Hoppa till innehåll

Nr 29 2012

M31 i fokus under Schwarzschilds jubelår

I år blir det om inte allt så mycket ljus på M31, Andromedagalaxen.
Ett av skälen:
I sommar firas 100-årsminnet av den framstående astronomen och teoretikern Martin Schwarzschild med en stor workshop (”The Great Andromeda Galaxy Workshop”)  18-20 juni  på Princeton University, där Schwarzchild var professor,
Fokus är just på Schwarzschilds favoritobjekt M31 – vad vi vet i dag och vad vi hoppas få veta framöver.
Världens ledande M31-experter är på plats. och rapporter kommer att ges om M31:s kärna, halo, satellitgalaxer, massa, avstånd, stjärnbildning… allt inklusive Martin Schwarzschilds egen betydelse för utforskningen av vår stora granngalax där ute.
Bland de som ska avrapportera senaste nytt är chefen för PAndAS (”Pan-Andromeda Archaeological Survey”), Alan McConnachie. som håller koll på både M31 och M33 i Triangeln och deras inbördes relationer.
Av vårt universums kanske 400 miljarder – 400 000 000 000 – galaxer är dessa två spiraler våra närmaste grannar; det vi gräver fram  om dem (”galactic archeology”) bör stämma in även på resten av galaxvärlden.
Senaste nytt om M31 kommer förresten från Hubble-teleskopet och huvudorganisatören av Schwarzschild-mötet, Tod R Lauer. Klicka på bilden!!!

För ett par veckor sen dök denna grandiosa bild upp från HST, som visar Andromedagalaxens dubbla kärna. I själva verket utgörs den av en ellipsformad ring av äldre röda stjärnor, som snurrar runt M31:s svarta hål men längre bort än de blåaktiga, yngre UV-strålande stjärnorna i den centrala kompakta stjärnhop som ligger runt samma svarta hål och ”händelsehorisont”.
Ja, det är lite av ryska babushka-dockor över fenomenet.
De blåaktiga stjärnornas ålder i mittengrupperingen uppskattas till ~100-200 miljoner år. Ungt, mycket ungt!
Går vi i klinsch med dubbelkärnan, ser vi HST-bilden så här:

Martin Schwarzschild levde åren 1912-1997 och tillhörde den påtvungna brain drain, som lämnade Hitler-Tyskland till förmån för USA och Princeton som slutstation. Därifrån samarbetade han bl a med Fred Hoyle och så skrev han ett av de viktigaste verktygen inom den teoretiska astronomin, klassikern The Structure and Evolution of Stars (1958).
Schwarzschild var även tidig datorförespråkare för studier av stjärnmodeller och en av ballongastronomins pionjärer. Med Stratoscope II kunde Schwarzschild och hans kolleger redan på 70-talet avslöja M31.s märkliga centrala delar, dessa elliptiska form och asymmetri:

Schwarzschild gjorde även miiitär karriär under andra världskriget och fick, sedan han blivit amerikansk medborgare 1942,  second lieutenants officersgrad inom den amerikanska armén.
Uppenbarligen var Schwarzschild en man med stor humor. Om sin föreläsningsteknik brukade han säga:
– Först berättar jag vad jag ska säga, sen säger jag det, därefter förklarar jag vad jag har sagt. Kanske något fastnar.

Asteroidjakt på gymnasiet

Apropå Värnamo-gymnasisternas Eros-observation med hjälp av vårt fjärrstyrda teleskop på Tycho Brahe-observatoriet, tipsar Christian Vestergaard om yrkesastronomins och skolors samverkan i asteroidletar-projektet  inom International Astronomical Search Colloboration.
Proffsen står för bildmaterialet, som kan tankas ner i skolornas datorer, och gymnasister och studenter har världens chans att hitta nya småplaneter i det ymniga materialet.
Absolut värt att fundera på för de som sysslar med ”outreach” inom svensk astronomi och de som är verksamma inom skolornas  fysik/astronomi-undervisning.
Det sägs att varje år engagerar sig 5000 gymnasister på 500 skolor i ett 40-tal länder i programmet.
Bland de som upptäckt asteroider senast i år är flera framåt och skarpögda ungdomar på skolor i Portugal och Kina.

Gabriela Mistrals egen nebulosa

Så rätt tänkt att namna en nebulosa efter en poetisk Nobelpristagare, i detta fall chilenskan Gabriela Mistral (Nobels litteraturpristagare 1945).
ESO har i dagarna släppt en förnämlig bild på hennes nebulosa,  NGC 3324 i utkanten av Carina-nebulosan. Den skarpa silhuetten hos gas- och stoftväggen till höger liknar ett människoansikte i profil, där “bulan” i mitten motsvarar en näsa.
I nebulosan förekommer stjärnbildning och en myckenhet unga och glatt strålande stjärnor. Strålningen och stjärnvindarna  från vissa stjärnor är så intensiva att de blåser bort gas- och stoftmoln och bildar märkliga håligheter.
► NGC 3324 ligger ungefär 7500 ljusår bort.
► Bilden togs av den kraftfulla vidvinkelkameran WFI (Wide Field Imager) på MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop vid ESO:s observatorium La Silla.

Om Gabriela Mistral påpekar min gamle kompis Helmer Lång (i boken 100 Nobelpris i litteratur) att det var Hjalmar Gullberg och dennes översättargärning som ”gav” henne priset.
När Gullberg var som mest lysande, kopplades kosmos och jord och människa samman på detta vis i Mistrals dikt med titeln ”Vaggsång”:

Gud vaggar de ändlösa världar

som tystnaden kommer ifrån.

Jag känner hans hand i mörkret

och vaggar min son.

Vackert!

WOW-historien i ny bok

Historien bakom den klassiska WOW-radiosignalen 15 augusti 1977, som troddes komma från en intelligent avsändare i kosmos, skildras i en ny bok av Robert H Gray, The Elusive Wow: Searching for Extraterrestrial Intelligence.
Jag har bara läst om boken på nätet, och den verkar vara fullt seriös.

Bl a diskuteras varför inte andra radiobservatorier utöver Big Ear, Ohio, kastade sig över upptäckten. Skälet är att alla radioteleskop i världen är, förlåt uttrycket,  upp över öronen inbokade av forskningsuppdrag, som gör det hart när omöjligt att få bekräftat en oväntad WOW-upptäckt.
På Big Ear gjordes ett 50-tal försök att komma tillbaka till WOW-signalens position på himlavalvet för att konfirmera signalen, men radiotystnad rådde.

GRAIL börjar leverera

De första bilderna från NASA:s bägge tandemåkande gravitationskänsliga månsonder GRAIL har börjat ramla in. Härom dan kom en videoupptagning från sonden kallad ”Ebb” och dess kamera MoonKAM, som framöver väntas utförs stordåd ed hjälp av  unga studenter här på jorden. Kameran är deras leksak.
MoonKAM-projektet leds av tidigare astronauten, den första amerikanskan i rymden Sally Ride.
Månens kraterfyllda baksida enligt ”Ebb”:

Kaffepaus!

Nu blir det inte reklamfilm men väl en förlängd kaffepaus. Vad jag tänker spä ut kaffet med, får du gissa. Men de verksamma molekylerna finns i alla fall där ute i kosmos, så mycket kan jag avslöja.
Tack för nu!

Lämna ett svar