Hoppa till innehåll

Nr 39 2012

Flaregåtan Sgr A* – forskning pågår!

Forskare knutna till NASA:s Chandra-sond (Chandra X-ray Observatory) har gett sig själva i uppdrag att under 2012 specialstudera SgrA* (= Sagittarius A*), alltså det svarta hålet i Vintergatans centrum, och framför allt följa de dagliga flareutbrotten. För några dagar sen kom ännu mer info om dessa fenomen, som KAN förklaras  av miljarders miljarder asteroider och kometer som störtar in mot hålet och som orsakar uppflammandena i röntgenområdet i stort sett dagligen.


Fakta om dessa unika utbrott:
► De äger rum under ett par timmar och deras ljusstyrka i röntgenområdet kan variera mellan några ggr till 100 ggr det ”normala”.
►  Idén om infallande asteroider är naturligtvis ifrågasatt i forskarsamhället, men Kastytis Zubova vid universitetet i Leicester vidhåller teorin om att det runt SgrA* snurrar ett bälte med miljarder av småplaneter och kometer  som det svarta hålet  sugit ut från omgivande stjärnor.
► Asteroiderna bör, när de sugs in, ha en storlek på minst 10 km:s radie för att Chandra ska uppfånga de dramatiska dödsryckningarna.
► Biljoner asteroider kan ha dragits in i det svarta hålet och dess omgivning under Vintergatans 10 miljarder år långa liv.
► Observationer i form av ljusekon indikerar dessutom att ett gigantiskt röntgenutbrott kan ha ägt rum för runt 100 år sen – resultat av en större planets ändalykt?
I snart 40 år har astronomerna bevakat skeendena här mitt i Vintergatans centrum och hela denna historia  om det svarta hålet och Vintergatscentrumets fysik är som en spännande kriminalroman. Jag har ju läst på Harlow Shapleys grundskrifter (Galaxies, The inner metagaaxy) i vilka han sammanfattade  kunskaperna fram till 50-talets mitt, framför allt hur komplicerat det var att fastställa avståndet till kärnan i Vintergatan som då – för femtio år sen – ansågs ligga på cirka 8 kpc från oss (27 000 ljusår ungefär).
Det finns naturligtvis en förhistoria bakom upptäckten 1974 av Sgr A* av radioastronomerna vid Green Bank,  Bruce Balick och R L  Brown, som använde sig av interferometerteknik. Deras klassiska upptäckarrapport bar titeln “Intense Sub-arcsecond Structure in the Galactic Center”.
I dag utforskas området över alla kända våglängder (utom i det optiska, vilket f ö är meningslöst), och 100.tals forskare i världen är sysselsatta med det svarta hålet. I Tyskland har vi rent av ett Galactic Centre Research-kontor knutet till Max Planck-institutet. och där fann jag denna bild på ett flare-utbrott ”live”:

Ett hyperaktuellt problem bland vår vetenskaps teoretiker är hur stjärnbildning äger rum i närheten av SgrA* och vad som konstituerar ett infallande gas/stoft-moln och dess fragmentisering i solar.

Den som surfar runt i cyberrymden upptäcker massor av spännande material om SgrA*, inte minst hur stjärnorna rör sig runt hålet.

Ett svart hål UTANFÖR galaxen!

– Ett supermassivt svart hål svävar omkring utanför galaxen ESO 243-49, tipsar Christian Vestergaard.

Det är Hubble-teleskopet som kommit upptäckten på spåren, som naturligtvis överraskar. Svarta hål förknippas med galaxers centrala partiet, inte deras utkanter.
Just av detta skäl anses denna galax ”snedfördelning” bero på att det svarta hålet är den sista överlevande resten av en dvärggalax, som slukats av den större vintergatskannibalen.

Kanadicker jokar med jänkar

Ett skämt i Albert Einsteins anda!
”When NASA first started sending up astronauts, they quickly discovered that ballpoint pens would not work in zero gravity. To combat the problem, NASA scientists spent a decade and $12 billion to develop a pen that writes in zero gravity, upside down, underwater, on almost any surface including glass and at temperatures ranging from below freezing to 300 C. The Russians used a pencil.”
(Efter ett tips av Lars Olefeldt)

Novaupptäckt på Mallorca

Det händer  titt som tätt att novor upptäcks i M31, Andromedagalaxen, och nu har det hänt igen.
Det skojiga denna gång är att upptäckten skett i Europa – på Mallorca!
Upptäckarmagnituden 16 februari var cirka 17,5m och novan ligger i M31:s skiva.

Misstänkt virus

Ännu så länge går det inte att vaccinera sig 100-procentigt mot virus i cyberrymden, och vi misstänkte sen Thomas Karlsson tipsat oss att nått var på gång, varför vi släckte ner härom dan.
Tack till Peter Linde, som fått fart på hjulen igen.

1 kommentar till “Nr 39 2012”

Lämna ett svar