Hoppa till innehåll

Nr 44 2012

Spana in ”Skidåkar-nebulosan”!

Orion är en fantastisk stjärnbild, som innehåller i stort sett allt – framför allt i nebulosaväg. Kronan på verket är självklart M42 med omkringliggande nebulositeter.
En flott bild fick Christian Vestergaard korn på i helgen. Upphovsman är Stefano Arrigoni från italienska Lisson, Stefano som gett oss tillstånd att använda bilden nedan. KLICKA på bilden så får du upp all grannlåten!

Stefano finns lite överallt på nätet, det är bara att surfa in på hans namn och jaga bildupplevelser.
Bilden visar klassiska Orionnebulosan (M42) men också De Mairans nebulosa (M 43) och ”Springande mannen-nebulosan” (NGC 1977) i det blåaktiga partiet överst. Frågan är vad han springer ifrån eller till? Nu när Vasaloppet närmar sig påminner han kanske mest om en fristilsåkande skidlöpare som skriker ”Ur spååår”!
I denna Oriontrakt finns mycket att fundera över vad gäller nebulosornas karaktärer, cocktailen av emissions- och reflektionsnebulosor, den pågående stjärnbildningen, de komplexa molekylmolnen m m.
Avståndet till M42-komplexet brukar anges till 1500 ljusår, så dessa moln ligger ganska nära – solen anses ju också ligga i Vintergatans så kallade ”Orion-arm”.
Orionnebulosan har skymtats av observatörer sen Hedenhös men missades av Galileo Galilei, konstigt nog.
1731 uootäckte Jean-Jacques d’Ortous de Mairan nebulositeten som Messier i sin katalog gav beteckningen M43.
Hur ”The Running Man” upptäcktes var länge för W-bloggsredaktören  dolt i interstellärt dunkel, men nu vet han att nebulosan namnades av Texas-amatören Jason Ware. Denne visade sin granne en bild på NGC1977, och det var grannen som spontant sa att han tyckte sig se en springande man i den stoftrika gasen. Namnet övertogs av medlemmarna i Texas Astronomical Society, och sen har namnet spridit sig runt klotet.

Goda grannar

Årets första nummer av Oxieaktuellt, som stadsdelen ger ut, uppmärksammar vårt ”nygamla” observatorium och våra som mest aktuella planer. Kul!

Det spökar i Andromedagalaxen

ULX är förkortning för ”ultraluminous X-ray source”, och nu har astronomerna fått syn på två extremt ljusstarka röntgenstrålande ULX-exemplar i vår granngalax M31.
Spekulationerna om vad som försiggår i det som synes försiggå är många, lika många som involverade forskare. Är det ganska hanterbara stjärnstora svarta hål som spökar och som äter interstellär gas eller är det ett mellanting mellan det svarta monsterhålet i M31:s centrum och mindre hål?
Sällan har jag sett ”den linnéanska förbannelsen” inom astronomin – behovet av att klassificera, klassificera OCH klassificera – så här tydligt uttalad.

Först 2009 började vi få upp ögonen för fenomenen, tack vare rymdsonder som Chandra, XMM-Newton m fl, och nyligen kom två vetenskapliga rapporter om saken.

Antikvariska Lundmark-böcker på nätet

Det händer då och då att Knut Lundmarks böcker går att fynda över nätet. En nätauktion härom året handlade om praktverket Nya himlar, och nu jagar Peter Hemborg ett ex av minnesskriften Knut Lundmark och Världsrymdens erövring (från 1961) via ett nätantikvariat.

Det svänger om Stonehenge!

Härom dan kom den senaste teorin om Stonehenge: Att bygget fungerat som ett gigantiskt musikaliskt instrument eller i varje fall haft akustiska innebörder. Också!
Det finns till och med en sida som heter Sounds of Stonehenge, och vi borde bjuda in musikarkeologen Cajsa S Lund för att förklara. Hon kan allt om stenålderns ”musik” och gav till och med ut en LP en gång i tiden.
Cajsa är en gammal kompis, skapare av Ensemble Mare Balticum och jobbar på Musik i Syd. Välkänd ”nattväktar”-profil i lärdomsstaden Lund.

Rymdskrot dansade ner i Brasilien

I förra veckan kom nyheten att schweizarna funderar på att skicka upp en ”sopborste” för att rena upp bland allt rymdskrot som snurrar runt vårt klot. Nästan samtidigt blev det känt att skrotdelar från en gammal uttjänt europeisk raket rasade ner över den brasilianska byn Anapurus i delsteten Maranhão.
Rymdskrotet hade formen av en sfär på en meter i diameter och träffade, som tur var, ingen människa.
En uppdaterad karta över känt rymdskrot ser ut så här:

Tack för nu!

Lämna ett svar