösning – ”som att se en golfboll på månen”.

Bilden säkrades 14 juni, bara två veckor efter SN-smällen, av ett nätverk av radioteleskop i Europa (inkl Onsala).
Jag ber att få återkomma med detaljerna.
(Credit: © Optical image (right): Rod Pommier 2011, Pommier Observatory, Portland, OR, USA. Radio image: I. Martí-Vidal and colleagues, Astronomy & Astrophysics, 2011.)

Håll ut!

Nu är det bara några veckor kvar till Walt Disneys, Benjamin Syrsas och Bengt Feldreichs shining hour. Håll ut!

Lämna ett svar