Hoppa till innehåll

Nr 312 2011

Hur går det för solstrykaren?

Det är en spännande kometsaga som utspelats senaste dagar i  närheten av solen. Kometen Lovejoy – uppkallad efter en amatör i Australien, som upptäckte kometen 2 december – är en ”sungrazer”, solstrykare, den ingår i Kreutz-familjen och den lär i max kanske nå en magnitud på -4, -5. Vilket skulle betyda att den bör kunna ses för blotta ögat.
Mötet med solen lär kometen inte överleva. I skrivande stund (torsdag e m) vet jag inte facit. Den har några timmar på sig.
Som fallet är många gånger finns det fler kometfragment i samma bana som Lovejoy-kometen, dubbla och trippla kometer är inte ovanligt.

Här är lite ströbilder från Sungrazing Comets-sajten, som Christian Vestergaard tipsat om och som visar hur fort undan det går. Sajten bygger på bilder från SOHO- och STEREO-sonderna.

Som sagt, jag vet inte utfallet av isklumpens möte med solen och solvinden. Bilden lär klarna under dygnets gång.
I går fotades denna bild (klicka/dubbelklicka för att få den i stort format på din skärm):

Och så här såg SOHO:s LASCO C3-kamera kometen tidigare i dag:
Enligt sajtens Twitter-bilaga utlovas vi ett bildgalleri på måndag, som bygger på sondernas sammanlagt 18 olika instrument.
En bra sajt med uppdaterad info är förstås också spaceweather.com.
Stay tune!

PS torsdag kl 17

För en stund sen dök denna sena bild från STEREO B-sonden upp. Tiden i UT.
Hur många timmar har kometen på dig?

Vilka satt i Lundmarks publik?

När Knut Lundmark höll sina Harvard-föeläsningar 1936, ingick i publiken några av tidens främsta astronomer.
Här är några av namnen:
W Calder, Leon Campbewll, Sergei Gaposchkin, Cecilia Payne-Gaposchkin,  Jesse L Greenstein, Piet van de Kamp, John E Merrill, Fred Whipple.

Grann granngalax

Veckans ESO-pressmess diskuterar nytagna bilder av det så kallade kartläggningsteleskopet VST (VLT Survey Telescope) som fångat skönheten hos den närliggande spiralgalaxen NGC 253. Det nya porträttet är troligen den mest detaljerade vidvinkelbild på galaxen som någonsin tagits.

VST, som är det nyaste teleskopet vid ESO:s Paranalobservatorium, ger vidsträckta bilder av himlen samtidigt som det bjuder på imponerande bildskärpa.
Den nya bilden på NGC 253 togs under VST:s science verification-fas – då teleskopets vetenskapliga prestanda mäts innan den officiellt sätts i drift. Data från VST kombineras nu bilder som teleskopet VISTA tagit i infrarött ljus för att kunna peka ut de yngre generationer bland NGC 253:s alla stjärnor.
Bilden är mer än 12 000 pixlar bred. Tack vare de utmärkta väderförhållanden vid ESO:s Paranalobservatorium är stjärnorna ändå knivskarpa över hela bilden.
Galaxen upptäcktes som ett nebulöst töcken en gång av Caroline Herschel under hennes svepningar av himlavalvet.

Kebira-kratern i 3-d

Når lugnet återkommit till Libyen och Egypten, lär meteoritforskarna dra dit igen för att i gränstrakterna utforska den misstänkta nedslagskratern Kebira i Sahara.
Kratern anses ha 100 miljoner år på nacken och har en ytterring med diametern 31 km. Den upptäcktes från satellit 2006.
En snygg bild i 3-d ser ut så här:

Tychos SN även en gammakälla

NASA:s Fermi-satellit har nu bekräftat att Tychos nova (den exploderade en minnesrik novemberkväll i 1572) är en intensiv källa till hårda och energirika gammastrålar.

Upptäckten spelar stor roll för den sedan Fritz Zwickys pionjärdagar misstänkta kopplingen mellan kosmisk strålning och supernovor.
Tychos supernovarest är ett veritabelt kosmiskt labb, här saknas ingenting av exotiska partiklar och uppslag till nya doktorsavhandlingar.

Vi släcker ner…

… men bara för dagen.

Lämna ett svar