Hoppa till innehåll

Nr 305 2011

von Trier-film inspirerade Iris

Det är kul med unga bildstormare, som närmar sig kosmos med nya friska ögon. Som Iris Brinkborg i Malmö, som gör helt fantastiska akvareller med astronomiska motiv.
* Bakgrunden till dina astrobilder, Iris?
– Efter att ha sett Lars von Triers Melancholia blev jag som besatt av visuellt vackra bilder med  olika rymdsekvenser.
– Mitt arbete med dessa illustrationer är inte alls klart. Min tanke är att projicera mina fiktiva planeter i ett rum och på så vis skapa ett eget universum samt spela NASA:s ljudupptagningar från olika planeters atmosfärer.
– Akvarellen, som historiskt sett främst använts för landskapsskildringar, visade sig även vara det ultimata mediumet för att få till ödsliga planeters karaktäristiska kratrar, nebulosor och rymdens mystik.
Här är en hel kvartett, en kollektion av Iris bilder (klicka på dem för att få upp dem i rejält format på skärmen) – fler kommer framöver i W-bloggen lite pö om pö:




Akvarellkonsten med dess lite flytande konturer kommer verkligen till sin rätt här i Iris bilder.
Förhoppnigsvis kan Iris så småningom visa sina bilder med ljudillustrationer hos oss ute på Tycho Brahe-observatoriet. Den nya samlingssalen är som gjord för att visa hennes konst.
Iris finns lite här och var i cyberrymden, här är t ex hennes blogg,

SETI lyssnar på Kepler-planeter

Sedan SETI:s svit av radioantenner, The Allen Telescope Array (ATA), kommit igång igen efter att ha legat i malpåse, meddelar SETI, som ju försöker hitta ”intelligenta” radiosignaler i rymdbruset, att forskarna där nu fokuserar på några av  Kepler-sondens exoplaneter.
Intressanta avlyssningsobjekt ligger i den så kallade beboeliga zonen, the habitable zone. där förutsättning för vatten, varken fryst eller kokande, finns.
En bra – sedvanligt optimistisk! – sammanfattning finns på SETI:s egen hemsida,
Skulle SETI-astonomerna verkligen få in en civiliserad radiosignal, vet jag precis vad som kommer att stå i observatoriejournalen:
WOW WOW!

Upphittat: En vampyrstjärna!

Senste pressmesset från ESO berättar att astronomer tagit de bästa bilderna någonsin av en stjärna som blivit av med större delen av sitt material till en vampyrliknande följeslagare.

Genom att kombinera ljus infångat av fyra teleskop vid ESO:s Paranalobservatorium skapades ett 130 meter stort virtuellt teleskop med 50 gånger skarpare syn än NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble.

Överraskande nog visar de nya resultaten att överföringen av massa från den ena stjärnan till den andra i dubbelstjärnesystemet går lugnare till än vad man tidigare trott.

Astronomerna observerade den ovanliga dubbelstjärnan SS Leporis i stjärnbilden Haren. Den består av två stjärnor som kretsar kring varandra med en omloppstid på 260 dagar. Avståndet mellan stjärnorna är bara lite större än avståndet mellan solen och jorden.
På grund av det korta avståndet har den heta stjärnan redan hunnit sluka ungefär hälften av sin större följeslagares massa.

Stjärnkärnor har bråttom

Paul Becker heter en doktorand vid Leuven-universitetet i Belgien som med sitt team  gjort en intressant upptäckt:
Att kärnorna i en del gamla stjärnor snurrar betydligt fortare än stjärnornas ytor. I vissa fall tio ggr fortare!
Notabelt är att upptäckten kunnat ske tack vare NASA:s Kepler-sond, som ger astronomerna intressant ”spill” från jakten på exoplaneter.

Jorden hallå hallå!

För drygt ett år sen fick MESSENGER-sonden in jorden och månen. Såna bilder, här från Merkurius bana i stort sett,  ger mig alltid perspektiv på vardagens förtretligheter ”typ” slängar av vinterkräksjuka och annat obetydligt.

Bilden togs på 183 miljoner km:s avstånd, och MESSENGERS egentliga uppdrag var inte att ta snygga bilder på jorden utan att jaga så kallade vulkanider, små klippiga objekt mellan Merkurius och solen.
Såvitt jag vet har inga såna himlakroppar hittats – hittills.

1 kommentar till “Nr 305 2011”

Lämna ett svar