Hoppa till innehåll

Nr 25 2012

RXTE tackar för sig med spektakulär observation:

Ingen vanlig månockultation

Det måste vara en av yrkesastronomernas våta drömmar: Att få se månen ockultera, förmörka,  en klotformig stjärnhop. Eller åtminstone en del av den.
Jag vet inte hur ofta det sker, men en dagsfärsk rapport i proffsens Astronomers Telegram är hyperintressant i mina ögon, för här visas hur man kan jobba.
► Låt månen ockultera klothopen Terzan 5.
► Låt röntgensonden Rossi XTE observera hopens röntgenstrålande pulsar IGR J17480-2446 under ockultationen.
► Om astronomerna nu har alla parametrar klara för sig (”hönsen hemma”) och tar hänsyn till diverse parallaxeffekter, månens libration etc, kan de få en helt otroligt exakt positionering för pulsaren.
► Under 511 sekunder ockulterades röntgenkällan 13 oktober 2010 med en noggrannhet i ockultationens början och slut på otroliga 0,007 sekunder. Med hjälp av en japansk månsonds lasermätningar kunde platsen för ockultationens början spikas till syd kratern Babcock H och väst Fox A-kratern och ockulationens slut väst kratern Bailly U (Bailly är ju en av månens allra största kratrar), allt som vi förstår mycket nära månens synliga rand.
Positionen för  IGR J17480-2446:
* RA = 17h 48m 04.8245(26) s
* DEC = -24° 46′ 48.88(4)”
Röntgenpulsaren är extremt märklig, den ingår i ett binärt system, har jämförelsevis låg massa och låg rotationshastighet, är ung (<10^8 yr) och är kanske på väg att förvandlas till en skivsamlande millisekundpulsar.
Rossi XTE står för Rossi X-ray Timing Explorer och har gett forskarna massor av kunskap sen den placerades i sin bana 1995. Ett par tusen vetenskapliga rapporterar har producerats, baserade på dess mätningar, och åtminstone 90 doktorsavhandlingar!
Rossi XTE gjorde sitt sista arbetspass i början av januari i år och kommer att störta ner genom jordens atmosfär nån gång 2014-2015.
Det är begripligt att RXTE ska firas av rejält med ett tvådagars symposium och festande 29-30 mars på Goddard Space Flight Center.

Olbers paradox i nyaste tappningen

Om VÅRT universum vore oändligt stort, skulle det brisera gammablixtar i precis varje punkt på himlavalvet.
Alltså är VÅRT universum inte oändligt stort.

LEGO erövrar inre rymden

Danmark vann inte bara EM i handboll tidigare i kväll, nu visar det sig att ett par framåt unga kanadensare fått i väg en LEGO-gubbe upp i stratosfären, ombord på en väderballong som nådde aktningsvärda 24384 m upp.
Men inte bara det: LEGO-biten återfördes till jorden i en fallskärm. Plus kameran som dokumenterat färden.
De 17-åriga killarna från Toronto heter Mathew Ho och Asad Muhammad, och deras bravad – den finns dokumenterad på Youtube – borde inspirera dansk rymdfart att komma loss. Hur går det för ”suborbitalerna” i Köpenhamn?

Kan mörk materia bli svarta hål?

På senaste ASTB-mötet ställde jag en dum fråga till Torbjörn Sjöstrand, partikelfysiker i Lund: Kan mörk materia kollapsa så att svarta hål  bildas?
Torbjörn lät skeptisk, och ju mer jag kollar på nätet desto fler frågetecken dyker också upp. Men frågan diskuteras i alla fall bland proffsen.
En teori,publicerad i Physical Review Letters i fjor. säger rentav att den mörka materien består av mycket små ”primordiala” svarta hål (PBHs).
Ett sådant PBH har en atoms storlek men en normalstor asteroids massa.
Så sent som i december 2011 diskuterades ifall NASA:s Kepler-sond ska kopplas in i jakten på PHBs, antingen bevisa eller motbevisa deras existens.

Helgen är snart slut…

.. och vi tackar för oss.
Lördagen tillbringades delvis på Malmö stadsteater, Hipp, och barnpjäsen Momo och kampen om tiden. En helt strålande föreställning, som gick hem både bland barn och vuxna, och som inte blev sämre av att stjärnbilden Cassiopeia spelar så central roll. Det tackar vi för!

Lämna ett svar