Hoppa till innehåll

Nr 324 2011

Lovejoy pricken över i:et 2011

Nu sätter vi punkt för 2011 i W-bloggen och noterar ett all-time high årsbästa. Tack alla W-bloggens medhjälpare – utan er hade det absolut inte gått –  och tack till den W-bloggläsande allmänheten. Vi håller ihop i vår lilla stjärnskådande community som en gammal konstnärskusin till mig brukade säga, ”mot tiden, tingen och dess ondska”.
2011 i backspegeln? Det hände otroligt mycket POSITIVT som Nobelpriset i fysik, som MESSENGER-sondens parkering i en bana runt Merkurius och som grädde på moset – kometen Lovejoy, som slog ner som en, förlåt metaforen, blixt från en klar himmel.
Det mest NEGATIVA?
Mest tråkigt var väl ändå ryssarnas schabbel med Phobos-Grunt-uppsändningen, skogsbranden som hotade teleskopbyggen i Arizona, och jag kan inte hjälpa att kylvätskeläckaget som ett tag hotade japanernas Subaru-teleskop  på Hawaii också hörde till minussidan. En och annan ingenjör i våra led har haft ett svettigt år. Shit happens, as they say.
Men kometen Lovejoy! Vilken överraskning, och vilken glädjekälla för astronomer och amatörer down under.
Det började 27 november när amatörastronomen Terry Lovejoy i Thornlands, Queensland, Australien, svepte över himlen med sin 20-cm Schmidt-Cassegrain och dokumenterade det som fanns med en QHY9 CCD-kamera.
När Lovejoy sen jobbade med bilderna upptäckte han efter en tid ett extremt svagt objekt,  ”a rapidly moving fuzzy object”.
Handlade det om en mystisk optisk reflex? Ytterligare koll 29 november dementerade saken – det handlade verkligen om ett äkta fenomen.
Efter en tid deltog  också proffsastronomer på Nya Zeeland i jakten, och resten är modern astronomihistoria! 2 december berättade Astronomer´s Telegram om upptäckten.
Sen har showen rullat på, och vi har inte sett slutet ännu.
På cometography.com finns en rad spektakulära bilder inklusive Lovejoys tre ursprungliga upptäckarbilder. Att han överhuvud taget kunde fastställa den svåridentifierade kometen, tycker jag är en prestation i sig. Kometen är det svaga töcknet i mitten.

PS.
Christian Vestergaard tipsar om en sanslöst bra videosekvens på Lovejoy-kometen av fransosen Stéphane Guisard.

Livet på planeten jorden

Lite allvar också: Vill man se hur livet på planeten jorden konstnärligt kan gestaltas, ska man absolut inte missa målarnestorn Gerhard Nordströms utställning på Malmö konsthall.
Jag vet inte i hur många decennier jag fascinerats av hans lika enkla som slagkraftiga installation med en flygel med Mozart-noter, en SS-officers mössa placerad ovanpå en portfölj, porträtt av alla nazikoryfeerna på flygeln och på väggen bilder av judiska KZ-fångar och Adolf Hitler.
”De älskade Mozart” gjordes i början av 80-talet och känns lika aktuell nu som då: Bakom vår kulturella fernissa, döljer sig en mordisk och inhuman maskin.

Ljuseko från Eta Carinae

η Carinae är en supernovakandidat av guds nåde och när den smäller kan ingen missa det. I mitten av 1800-talet var stjärnan ett tag den nästa ljusaste på himlavalvet, och dessa utbrott 1838-1858 kallade  ”Great Eruption” vräkte ut 10 solmassor i en smäll motsvarande 10 procent av energin i en normal supernovas kärnkollaps.
Stjärnan ligger så nära att den fascinerar bara av det skälet men den spökar också för astronomerna   i dag genom det faktum att nu har ljusekot från 1800-talsutbrotten uppfångats. Astronomer knutna till Space Telecope Science Institute (med HST som huvudinstrument)  kan nu se vad som hände med stjärnan 1838-1858 med dess tre tydliga toppar 1838, 1843 och 1845.
Alexander von Humboldt skriver i sitt 1800-tals verk Kosmos att stjärnans uppflammande var den kraftigaste sen novan1604 och att ljusstyrkan höll i sig i åtminstone sju år, var överraskande. ”Viken tur!”, utbrister Humboldt, att vi hade Sir John Herschel på södra halvklotet när stjärnan började ljusna.
Om ljusekonas anatomi kunde Humboldt ingenting veta. När ljuset från en stjärnas explosioner så småningom når de omgivande gas- och stoftmolnen runt stjärnan (resultat av tidigare utbrott), reflekteras ljuset därefter till observatörer på jordklotet. Efter 170 år kan vi därför nu ”se” vad som hände med Eta den gången!
Detta är detektivarbete på mycket hög och avancerad nivå, och jag ska verkligen inte påstå att jag förstår mer än att resultaten både sammanfaller med gängse teorier men också skiljer sig på en del avgörande punkter. Bl a Etas oväntade låga temp under utbrotten.
Det verkar dessutom som om två parallella fysiska processer varit igång samtidigt!
Säkert är i alla fall att forskarna ser en  blåförskjutning i spektrat på 210 km/s mot oss, att observationerna pekar på en G2-G5-superjätte med en effektiv yttemp på ∼5000 K.
Jag gillar förresten astronomernas beskrivning av det assymetriska gasmolnet som ”Homonculus”. En mindre variant av detta moln skapades 1890 och det kallas följaktligen ”Little Homonculus”.

Filmsnutt med hemkänla

Tack till Lars Olefeldt som tipsar om denna fina filmsnutt av jorden från ISS.
”Heimat” på kosmisk nivå! Den borde tvångsvisas i FN för alla kvarvarande diktatorer och deras hejdukar.

Vin i Nobelprisklass!

En av årets tre Nobelpristragare i fysik, aussien Brian Schmidt är en hängiven vinodlare, förstår jag. Utanför Canberra finns hans lilla vingård, som specialiserar sig på Pinot Noir under märket Maipenrai.
På hemsidan finns denna trevliga bild på professorn:

Senaste nytt från Stonehenge

Jag läste National Geographic på nätet att det nu är klarlagt av geologer att några av de vukaniska ”blå” stenar som finns i Stonehenges inre ring, bevisligen kommer från en fyndplats 257 km bort, i dagens Wales.
Mysteriet om hur stenarna forslades till dagens Stonehenge och vad monumentet ”egentligen” betyder och användes till, kvarstår.

Gott slut och Gott Nytt År!


Vad som kommer att tima på himlavalvet 2012 utöver Venus-passagen vet ju ingen. Så roligt det hade varit med något oväntat på norra stjärnhimlen, gärna en ny praktfull nova i Svanen t ex.
För oss i ASTB kommer året delvis att gå i 75-årsjubileets spår. 1937 såg en rad kloka astronomiintresserade med Knut Lundmark i spetsen till att Astronomiska Sällskapet Tycho Brahe bildades. Bland stiftarna var mycket fint folk, det var lite överklass över tillställningen. Men med åren blev ASTB en allt folkligare samlingspunkt för allmänintresserade, och att sällskapet skulle få ett eget folkobservatorium i Oxie tror jag inte ens ingick i Lundmarks tankesfär.
26 april 2012 – en torsdag – är redan spikat som jubileumskväll, i Lund (Odd Fellow) med mat till humant pris, föredrag, utställning, musik, liten skrift, utdelning av Lundmark-stipendiet.
Info kommer naturligtvis i god tid.
Tills vidare en önskan om GOTT SLUT och GOTT NYTT ÅR.

Lämna ett svar