Hoppa till innehåll

Nr 59 2012

Vintergatspanorama i infrarött

Det har hänt en del sen Knut Lundmark lät MÅLA lundaobservatoriets berömda Vintergatspanorama, ett bildscoop som gick som en löpeld över världen i början av 1950-talet och som kom att illustrera flera bokliga klassiker vid den tiden (t ex Harlow Shapleys The Inner Metagalaxy, Yale University, 1957) Senaste vintergatspanoramat har med NASA:s infrarödkänsliga, vidvinkliga, kartläggande WISE-sond att göra. Bilden som kablades ut härom dan ser ut så här – med diverse himmelsobjekt markerade. Klicka/dubbelklicka på bilden för att få upp den i tittvänligt storformat! NASA:s ”kartbok” har jobbats fram under fjorton år, men WISE-sonden blev helt avgörande för slutresultatet – sonden sändes upp 2009 och har hunnit ta 2,7 miljoner IR-bilder i fyra olika våglängder, som snickrats ihop som en gigantisk mosaik. Svepen har avslöjat nya okända asteroider och NEO-objekt, avlägsna galaxer, bruna dvärgar, Y-dvärgar m m, och den nu publicerade katalogen innehåller data om 560 miljoner individuella objekt. Många helt okända fram till dagens dato. På Lundmark-panoramat ligger Orion t h,  och där kan vi nu tack vare WISE t ex se nebulosasystemen bre ut sig – den runda bågen trodde jag ett tag var Barnard´s loop, men jag är osäker, Lunds snart 60 år gamla oerhört läckra MÅLADE vintergatspanorama – i visuell våglängd –  såg ut så här (även här rekommenderas klickning!!!):

Månens utveckling

En suverän videofilm från Goddard´s Space Centre skildrar temat ”The Evolution of the Moon”, i 2 D, 3 D. med ljud, utan ljud, med/utan speaker, alla alternativ erbjuds. Tack till Lars Olefeldt för tipset.

Röntgen var en strålande forskare

Härom året visade det ju sig att supernovaforskande astronomer hade insikter i partikelfysik, som även kan ha medicinska spin off-effekter här hemma på jorden. Just härför känns det ju inte fel att citera W-bloggens egen medicinare Carl-Olof Börjeson, som erinrar om några basfakta nu när Röntgen-astronomin är ett väletablerat faktum:
Den tyske fysikern Wilhelm Conrad Röntgen t v (1845-1923) upptäckte strålar som avslöjar insidan av den mänskliga kroppen.
Röntgen kallade sin upptäckt för X-strålar. Så småningom kom de att kallas röntgenstrålar. På engelska heter de fortfarande X-rays.
Han förändrade för all framtid världens sjuk- och tandvård. På en tio-i-topp ranking över personer som betytt mest för att utveckla världens läkekonst skulle Wilhelm Conrad Röntgen hamna mycket högt.
För sin upptäckt fick han, som första pristagare, Nobelpriset i fysik år 1901. – Radiologi, som röntgenmedicinen kallas, är idag en oumbärlig del av hälso- och sjukvård. Men yrket som radiolog hade till en början en låg status bland kollegorna. – Om Gösta Forsell (1876-1950), sedermera den svenska radiologins fader och grundaren av modern onkologi i vårt land, fälldes uttrycket när han utnämndes till föreståndare för röntgenavdelningen på Serafen in Stockholm: ”Stor skada på en så begåvad och lovande medicinare”. Inom astronomin vet vi vad röntgenkänsliga instrument  kan avslöja. På 1990-talet jobbade NASA:s ROSAT (”Röntgen Satelite”), och Chandra och XMM-Newton X-ray Observatory ger oss i dag hela tiden nya spektakulära informationer från kosmos. Senast har ESA:s ”Newton” visat på ultrasnabba utflöden från svarthåls-stinna aktiva galaxer, vilket är intressant för dem som arbetar med svarta håls massor och stjärninnehållet i värdgalaxerna. Medicinsk bilddiagnostik på jorden är en hastigt expanderande vetenskapsdisciplin som avser tekniker och processer som skapar bilder av hela eller delar av den mänskliga kroppen för kliniskt bruk. Syftet är att avslöja, undersöka eller diagnostisera sjukdom. Medicinsk bilddiagnostik kan också användas för att studera normal anatomi och fysiologi. De nya visualiseringsteknologierna möjliggör och underlättar biovetenskapliga, biomedicinska och farmakologiska upptäckter och innovationer samt effektiviserar olika slag av patientdiagnostik. –  ”Snart kan vi följa en kolesterolmolekyl och se var den sätter sig i kärlväggen”, som en röntgenläkare uttryckte sig. Carl-Olof berättar att Röntgen var tveksam till att resa till Sverige för att hämta det nyinstiftade nobelpriset. Efter viss övertalning anlände han till ett snöigt Stockholm, som han fann vara ”en underlig stad”. – Han tog emot prispengarna och återvände så fort han kunde till Tyskland. Någon föreläsning om sin upptäckt hann han inte med.

TBO:s föregångare i Malmö

Sydsvenskans Martin Andersson – en av tidningens alltid läsvärda reportrar –  skrev i dag om Slottsparkens och Kungsparkens historia. Mycket trevligt för oss malmöbor. En av illustrationerna till Sydis-artikeln visar också var TBO:s föregångare, det lilla privatdrivna observatoriet på fågelön i Slottsparken låg 1911-1916. Fågelön finns ju kvar den dag som är. Finns det nånting i marken som kan tänkas markera där bygget stod? Snart dags med en utflykt!

SKA-finalen närmar sig

Det jobbas och jabbas in i det sista vem som ska ”få” hysa världens största radioteleskop SKA (Square Kilometre Array). Sydafrika eller Australien/Nya Zealand? En snygg PR-grej presterade i alla fall temat från Austraiien, som inlett ett lyckat radioastronomiskt samarbete med Sydkorea. Teleskop har kopplats ihop över de stora vattnen, och plötsligt så är det en öppen fråga igen vem som ror hem $2.5-miljarder-bygget kallat ”the experiment of the century”. Beslutet fattas viken dag som helst i Manchester. SKA-projektet har kantats av stor dramatik.En sydafrikansk toppastronom, Phil Charles, sattes i karantän av sina bossar för att han snackat bredvid mun om Sydafrikas lämplighet som SKA-värd, och i Oxford dog en av projektets tillskyndare Steven Rawlings under mystiska omständigheter i början av året. Mordteorier cirkulerade till en början, men det mesta pekar på en personlig tragedi bakom dödsfallet.

Blinka lilla stjärna där….

Jag visste inte att stjärnblinkningar kunde vara en så här kul grej, men den ungerska amatörastronomen Monika Landy-Gyebnar skriver på spaceweather.com om sina skakiga bilder av planeter och stjärnor, om scintillationens skillnad mellan lugnt lysande planeter och stjärnor i låg höjd över horisonten. Jag är oförmögen att se poängen med  att ta bilder bara för denna saks skull, men en viss skönhet finns det i dem och sannolikt också en pedagogisk poäng. Kan de nånsin blir ”Årets astronomiska bild”, Robert Cumming? Landy-Gyebnar menar att man kan gott sparka på tripoden för att hjälpa till under de några sekunder långa exponeringarna. Och man ska aldrig slänga misslyckade bilder!

2 kommentarer till “Nr 59 2012”

  1. Rätt genialisk idé att göra sådana bilder, tycker jag! Stillbilder missar ju stjärnornas blinkningar och skiftningar, och det här är ett bra försök att fånga dem. Man känner liksom igen regnbågsstjärnan Sirius där. Frågan är om det finns sätt att göra det ännu bättre?

Lämna ett svar