Hoppa till innehåll

Nr 21 2012

Årets första världsrekord:

En osynlig men verksam dvärggalax

Med vanliga teleskop kan man komma långt, med adaptiv optik kan man komma längre… för att  alludera på en gammal schlager.
Alltså:
Jag har alltid trott att dvärggalaxer var extremt svårfångade ju längre ut i världsrymden vi kommer, varför den av Christian Vestergaard uppfångade Keck II-nyheten kommer som en glad överraskning:
En dvärggalax nästan 10 miljarder ljusår bort och med ungefär 200 miljoner solmassor.
Rödförskjutningen 0,881.
Satelliten har ungefär samma massa som Vintergatans dvärgsatellit i Sagittarius/Skytten.
Credit: D. Lagattuta / W. M. Keck Observatory

Den massiva elliptiska galaxen JVAS B1938 + 666 fungerar som en einsteinsk gravitationslins för en bakomliggande galax, drygt 17 miljarder ljusår ut i vårt kosmos eget einsteinska rymdtid. Resultatet i detta fall har inte blivit de välkända ”bågarna” utan en nästan perfekt Einstein-ring.
Vi pratar här om astronomisk forskning av yppersta kvalitet.
Det visar sig när astronomerna räknar på saken att linsgalaxens massa inte räcker till för att forma ringen. Den extramassa som döljer sig i systemet härrör från en mörk dvärggalax, en mindre satelitgalax som inte kan observeras direkt av Keck II (10 m i diameter) men väl så här indirekt.
För denna märkliga upptäckt svarar MIT-forskaren, italienskan Simona Vegetti (t v) – utbildad bl a i Holland på det astronomiska Kapteyn-institutet, Groningen –  och hennes internationella team.
Det är klart att den mörka materien även spökar här ute liksom teoribildningen kring galaxers uppkomst och utveckling. Mer och mer stöds teorierna kring i ett ”hierarkiskt” universum, där galaxer bit för bit äter upp sig genom sammanslagningar och dramatisk växelverkan. Just därför är en av gåtorna varför vi bara hittat ett 30-tal dvärggalaxer runt Vintergatan när det borde finnas kanske 1000-tals.
Två ytterligare bra sajter med massor av extrainfo om forskaren och forskningen:
http://web.mit.edu/physics/people/pappalardo/vegetti_simona.html
http://web.mit.edu/physics/index.html

Exoplanet förintas

K-dvärgen KIC 12557548 omges av en liten planet av 2-3 ggr Merkurius storlek, som snurrar runt sin sol på drygt 15 t/varv. Ljusvariationen är så märkliga och så variabla att astronomerna mer och mer är övertygade om att det de ser är en exoplanet som sakta men säkert håller på att gå upp i limningen, pulveriseras helt enkelt.

Allt vad du vill veta om super-jordar

Lästips från Lars Olefeldt: Harvard-professorn Dimitar Sasselov har skrivit en bok om super-jordarnas möjligheter att hysa liv.
Dessa exojordar har massor 1-10 ggr jordens, är oftast större, massivare, de är steniga, har oceaner och atmosfärer.
Det finns såvitt bekant bara en sådan planet i vårt eget solsystem.

En ”Marsobil” då och nu

Det har hänt en hel del i utvecklingen av NASA:s Mars-landare genom åren. Här är två av NASA:s tekniker på bild tillsammans med tre generationer Mars-landare, så kallade rovers:

Minstingen är en s k Sojourner (65 cm), t v ovan ser vi exempel på Spirit och Opportunity (1,6 m) och t h ser vi en kopia i skala 1:1 av Curiosity (3 m)  – den senare landar på Mars i augusti 2012.
Farkosterna skickades upp 1997, 2003 respektie 2011.
Enligt Universe Today  får tiden och de amerikanska skattebetalarnas tålamod avgöra om det blir en fjärde generation Mars-utforskare.
Foto: NASA/JPL-Caltech

En ny vecka väntar

Vi ser med spänning fram mot nya rapporter, överraskande upptäckter och häpnadsväckande teorier om verkligheten där ute.

Lämna ett svar