Hoppa till innehåll

Nr 116 2012

635 000 Marskratrar kartlagda

En ny omfattande databas har nu upprättats över Mars kratrar. Katalogen består av 635 000 nedslagskratrar > 1 km.

Bakom katalogen står ett forskarteam lett av postdoktoranden Stuart Robbins med kollegan Brian Hynek,  knutna till  University of Colorado Boulder (CU-Boulder’s Laboratory for Atmospheric and Space Physics).

♦ Katalogen ger forskarna en mängd statistiska infallsvinklar på vår röda grannplanet. Marsområden med fler kratrar än i omgivningen är äldre, mindre kratrar är yngre än större, Marsgeologerna får nu ett grepp om erosionens verkan över årmiljoner och årmiljarder och de hoppas också få veta hur de inre klipplaneterna en gång bildades. Vad hände för 3,9 miljarder år sen under det våldsamma asteroidregnet kallat “Late Heavy Bombardment?

♦ Motsvarande databaser  över månens kratrar täcker kraterdimensioner > 10-15 km och Merkurius > 20 km, så Mars-materialet är helt unikt.

På jorden finns kanske 200 nedslagskratrar någerlunda väl kartlagda. Här på vår hemplanet har erosionen och de tektoniska  plattorna ramponerat nästan alla bevis på asteroidnedslag i tidernas begynnelse.

I sin egen forskning har Stuart Robbins sysslat mycket skillnaden mellan primära Marskratrar och sekundära – de förra skapas av nedslaget, de senare skapas av materialet som slängs ut vid smällen. Några av dessa sekundära kratrar, som gärna lägger sig i klusterformation, verkade sakna en given "primarie" men så småningom lokaliserade Robbins den ursprungliga nedslagskratern, den djupa kratern kallad Lyot.

Marskratrarna erbjuder som synes  rad utmaningar för  brottsplatsundersökare.

Kraschen 2008

Som ett PS till ovanstående kan ju berättas att analyser nu skett av asteroidkraschen mot jorden 2008 (2008TC), som orsakade meteoritnedfallet kallat Almahata-Sitt i den nubiska öknen, Sudan.

Meteoritfragmenten visar på en ovanligt mångsammansatt mineralogi, som får forskarna att förlägga tillkomsthistorien till asteroidsystemets allra första tid med dess ständiga kollisioner, erosioner och ackretioner av det splittrade materialet på nytt. Processerna sägs delvis ha överlappat varandra i tid.

Gåtan med Venus måne

Under flera hundra år trodde astronomerna att Venus faktiskt hade en drabant, en måne. Det krävdes en hel del observationer och analyser för att slå fast att så inte är fallet. Den belgiske 1800-talsastronomen Paul Stroobant slog till sist spiket i kistan och kunde avföra "månen" som antingen brytningsfel  i teleskopens linser eller som bakomliggande stjärnor.

Ibland är "tråkmånsar" som Stroobant absolut nödvändiga för att rensa ut i den astronomiska rabatten.

Två klassiska teckningar av Venus måne såg ut så här:

1

2

Men ingen av observationerna hade med verkligheten att göra.

En som sysslade med problemet var även Hans Schjellerup, den berömde Köpenhamns-astronomen.

Ännu ett fynd!

Ännu en "Big Bang"-nära primordial galax har upptäckts, denna gång med en ålder av 12,5 miljarder år.

Christian Vestergaard hittade en nyhetsartikel om upptäckten,som gjorts av Max Planck-astronomer.

Nattlysande moln ovanifrån

Rapporter börja dyka upp om årets kollektion av nattlysande moln, vilket fick mig att gå in om NASA:s AIM-projekt (AIM som i Aeronmy of Ice in the Mesosphere)

Hur vackra de nattlysande molnen än är från jorden,  brädas de av denna AIM-bild från 2009 på molnen tagen ovanifrån. Molnen syntes över sydpolen.

Tempen i mesosfären ligger runt -134ºC.

Två giganter

Ibland hittar man bilder som sällan eller aldrig visats – som här,  Harlow Shapley t v, Albert Einstein t h. De hade en del att prata om.

Vad är det Einstein har i famnen? En fiollåda? En unicabox?

Shapley anklagas ibland för att varit en sorts Harvard-byråkrat och astronomipamp i största allmänhet, men faktum är ju att han slogs för sin vetenskap och dess internationella nödvändighert,  tog flyktingar till USA under kriget och höll som liberal en rak linje både mot Harvard-etablissemanget och mot kommunistjägaren  Joe McCarthy som försökte sätta dit astronomen som "kommunist" och "oamerikan".  Men Shapley slog elegant tillbaka och bidrog till McCarthys fall.

Shapley och Einstein hade mycket gemensamt.

Lämna ett svar