Hoppa till innehåll

Nr 51 2012

Carnegie-astronom med Malmö-rötter

Om du är astronom och heter (Sven) Eric Persson och är knuten till världsledande forskningscentrat Carnegie Observatories som huvudansvarig uppfinnare av en fantastisk infrarödkänslig kamera är ”man” extra nyfiken: Finns en svensk eller annan  skandinavisk anknytning med det namnet?
Svaret är ja.
Eric Persson, vars namn  dessa dagar cirkulerar ymnigt inom den astronomiska och kosmologiska communityn, har faktiskt sina rötter i – Malmö.
Erics pappa hette Sture Bernhard Persson, föddes 1904 och växte upp i Malmö. Pappan  pluggade i Lund, vid universitetet, och emigrerade så småningom till Canada, där Eric föddes.
Detta berättar Eric i ett vänligt mail till W-bloggsredaktören.
(Min släktforskande svägerska Martha Johansson i Höör är en levande uppslagsbok och har  parentetiskt sagt snabbutrett att Sture Bernhard Persson var född 21 april  1904 i Malmöhus län och dog 23 november 1974 i Sarasola,  Florida, USA. Fadern var Axel Wilhelm Persson och modern Ida Martina Olofsson. Bandet till Skåne får  anses vara extremt välbestämt.)
Och det astronomiska?
Jo, Eric Persson med team har nu väckt sensation genom att upptäcka den mest avlägsna galaxhopen av röda galaxer hittills. Upptäckten har skett med hjälp av Eric Perssons IR-känsliga FourStar-kamera, som apterats på 6,5-metersinstrumentet Magellan Baade Telescope i Chile (Las Campanas Observatory).
Fakta om galaxhopen:
► Avståndet är 10,5 miljarder ljusår – galaxernas ålder runt tre miljarder år. Ungt, mycket ungt. Framöver kommer de att växa och utvecklas.
► Hopen består av 30 väl sammanpackade medlemmar, som sprutar ut sin strålningsenergi nästan bara i infrarött. Därav den pionröda kulören.
► Hopen, en enligt pressreleasen från Carnegie sann ”galaxy city”, ligger i stjärnbilden Leo/Lejonet och dess skenbara storlek är ungefär 1/5-del av fullmånens. Trots den lilla ytan syns här 1000-tals röda galaxer, flera sannolikt ännu längre ut belägna än de som nu diskuteras.
Det mest överraskande i upptäckten är, tycker jag, att andra jord-  och rymdbaserade teleskop – inklusive Hubble-teleskopet – missat hopen, trots 1000-tals timmars rymdbevakning. Med fem specialfilter lyckades Persson och hans kolleger med upptäckarbedriften, att ge oss en 3 D-klyfta av det tidigare universum, en upptäckt som ska avrapporteras som ett ApJ Letter.
Upptäckten av den röda galaxhopen ingår som en del av FourStar Galaxy Evolution Survey (”Z-FOURGE”), och vi kommer säkert att höra mer därifrån framöver.
Jämförelsen mellan Hubble-teleskopets bild av galaxområdet och bilden under i ”nära-infrarött” ser ut så här – om du klickar upp bilden får du en blinkkomparator-effekt jfrt färgbilden under:

Och om vi plussar på med Eric Persson-teamets IR-kamera på ett av världens största teleskop, blir resultatet av samma område detta:

Om sina specialiteter berättar Eric Persson på Carnegie-forskarnas hemsida, där vi kan ta del av alla rapporter han medförfattat och bl a får veta att med infrarött är det möjligt att kalibrera avståndsindikatorer långt ut i kosmos som Typ Ia-supernovorna. Sista ordet är  inte sagt ännu om det expanderande och accelererande universumets vara.
Får man önska sig ett föredrag i ASTB av Eric Persson vad det lider, herr ordförande Peter Linde? Det får ske på engelska, för Eric berättar att svenska behärskar han definitivt inte.

Solen frias

Jag kan inte tolka en liten rapport från två spanska och portugisiska astronomer som annat än att de friar solen och solfläckarna från det som kallas ”the Medieval Climate Anomaly”, medeltidens värmebölja.

Gumman i månen

Många tycker sig se ett mansansikte på månens framsida, Jag tycker hellre att jag ser en klassisk svensk seriefigur – okänd vilken, men det är en gumma det handlar om.
Gubben ser ut så här enligt många:

Och kvinnoansiktet finns här:

Det finns förstås en vetenskaplig förklaring till hur månens yta skapats med alla dess hav, nedslagskratrar, berg m m, och här finns en alldeles förträfflig beskrivning i tidskriften Icarus.
Jag gillar vetenskapsmännens flirt med sina läsare: ”Why do we see the man on the Moon?”

Mer från det unga universum!

ESO:s olika teleskop fortsätter att ”leverera” det ena otroliga efter det andra: Dagens skörd kommer  från VST, som ligger  vid Paranalobservatoriet i Chile och som har avbildat en fascinerande samling av växelverkande galaxer, 500 miljoner ljusår bort i stjärnbilden Herkules.
Dessa närgångna galaxpar är var för sig på väg att smälta samman, och mängden växelverkande galaxer gör att galaxerna i Herkuleshopen tillsammans påminner om galaxerna i det tidiga universum. Just därför tror astronomerna att Herkuleshopen är en ganska ung galaxhop.
Denna livliga och dynamiska galaxsvärm kommer, som pressmesset berättar, så småningom att mogna och bli mer lik de äldre galaxhoparna som finns i vår närhet.
En provkarta på ESO:s tidiga galaxer ser ut så här – klicka för att blåsa upp bilden i STORfortmat

Fler snickare behövs!

Det är med universum som med det hädangångna (gudskelov-och-tack) Sovjet: Lenin var arkitekten, Stalin byggaren och Krusse den förste hyresgästen.
Inom astronomin i dag är Albert Einstein arkitekten, Edwin Hubble byggaren och dagens astronomer de första hyresgästerna.
Men bygget behöver underhållas hela tiden. Hantverkare är rentav en bristvara.

Lämna ett svar