Hoppa till innehåll

Nr 78 2012

Helgextra 1:

Unik novell om mord på observatorium

W-bloggsmedarbetaren Bertil Falk håller som bekant på med en stor genomgång av svensk science fictions historia, och under researchen på Lunds UB har han kommit på den enda (tror vi) deckarnovellen om ett mord på ett observatorium:
Novellen skrevs av Åke Jansson i Tidsfördrif 1944 och handlar om stackars professorn Mountgerards ändalykt på observatoriet i Heagel Park. Inom Astronomiska Sällskapet i London är ansvariga så desperata att de bara kan finna en detektiv som kan lösa gåtan, och det är Åke Janssons privatdeckare vid namn Simon Brant…
.. och det gör han ytterst elegant, det är en klassisk intrig, som Åke Jansson skrivit och på sitt vis är inte mordgåtan helt omöjlig.
Mer säger jag inte.
Vill ni läsa novellen får ni vackert be Bertil om lov!

Heagel Park – har det funnits i verkligheten och, om ja,  i så fall ett observatorium där?
Bägge delfrågorna torde med ett Nej kunna besvaras!
Tidsfördrif stod inte högt i kurs bland tidens kulturelit, men den som läser Åke Janssons novell upptäcker omedelbart att här förmedlas samtidigt astronomiska elementa. Mycket bra!

Och så återstår att reda ut – vem var Åke Jansson? Någon som vet bland W-bloggens massor?

Helgextra 2:

Njut av Vintergatan över Utah

Min gamle chefredaktör Ulf Mörling tipsar om Salt Lake City-fotografen  Royce Bair, som tagit ett antal snygga vintergatsbilder från ett par canyons i bl a Bryce Canyon National Park, delstaten Utah.
Bair använder en vanlig systemkamera, såvitt jag förstår, fuskar lite med motljuseffekter, och resultetet blir en modern variant av 1800-talsromantikernas sugande måleri (tycker jag).
Bair har undervisat i ”nattfotografering” i ett par årtionden.

Bairs kollektion av Utah-bilder finns lite varstans på nätet, t ex här.

Helgextra 3:

Vem får årets Knut Lundmark-pris?

Med högst ojämna mellanrum delar vi inom ASTB som i Astronomiska Sällskapet Tycho Brahe ut Knut Lundmark-priset till välförtjänta medborgare inom den astronomiska kommuniteten. Det började med prof Gunnar Larsson-Leander för tjugofem år sen, bland pristagare genom åren har vi sen dess också haft Björn Stenholm och Klas Hyltén-Cavallius – och nu är det dags igen.
På torsdag, i samband med vårt 75-årsjubileum i Lund, får alla veta vem det blir. Pristagaren vet ingenting. Jag vet förstås svaret, ”Hen” kommer att bli glatt överraskad!

? och ! kring den mörka materien

ESO:s veckorapport handlar  om den försvunna eller snarare icke-existerande mörka materien i trakterna runt solen.

Astronomer har använt MPG/ESO:s 2.2 metersteleskop vid ESO:s observatorium La Silla , tillsammans med andra teleskop, för att studera hur 400 stjärnor, som mest 13 000 ljusår från solen, rör sig. Från den nya datan har de räknat ut massan för material i närheten av solen, i en volym som är fyra gånger större än tidigare beräkningar.
Om Vintergatans supermassiva svarta hål Sag A*, som däremot högst konkret finns,  kan läsas i senaste Forskning och Framsteg, där Joanna Rose författat artikeln ”Mörkrets hjärta – att upptäcka ett svart hål”. Tack till Carl-Olof Börjeson för detta lästips, som även diskuterar årets bägge astronomiska Crafoord-vinnare Andrea Ghez och Reinhard Genzel (i Lund 14-15 maj).

Kompromiss på gång om SKA?

Jag är inte ett dugg förvånad över att idén med att splittra upp det gigantiska radioastronomiska projektet med SKA (Square Kilometer Array) mellan de två huvudkonkurrenterna Sydafrika och Australien/Nya Zealand. Det är astronomiska summor som står på spel och mycket prestige.
Med lite astrodiplomatisk finess borde det gå att sy ihop ett gemensamt projekt, kan man tycka. Med bibehållen vetenskapligt hög standard och inga fördyrande omkostnader (budgeten ligger på 2 miljarder US-dollars).

Lämna ett svar