Hoppa till innehåll

Nr 57 2012

EU sponsrar jakten på den första supernovan

Grattis till astronomen  Stephen Smartt, som bossar för den astrofysiska institutionen vid Queens-universitet i Belfast:
Smartt ska med EU-slantar (€2,3 miljoner) ) leda jakten på universums första supernova och hur de första grundämnena i kosmos skapades.
Jag måste erkänna att jag är imponerad över själva gesten, att ge sig på den ultimata astronomiska gåtan, som Smartts team bestående av ett dussintal forskare ska försöka lösa.
Jobbet kommer att ske med Belfast på Nordirland som utgångspunkt, och pengarna från EU:s  European Research Council (ERC) kommer att pumpa in nytt liv i den lokala ekonomin dessutom.
I snacket bakom forskningsanslaget cirkulerar även det senaste årets nobla fysikpris till supernovaforskare.
Ungefär 10 procent av begärda anslag beviljas av ERC, en EU-organisation som kan vara värd att följa.
Dessa anslag går inte till vem som helst, de är reserverade “toward exceptional established research leaders of any nationality and any age to pursue ground-breaking, high-risk projects that open new directions in their respective research fields or other domains”.

Solkrockarens dödliga svanhopp

Allt pekar på att kometen SWAN 2012, en komet som de senaste dagarna haft kurs rakt mot solen, förintats – ett svanhopp med dödlig utgång.

SWAN är ett av instrumenten ombord på den solbevakande SOHO-sonden och har tidigare följt kometers dramatiska färd in mot vår huvudstjärna.
Samtidigt diskuteras i en rapport hur i hela fridens namn kometen C/2011 W3 (Lovejoy) i vintras kunde överleva sin tur runt solen. Ett svar tycks ligga i kometkärnans isiga utströmning och ismateriens direkta övergång från fast form till gas utan att passera ruta 1 (”sublimering”, mellanskedet med en flytande fas hoppades över). Trots att kometen låg innanför den så kallade Rochegränsen inom vilken en kometkärna borde slitas itu av solens enorma gravitation, så  överlevde Lovejoy på grund av sublimationens motkrafter.
Någon däremot?
Det har faktiskt hänt förr att kometer överlevt solmöten innanför Rochegränsen (komet 1882 II. komet 1963 V). Storleken tycks ha viss betydelse liksom kometkemin och kometmineralogin för hur mycket stryk en komet tål innan den uppnår brottgränsen, där kometen brister och går uti.

EU för radioastronomi – i Afrika

Hoppsansa! EU-parlamentet har uttalat sig till förmån för ett större samarbete med Afrika inom radioastronomin.

Kontrafaktisk tanke

I sin bok Introduction to Astronomy (1954) påpekade Cecilia Payne-Gaposchkin att hade bara Andromedagalaxen legat tjugo ljusår längre bort, så hade S And-supernovan 1885 briserat tjugo år senare (för oss) och då hade vi haft tillgång till helt andra fotografiska och spektroskopiska möjligheter att studera smällen än astronomerna 1885.
Jag spinner vidare på spekulationen:
Om Tycho Brahes supernova legat 440,5 ljusår längre bort än den gör, hade den briserat här och nu.

Nytt avstånd till Lilla Magellanska molnet

Avståndet till vår granngalax Lilla Magellanska molnet har bestämts på nytt av ESO/VLT-astronmer, denna gång med hjälp av 33 binära förmörkelsevariabler.
Avståndet uttryckt genom avståndsmodulen m – M blir:
19,11 +/- 0,03 (66,4 +/- 0,9 kpc)
I ljusår är ju en parsec 3,26 ljusår varför avståndet (kpc = kiloparsec)  blir drygt 216 000 ljusår, en lätt uppjustering. Den kan vi leva med.

Två lanternor i natten

Det rasslar naturligtvis in bilder hela tiden på Jupiters och Venus dans. Marek Nikodem, bosatt nära Szubin i grannlandet Polen, tog härom dan denna bild med sin Nikon-kamera. Dotterrn agerar illustrativ hjälpgumma.
– De är som två lnternor som lyser upp nattmörkret, beskriver Marek sin upplevelse av konjunktionen.

Mareks bild förekommer lite varstans på nätet och han är överhuvud taget en flitig astrofotograf.

Lämna ett svar