Hoppa till innehåll

Nr 61 2012

Hot news från Onsala:

Röd jättes magnetiska hemlighet avslöjad

Astronomer har för första gången kunnat mäta formen hos en röd jättestjärnas magnetfält. Deras nya metod kan hjälpa forskare förstå omvandlingen som väntar solen om ett par miljarder år.

Om bilden ovan denna info:

Den röda jättestjärnan är  IK Tau. De vita sträcken visar hur ljus från molekyler av kiselmonoxid i stjärnans yttre lager är polariserade. Färgerna är inte riktiga utan visar ljusstyrka. (Bild: Wouter Vlemmings m fl.).
Ett astronomteam som letts av Wouter Vlemmings vid Onsala rymdobservatorium och Chalmers har använt radioteleskopet SMA (Submillimeter Array) på Hawaii för att observera den röda jättestjärnan IK Tau, 850 ljusår bort i stjärnbilden Oxen.

Stjärnan liknar solen men är både äldre, större och svalare.
– IK Tau är en ljus stjärna som ger oss en blick in i solens framtid, säger Wouter Vlemmings.
Forskarna använde ljus från molekyler i stjärnans yttre lager för att formen av magnetfältet nära stjärnan. Det är första gången som en stjärnas magnetfält har kunna uppskattas på det här sättet.
Snart kommer det kunna göras för många andra stjärnor tack vare det nya stora observatoriet ALMA, som just nu byggs i Chile.
–  Med ALMA kommer vi att kunna undersöka många andra stjärnor som IK Tau. Vi hoppas kunna ta reda på hur stjärnor som liknar solen utvecklas och skapar spektakulära planetariska nebulosor runt sig, säger Wouter Vlemmings.

Lundmarks patentare

Jag gillar humoristen Knut Lundmark när han fick frågan av en ung flicka om vad som fanns bortom universums yttersta gräns och svarade:
– Fråga mamma!

En liten knubbig två… galax!

Jag vet inte varför  jag kom att tänka på Povel Ramel (t v) och hans festliga Ratata-låt om den knubbiga tvålen, men ett internationellt team av astronomer från Australien, Schweiz, Tyskland och Finland sätter myror i huvudet på folk med sin bild tagen av japanska Subaru-teleskopet på Hawaii:
En rektangulär galax inom en galaxhop på cirka 250 medlemmar, belägen drygt 70 miljoner ljusår från oss.
Ibland ser vi ”euklidiska” figurer och strukturer där ute, och de kan alltid förklaras med hjälp av perspektiveffekter. Samma med denna rektangulära galax? Ja, med största sannolikhet, dessutom är den förmodligen resultat av två spiralgalaxer som gått ihop och gängat sig – den gängse tillväxtformen i kosmos.
Även Keck-teleskopet har synat fenomenet. Gissningsvis ringde astronomerna på Subaru till grannarna och bad om hjälp, och då fick de veta att här döljer sig en galaxskiva med en ytterfart på 100 000 km/h.
Galaxens massa skattas till 50 ggr MINDRE än Vintergatans.
En astronom påpekar i pressmesset från Swinbune University of Technology i Australien (tack till Christian Vestergaard som påpassligt hittat nyheten) att när Vintergatan och Androdamedagalaxen krockar om tre miljarder år, kan den ”nya” galaxen få samma mystiska kubform.

Så här lyder en strof i Povels text:

Säg, var den lång?
Nej nej nej!
Var den kort?
Nej nej nej!
En fet tvål?
Nej nej nej!
En liten knubbig tvål!

Överskottslager?

Jag hörde på tåget ut till Oxie och TBO i kväll vår ASTB-vice  Anders Nyholm betrakta teleskopen vid astronomiska institutionen i Lund som ”överskottslager”, vilket bara kan matchas av Peter Lindes beskrivning av radioteleskopet på TBO:
– Det är inte ett instrument, det är ett monument!
Radioteleskopet har vi vissa förhoppningar om – men vad händer i Lund? Är all praktisk verksamhet nerlagd?
ASTB kan inte ta över allt, även om vissa av oss drömmer om Jävan.

ESO-bilden visar 200 000 galaxer i infrarött

ESO:s teleskop VISTA har använts för att skapa den samtidigt största och bästa bilden någonsin av himlen i infrarött ljus. Tagen som en del av himmelskartläggningen UltraVISTA, visar bilden en oansenlig del av himlen som ändå bjuder på mer än 200 000 galaxer.

Den nya bilden ingår i en stor samling av data från flera kartläggningsprojekt som genomförts med VISTA och som ESO nu gör tillgänglig för astronomer världen över.

ESO:s teleskop VISTA har observerat en och samma del av himlen under en lång tid för att långsamt samla ljus från de mest ljussvaga och avlägsna galaxerna.
► För att göra denna nya bild har mer än sex tusen separata exponeringar genom tre olika filter kombinerats.
► Med en total observationstid av 55 timmar är den samtidigt den största och djupaste nfraröda bilden av himlen som någonsin gjorts.
► Teleskopet VISTA, som ligger vid ESO:s Paranalobservatorium i Chile, är världens största och mest kraftfulla kartläggningsteleskop för infrarött ljus. Sedan observationerna startade 2009 har det ägnat den största delen av sin observationstid för offentliga kartläggningar, både av stora delar av den södra stjärnhimlen samt några mindre områden.
I kartläggningen UltraVISTA studerar man en vid första anblick tom del av himlen som kallas COSMOS-fältet. Området  har studerats omfattande med andra teleskop, bland annat NASA:s/ESA:s Hubbleteleskop.  UltraVISTA är den klart djupaste av de sex kartläggningar som gjorts av VISTA och är den som avslöjar de ljussvagaste galaxerna.
Vid första anblicken kanske bilden från UltraVISTA inte verkar speciellt anmärkningsvärd. Man ser några ljusstarka och många svaga stjärnor. Men i själva verket är nästan alla av dessa ljussvaga prickar inte stjärnor i Vintergatan, utan väldigt avlägsna galaxer som var och en innehåller miljarder stjärnor. Om man förstorar bilden och zoomar in mer och mer ser man fler och fler av dem. Sammanlagt finns över 200 000 galaxer i bilden.

Topp-årsmöte på ”Mount Galgbacken”

Vi ska inte recensera oss själva, men det var en fantastisk trevlig årsmöteskväll ute på TBO och vår nya lokal med Värnamos unga proffsastronomer Albin Walldén och Max Nordin – vad ska de annars kallas? – och Anna Árnadóttirs levande och skrattstimulerande berättande om sin kompis sen ungdomen, den amerikanska astronauten Bonnie Dunbar och hennes karriär ovan där.
En guldstjärna för kvällen!

1 kommentar till “Nr 61 2012”

  1. En fantastisk bild från ESO, UltraVISTA. Vad jag förstår täcker bilden ca en tumnagel sett på armlängs avstånd. Så vart du än sticker upp tummen mot skyn har du 200000 galaxer bakom den… som var och en innehåller 100-tals miljarder stjärnor… Man baxnar vid tanken.

Lämna ett svar