Hoppa till innehåll

Nr 1 2012

Detta väntar oss 2012!

Det är knappast att spå i sumpen att påstå att även 2012 kommer att gå i exoplanet-jaktens tecken. Precis inpå årsskiftet kom en, tycker jag, helt fantastisk bild och rapport från Subaru-teleskopet på Hawaii – ännu en bild som kopplar ihop de berömda gas/stoft-skivorna och planetskapandet:

Genom att använda jätteteleskopets HiCIAO-instrument (High Contrast Instrument for the Subaru Next Generation Adaptive Optics) kan vi komma stoftringen runt  HR 4796 A nära – stjärnan är bara 8-10 miljoner år gammal och ligger 240 ljusår bort.
Stoft- och gasringens bana runt sin stjärna har en vidd på två gånger Plutos hemma hos oss.
Det intressanta tycker jag är att Subaru-teleskopets bild i nära-infrarött är lika skarp och tydlig som HST:s, vilket har med denna otroliga teknik kallad adaptiv optik att göra. Med denna teknik lurar de jordbundna teleskopen jordatmosfärens turbulens och bilderna blir verkligen knivskarpa. Stjärnorna blinkar kort och gott inte.
Vi kommer att få se massor av den här typen av otroliga närbilder 2012!

Pierre Janssen – hjälte!

Astronomin behöver sina hjältar, sina heroiska affischnamn. De är inte många, men de finns.
En av de främsta måste vara den franske astronomen Pierre Janssen, som mitt under preussarnas belägring av Paris1870  stack i väg med en ballong över stridslinjerna  runt Paris för att fara vidare och kolla in årets solförmörkelse i Oran, Algeriet.
Engelsmännen genom astronomen Norman Lockeyer såg till att Otto von Bismarcks skjutglada preussare var beredda att släppa Parisastronomen genom linjerna, men denne hade enligt en ny biografi med sig politiskt känsligt material och ville därför inte anta Bismarcks erbjudande om säker passage till lands. I stället for han i väg med en ballong.
Till historien hör att Janssens solförmörkelseexpedition blev ett fiasko, men han kom tillbaka och har skrivit in sig i solforskningens historia som en av de stora gestalterna (bl a upptäckte han grundämnet helium).
Berättelsen om Janssens hjälteflykt i vetenskapens namn  gjorde så stort intryck på den sexårige engelske pojken John Evershed att denne lockades till astronomin och som vuxen själv blev en av solforskningens stora namn (solfläckarnas radialhastigheter m m).

Sf-film för science fiction-fiender

Jag såg en blogg flimra förbi på vilken listats tio sf-filmer avsedda för den eller dem som inte gillar sf. ET var med liksom The Truman Show – och till min glädje Alec Guinness-filmen The man in the white suit (”Mannen i vita kostymen”) 1951, en klassisk engelsk filmkomedi från Ealing Studios i vilken Guinness spelar uppfinnare, en kemist,  av en kostym som alltid är vit och inte behöver lagas eller tvättas, hur nersölad den än blir.
Det är klart att den uppfinningen gillade vare sig textildirektörer eller fackföreningar…

Personligen har jag viss klockarkärlek till filmen, eftersom den regisserades av Alexander Mackendrick som tidigare gett oss Massor av whisky.

Elakt gjort!

En elak forskare vid namn Ramanath Cowsik, fysikprofessor vid McDonnell Center for the Space Sciences vid Washington University i St. Louis, har lagt ut snubbeltråd för CERN-forskarna som trodde sig ha hittat neutriner i överljusfart.
Debatten pendlar fram och  tillbaka, vad jag förstår, men värst var väl ändå avslöjandet i fjor att flera forskare i projektet vägrade signera den sensationellla artikeln med den ännu sensationellare upptäckten.
Albert Einstein kan sova lugnt.

Ytterkantsspelare i vår lokala galaxgrupp

Tillhör dvärggalaxen i Antlia/Luftpumpen – katalogbeteckningen ät PGC29194 – vår lokala galaxgrupp eller är den den närmaste dvärgen till vår lokala gruppering? Att den spelar på ytterkanten är klart, och nu visar en ny rapport från Australien att galaxen tillhör defintiivt ”oss” och har ett avstånd på 1.31±0.03Mpc (drygt 4 miljoner ljusår). Den ligger med andra ord i den lokala gruppens absoluta bortasfär.
Att galaxen växelverkar just nu med NGC 3109 är inte sannolikt – det är inte heller osannolikt att så skett tidigare.
Stjärnbildning pågår förstås.
Denna galaxforskning down under är ett resultat av ANGST-projektet, som sysslar med vår ”kosmiska bakgård”: ANGST som i  ACS Nearby Galaxy Survey Treasure.
Hubble-teleskopets bild av galaxen ser ut så här:

Omega Centauri vår egen UCD

Vi gör som Kajsa Warg: Vi tar vad vi har, t ex en miljon solmassor och pressar in denna lättpackade stjärndeg i ett sfär på 30-300 ljusår tvärsöver – vad får vi då?
Rätt svar: Vi får typexempel på UCD, ultra-compact dwarf galaxies – ultrakompakta dvärggslaxer.
Det är en rapport i  Astronomy & Astrophysics som uppmärksammar dessa himlakroppar i närbelägna galaxhopar. Hittills har flera hundra UCD-objekt hittats, objekt som utgör nån sorts brygga mellan dvärggalaxer och stjärnhopar. Tänkbart är att de är extremt massiva varianter av de senare, ja sannolikt är det så,  eller vanliga dvärggalaxer som gått igenom komplexa gravitationella möten med hungriga galaxer i ungdomen.
Eniigt rapportens ESO-forskare, som statistiskt synat fenomenet, kan runt Vintergatan bara finnas en till två UCD, vilket verkar stämma in på existensen av t ex Omega Centauri.

Förhoppningar om 2012

Det nya året kommer säkert att bjuda på mängder av astronomiska överraskningar. I yrkesastronomernas led finns organisationen IAU, och den organiserar nästan 11 000 forskare. Alla vill fram i mediabruset, och det är tänkbart att årets IAU-kongress i jättelandet Kina kommer att generera en ström av spännande rapporter.
Håll tummarna för ett bra astroår!

Lämna ett svar