Hoppa till innehåll

Nr 321 2011

Julgodis från Rune Fogelquist:

En grandios M 42-studie – i text och bild

När vi ändå pratar om årets astrobilder i ”the community” är det kul att se hur våra äldre maestros jobbat en gång och vad de fick fram när de stod och vaskade i mörkrummen efter att ha varit ute och halvt  fryst ihjäl sig i sina kupoler.
Jag kunde inte låta bli att kontakta kompisen Rune Fogelquist i detta ärende, Eftersom Rune samtidigt kommit ut med en liten julgåva, inpressad genom min brevlåda, dikthäftet Diverse verser, bad jag honom maila mig sin M42-nebulosa.
Alla som läst/läser Asterisken* vet att den poetiska dimensionen inte saknas där. Runes dikthäfte inleds med dikten ”Amatörastronomens afton”.
Den går så här:
Om kvällen när himlen är alldeles klar,
och inget dagsljus mera finns kvar.

Mitt teleskop kan jag då låta sakta mot himmelen strosa,

tills synfältet visar Orions nebulosa.

Den lyser så milt och är vacker att se vill jag gärna berätta.

Jag får en kick av detta.

Det var dikten.
Runes bild, som jag ville ha till W-bloggen, ser ut så här. Var så goda!

Jag ska inte genera Maestro Rune med att berätta att denna dikt kommer jag ofta att citera när jag ska visa himlaobjekt för menigheten, det jag kanske mest gillar är just – ”kicken”!
För det är ju som så: Vi astronomigalningar får någon sorts…. nä jag ska inte jämföra med annat.. men det handlar onekligen om mentala kickar när vi skådar in i himlavalvet och inser delar och helhet. M41 där ute – och vi här hemma. Samma grus och molekyler förenar oss.
Även Bertil Falk har varit i diktartagen och då blir resultatet dikten ”Solvind versus interstellär blåst”:
Bortom all lära och redbogenhet
tär interstellär blåst. Håll i hatten!

Dra åt Kuiperbältet ett svånghål till
och glöm inte Oortmolnets hängslen.

Dra sedan ner heliopausens blixtlås
och släpp ut Voyager ur sfären.

Du milde tidlöshet som färdas
1700 meter i sekunden, oj oj.

Kapten Frank och kometkungarna
har utrymmesrymd att samsas på.

Bortom all ärelös redlöshet:
den kosmiska konstantens rastlöshet.

Lovejoy sedd från ISS

Jag måste erkänna att jag aldrig trodde att en komet, som jag inte sett i verkligheten och som jag förmodligen heller aldrig kommer att få se annat än indirekt, har varit så här fascinerande.
Här är den senaste bilden av Comet Lovejoy, dokumenterad av astronauten Dan Burbank ombord på internationella rymdstationen ISS för två dagar sen:

På NASA:s webb finns flera av Cdr Burbanks stillbilder av kometen, tagna på en höjd av runt 30 mil ovan jorden. En praktstudie ser ut så här:

Tanke:
Tänk om en astrofotograferande amatörastronom får släppas upp på ISS. Vad hade vi fått  se då?

Titan vs Saturnus

Hur ser det ut när NASA:s Cassinisond  passerar Titan och denna Saturnusmåne ligger i ringsystemet? Svaret är ”ungefär” så här:

Bilden togs i diverse filter 21 maj i år. Foto (förstås); NASA/CASSINI/JPL m m.

NU lägger vi av inför helgen…

… och återkommer vad det lider. GJ och GNÅ!
Ha det bra!
Men jag säger samtidigt som en gammal konstvän till mig, den av mig mycket saknade Uno Kampmark. sa om en viss redaktör:
”Bakom hans slöa blick dolde sig en djävulsk vaksamhet.”
Hhhhhhreeemmm..

Lämna ett svar