Hoppa till innehåll

Nr 93 2012

Rekordlång exponering av Cen A

Förr kunde man läsa om exponeringar på tiotals timmar med de stora Mt Wilson/Mt Lick-teleskopen.

Jag vet inte om detta är ett rekord, men dagens ESO-PM visar den ljusa galaxen Centaurus A efter mer än 50 timmars exponering – bilden tagen med kameran WFI på MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop (finns på ESO:s La Silla-observatorium i Chile).

Det fanns en tid när astronomer som Walter Baade m fl kallade galaxer som denna för "freaks" eller att de var "pathological", men numera tycks galaxforskarna vara rörande överens om att "normala" galaxer  överhuvud taget inte finns.

Detta lär vi oss av ESO i dag:

► Centaurus A eller NGC 5128 är en stor elliptisk galax med ett supertungt svart hål i dess hjärta. Den ligger ungefär 12 miljoner ljusår från oss i den sydliga stjärnbilden Kentauren.

► Ett svart hål som väger lika mycket som 100 miljoner solar ligger enligt forskare bakom galaxens ljusstarka kärna, dess starka radiostrålningen samt dess vidsträckta jetstrålar.

► Materia från de täta centrala delarna av galaxen skickar ut väldiga mängder energi när det faller in mot det svarta hålet.

► Bilden från WFI består av långa exponeringar tagna genom röda, gröna och blå filter samt filter som bara släpper igenom ljuset från väte och syrgas. De senare hjälper till att framhäva delar av Centaurus A:s välkända jetstrålar,

► Från galaxens mitt upp mot bildens övre vänstra hörn sträcker sig två grupper av rödaktiga stråk. Stråken, som följer de gigantiska jetstrålar som syns i radiobilder av galaxen, är i själva verket stjärnbarnkammare som innehåller heta unga stjärnor.

► De inre stråken, som syns ovanför stoftbandets vänstra sida, ligger ungefär 30 000 ljusår från galaxens kärna. Längre ut finns ännu fler stråk, omkring 65 000 ljusår från kärnan, nära det övre vänstra hörnet. Man anar även en jetstråle som lyser svagare och sträcker sig åt andra hållet i bildens nedre högra hörn.

Centaurus A har studerats i alla slags ljus, från radiovågor till gammastrålning. Observationer vid radio- och röntgenvåglängder har varit avgörande för att förstå interaktionen mellan den energirika strålningen från det supermassiva svarta hålet och dess omgivningar,

Chile-observationerna har som "bonus" lett till att fler än 200 nya variabla stjärnor i Centaurus A nu kunnat upptäckas.

Det nyuppförda ALMA-teleskopet kommer att ha Cen A som favoritobjekt, förstår jag.

Walder Baade och Rudolph Minkowski trodde på sin tid att objektet möjligen rörde sig om två galaxer som kolliderade, en spiral mot en ellips. Den teorin har aldrig avförts från dagordningen.

Hela pressmeddelandet med bilden och filmer för fri nedladdning finns på
http://www.eso.org/public/sweden/news/eso1221/

25-årsjubel

För en tid sen kunde supernova-forskarna fira att det gått 25 år sen SN1987A small i Stora Magellanska molnet.

Kometdiktare Nils Ferlin

Apropå Werner Aspenströms dikt om Halleys komet i förra bloggen, erinrar Christian Vestergaard om Nils Ferlins långa  kometdikt (i Googles). Den finns bl a här:

 
– Den har ju Sven-Bertil Taube dessutom satt musik till, erinrar CV.

Ett astronomiskt maya-labb

2012 är intresset för mayaindianernas astronomi, astrologi och kalendertänk stort, och intresset har inte minskat av att arkeologer nyligen kunde avslöja en mayaastronomisk högborg i kungapalatsruiner i norra Guatemala.

När forskarna, som skrivit av sig i Science,  räknade på de gamla fynden som är cirka 1200 år gamla,  upptäckte de att mayaindianerna inte trodde på jordens undergång i december 2012. Det är bara en av fyra slutpunkter.

Historiens slut enligt maya ligger långt fram i tiden, flera tusen år. En bortre parentes finns t ex 6700 år från det anteckningarna gjordes. Så vi har tid på oss.

Ett viktigt inslag i mayaastronomernas tänkande var månens rörelser och möjligheterna att förutbestämma fullmånen flera år i förväg.

 

 

Bilden ovan visar en konservator  vid namn Angelyn Bass i ett sidorum i ett palats som är från 800-talet e Kr. Väggarna i detta kungliga palats användes som en sorts "svarta tavlor" för räkneglada astrologer i det indianska kungadömet.

Mer läsning här.

Ingrid håller koll!

Tidigare i dag morgonfikade jag med Ingrid Hagelberg aka Vismaya, jazz- och cabaretsångerska med rötter i Malmö. Sen många år bor hon i Phoenix, Arizona, och Ingrid lovade i dag att hålla ett öga på Lowell-observatoriets göranden och låtanden framöver för W-bloggens räkning. Hon visste mycket väl om Lowell-observatoriets existens men har aldrig varit där.

Ev gör Ingrid en sväng upp om TBO i början av juni under sakkunnig ledning.

"Jazz under stjärnorna" på TBO nästa år – ja, en briljant idé, skapad av .. you know who!

Närmast konserterar Ingrid nu på söndag (start kl 19) på Ribban i Malmö, uppbackad av Matts Nilsson Trio och Lasse Holm, ackordeonisten.

De som är i Paris i mitten av juni kan där njuta av Ingrid på Chez Papa, ett av den franska huvudstans främsta jazzkaféer.

Det ska vi fira 2013!

Nästa år har det gått 50 år sedan Elis Dahlgren upptäckte Nova Herculis 1963, med hjälp av en fältkikare.

"Jubileet" måste äga rum i februari 2013, för då var ju då i den månaden han såg att något hade hänt femtio år tidigare.

Hedersmannen Elis gästade oss ungdomar i Malmö ett par gånger. Vi trivdes med honom, han var en verklig gentleman, kunde esperanto, var fjärilssamlare och mycket annat, och jag tror att han trivdes med oss. I nån formell skola hade han aldrig gått.

Min undran nu (rätta mig om jag har fel!):

Visst är Elis novaupptäckt den senaste större astronomiupptäckt som överhuvud taget skett med hjälp av en fältkikare?

 

Lämna ett svar