Hoppa till innehåll

Nr 65 2012

Röda dvärgar hyser kosmos kåkstäder

Vintergatans eget ”miljonprogram”? Ja, vad ska vi tro – ny forskning gjord med ESO:s planetletare HARPS visar att det är vanligt med stenplaneter som inte är mycket större än jorden i den beboeliga zonen runt ljussvaga röda stjärnor.

Enligt det internationella forskarteamet kan det finnas tiotals miljarder sådana planeter bara i Vintergatan, och ungefär ett hundra i vår absoluta närhet.

Det här är det första direkta mätningen av hur vanligt det är med sådana superjordar runt röda dvärgar, vilka utgör 80 procent av alla stjärnor i Vintergatan.

Detta berättar dagens pressmess från ESO.

Forskarna använde spektrografen HARPS på 3,6-metersteleskopet vid ESO:s observatorium La Silla i Chile.
Jämfört med solen är dessa röda dvärgar – också kalalde M-dvärgar – ljussvaga och kalla, men de är väldigt vanliga och lever mycket länge. Därför utgör de 80 procent av alla stjärnor i Vintergatan.
Lite faktaplock ur intervjuerna med de deltagande astronomerna:
► Ungefär 40 procent av alla röda dvärgstjärnor har en superjord som kretsar i den beboeliga zonen, där flytande vatten kan finnas på planetens yta.
► Eftersom röda dvärgar är så vanliga – det finns ungefär 160 miljarder i Vintergatan – betyder detta att det finns häpnadsväckande tiotals miljoner superjordar bara i vår galax, säger han.
► Teamet använde HARPS för att studera 102 noggrant utvalda stjärnor på södra stjärnhimlen över en sexårsperiod. Man fann totalt nio superjordar (planeter vars massa ligger mellan en och tio gånger jordens massa). Två av dessa fanns dessutom inom den beboeliga zonen hos stjärnorna Gliese 581 och Gliese 667C, som  finns i ett trippelstjärnsystem. Så här uppfattar ESO:s spaceartist L Calçada situationen (klicka på bilden för att få upp den storformat):

De andra mer avlägsna stjärnorna, Gliese 667 A och B syns också till höger på himlen.
► Astronomerna kunde sedan uppskatta hur tunga planeterna var och hur långt från sina stjärnor som de kretsar.
► Tyngre planeter, som liknar Jupiter och Saturnus i vårt solsystem, är mer sällsynta kring röda dvärgar. Mindre än 12 procent av de röda dvärgarna har stora planeter (vars massor ligger mellan 100 och 1000 gånger jordens massa).
En av planeterna Gliese 667 C c  är fyra gånger tyngre än jorden och är den närmsta en tvilling till jorden vi hittills funnit. Den har  dessutom nästan säkert de rätta förutsättningarna för flytande vatten på sin yta.
HARPS står för High Accuracy Radial velocity Planet Searcher.

Mizar/Alcor del av stjärnhop

Rune Fogelquist skriver om Stora björnens stjärngrannlåt i nyaste Asterisken*, och om Alcor och Mizar berättar han att de sannolikt ingår i stjärnhopen kallad Collinder 285, namnad efter Lundmark-eleven och -kollegan Per Collinder.

På Wikipedia, som bli allt trovärdigare, noteras att stjärngruppen upptäcktes redan 1869, att den på engelska kallas Ursa Major Moving Group i dag, att stjärnorna rör sig i stort sett i samma riktning, har samma ålder och samma metallinnehåll. Med andra ord: De flesta stjärnor i stjärnbilden har gemensamt ursprung.
Hela Collinder-katalogen finns här.

AR 1429 ger sig inte

Den ovanligt ”sega” solfläcken AR 1429 fortsätter att leverera koronautsläpp även på solens baksida. berättar spaceweather.com. Elva  CME:s hittills är inget dåligt facit, och det senaste utbrottet lär bl a svepa in över  STEREO B och Spitzer-sonderna.

En stjärndöd i skönhet

NASA:s GALAXY-mission har precis släppt en ovanligt vacker bild i ultraviolett av Cygnusringen, ”the Cygnus Loop”, som innehåller en cocktail av kända objekt (t ex Slöjnebulosan) – en supernovarest, en SNR, på 1500 ljusårs avstånd.
Smällen ägde rum 5000-8000 år sedan och bör ha setts från jorden.
Skenbart täcker denna nebulosa tre fullmånar på himlavalvet.

Hypersnabba ensamplaneter

Harvard-astronomer spekulerar i förekomsten av ensamflygande flyktingplaneter i Vintergatan. Att stjärnor kan slungas i väg med extrema hastigheter känner vi till sedan några år, men nu gäller frågan om det finns ensamma planeter som rör sig i kanske 1/100-del av ljushastigheten.
Dessa planeter skulle i så falla vara de snabbaste himlakropparna i Vintergatan näst elementarpartiklarna.

Einsteins hjärna ställs ut

Tunna skivor av Albert Einsteins hjärna visas på Wellcome Collection i London 29 mars-17 juni. Temat är ”Brains: The mind as matter” och utställningen omfattar 150 föremål inklusive hjärnor och hjärndelar, hjärnan i konsten, forskarmanus, modeller i 3-D,  foton m m.
En normal hjärna, av vilka Einsteins var en med små undantag, innehåller cirka 100 miljarder hjärnceller och lika många synapser.
Det är fortfarande höljt i dunkel om den Princeton-läkare som efter obduktionen 1955 tog till vara hjärndelarna och Einsteins ögon gjorde det med tillstånd eller inte. Lite makabert är det. Han fick i alla fall sparken så småningom.
För W-bloggens Londonturister kan det vara bra att veta att Wellcome Collection ligger på 183 Euston Road, NW1 2BE, UK.

MARSianer träffades i Malmö

I samband med det journalistiska grävarmötet i Malmö senast, dök Carsten Nilsson upp i stan ett par dagar. Det gav andra legendariska MARS-medlemmar chansen att också infinna sig, W-bloggens ansvarige förstås,  Leif Petersson och Göran Lilja. Och Peter Linde, som fick nöja sig med att lyssna på hur det VERKLIGEN gick till förr.

Ingen av oss släpper greppet. Leif P blev nyligen invald i ASTB:;s styrelse, och Göran är medlem i ASTB sen – 1962! 4 oktober det året bildades formellt det som blev MARS (Malmö Astronomi- och Rymdfartssällskap).
Det pratades mycket och nostalgiskt, kan W-bloggen avslöja.
Och tänk tanken: Vi som var med då kom att utgöra en sorts ungdomsförening till Tycho Brahe-sällskapet. Nu sitter vi själva i ASTB och funderar över hur VI gamlingar ska locka den rymdintresserade ungdomen till oss!!!! Det behövs en ny hungrig och framåt version av MARS.

Lämna ett svar