Hoppa till innehåll

Nr 82 2012

Pyttesvag klothop hittad i Lilla Björnen

Inom astronomin älskar vi STOOORA objekt, men även ”small is beautiful”. Som den extremt ljussvaga klotformiga stjärnhopen i Ursa Minor/Lilla Björnen kallad Muñoz 1 efter upptäckaren, den chilenske astronomen  Ricardo Muñoz. Klothopen snurrar runt Vintergatan och dess cirka 500 enskilda stjärnor sänder ut ett sammanlagt ljus som motsvarar ungefär 120 av vår sols – pyttesvagt i astronomiska sammanhang.
Upptäckten har skett med hjälp av CFHT, som är en förkortning för Canada-France-Hawaii Telescope. Upptäckten har därefter bekräftats av Keck II-teleskopet på Mauna Kea, Hawaii.
Bilden nedan är KLICKBAR!!!!

Följande är värt att notera:
► Detta är den i absoluta magnituder ljussvagaste klothopen som nånsin har upptäckts. Enda konkurrenten är stjärnhopen kallad Segue 3 med en absolut magn  MV = 0.0 ± 0.8.
► Hopen ligger misstänkt nära UMi-dvärggalaxen dSph, cirka 45 bågminuter ifrån på himlavalvet, men det fysiska sambandet kan inte stämma – objekten rör sig med olika hastigheter t ex. Stjärnhopen ligger ca 100 000 ljusår närmare oss än galaxen.
► Det finns stjärnor som ensamma spottar ut mer ljus än denna klothop, som vi i teorin inte kan utesluta  är en extremt liten galax.
► Mycket pekar på att stjärnhopen har förlorat mängder av stjärnor under årmiljardernas lopp. Kanske efter en passage genom Vintergatan?
► Sannolikt måste det finnas massor av liknande svagt lysande klothopar lite varstans i Vintergatans halo.

Meteoritjakt i Norrland

Christian Vestergaard noterar att amerikaner åker till Norrland för att leta meteoriter, vilket Discovery Channel uppmärksammar. Kolla kanalen för mer info om sändningstrider, repriser  m m.

Ny i Royal Society

Ketchupeffekten är märkbar:
Crafoord-pristagaren Reinhard Genzel kan nu också titulera sig ”Foreign Member ” i anrika Royal Society, London.
En lycka kommer sällan ensam.

Planetarisk nebulosa på gång!

Stadiet före att en planetarisk nebulosa bildas, hur ser det ut? Här är dagens bidrag från HST, Hubble Space Telescope, som anses visa just förstadiet till att en stjärna (eller två i samverkan) skapar en planetarisk nebulosa.

Dessa pre/proto-planetariska nebulosor har kort livstid och är extremt ljussvaga, så det krävs doningar av HST:s kaliber för att skåda fenomenen.
Det vi ser på bilden är den så kallade Egg Nebula/Äggnebulosan. Nånstans i mitten göms stjärnan/dubbelstjärnan som skapar de fyra strålkastarljusen.
Nebulosan ligger cirka 3000 ljusår från oss och upptäcktes så sent som 1996 i Cygnus/Svanens stjärnbild. Visuell magn runt 14.

PS om Knut Lundmark

Så kul att vi kommit igång med Knut Lundmark-sajten, vilken uppmärksammats här och var i cyberrymden.
I stressen under jubileumskvällen i förrgår, glömde jag ju helt bort att distribuera det särtryck som Martin Johnson författat om Lundmarks uppväxt och barndom. Men hav tröst – materialet ligger på Lundmarks hemsida www.knutlundmark,se under fliken Karriären,
Jag vet inte hur många som noterade det, men det fanns en liten utställning under jubileumskvällen med Lundmarks- ”bibeln” Nya himlar, ett unikt brev av den senare nobelpristagaren Subrahmanyan Chandrasekhar till honom 1940 och liten annat smått och gott – inklusive en bok i vilken Lundmark flitigt skrivit randanmärkningar. Boken av psykologigurun, antibehavioristen William McDougall med titeln Livets gåta handlade bl a om gestaltpsykologi, biologi, psykfenomenet labil m m.
Jag vet inte om Lundmark skojade men på en sida har han skrivit med bläck:

”Strängt personligt. Nog har jag gjort de bästa upptäckterna när jag var sjuklig (labil).”

Det påminner lite om poeten Rainer Maria Rilke, som sa sig vara glad över att Sigmund Freuds psykoanalys inte fanns utvecklad på hans skapartid, för hade han gått hos Freud hade han blivit en sämre poet.

Lämna ett svar