Hoppa till innehåll

Nr 118 2012

Allt ljus på solen:

En midsommarnattsdröm

Solen är värd en mässa så här i midsommartid, och tack till Göran "Astrografen" Strand som via Christian Vestergaard sänt denna trio bilder på vår närmaste stjärna:

1

2

3

För mig är det rena midsommarnattsdrömmen att kunna ta så vackra och samtidigt så pedagogiska bilder – kolla understa bilden med  jordklotet som jämförelseobjekt.

Göran Strands bildrika astrofotoblogg finns här. Där kan du se hur resultatet blev när han lyckades dokumentera astrofotokollegan Jonas Grinde när denne passerar över solskivan i sin helikopter.

Fakta om solen som bara några få  av W-bloggens läsare känner till? Såna fakta finns nog inte, men lite repris av "solen som stjärna" kan summeras så här (data från engelska Wikipedia):

Visual brightness (V)    −26.74
Absolute magnitude    4.83
Spectral classification    G2V
Metallicity    Z = 0.0122

Temperature Center (modeled): ~1.57×107 K
Photosphere (effective): 5,778 K
Corona: ~5×106 K

Galactic period    (2.25–2.50)×108

Age    4.57 billion years

Summa summarum: Solen är en högst ordinär stjärna i Vintergatshavet, och det ska vi vara glada över. Heders!, solen.

Kompisarna i Halland får nytt solteleskop

Grattis till våra vänner i HAS, Hallands Astronomiska Sällskap, som tack vare förvaltningen Teknik och fritid i Halmstad nu kunnat köpa ett riktigt bra solteleskop där protuberanser syns, fläckar och allmänt "gurglande"  på ytan – en fantastiskt syn!

Teleskopet vill HAS-kompisarna inviga snarast och på allmän begäran blir det på Stora torg i Halmstad, i första hand nu på söndag 24 juni kl 14 OM SOLEN SKINER!, i andra hand mån 25 juni kl 12.

– Är det dåligt väder bägge dagarna får vi invänta första bästa dag med solprognos, berättar HAS i ett utskick som nått Christian Vestergaards ögon.

Teleskopet är ett Lunt LS60THaDS50 / B600CPT.

Kolla HAS hemsida: http://www.hastro.se där det finns en tydlig ruta med aktuell info, även lite bilder på teleskopet.

Solen – en stark svensk gren

Solen har länge varit en stark svensk disciplin. En bra uppsummering av de senaste forskningsrapporterna inom KVA:s och SU:s bedrivna Institutet för solfysik finns under "Publications"-fliken  här. Där kan vi se att vårt 1-metersteleskop på Kanarieöarna levererar ny forskning hela tiden; bl a har en trupp solastronomer tacklat  fenomenet med "koronaregn", coronal rain. Synnerligen spännande, för detta handlar inte om vanliga skyfall – den solplasma som inte vräks ut i rymden faller sakta tillbaka ner på solen som ett ymnigt "regn". Med den STORA skillnaden att regndropparna har en temp på 10 000-tals grader och är större än jordklotet.

Ett intrikat samspel med magnetfält o likn är förstås för handen.

Solforskning har varit en svensk paradgren genom århundradena. I slutet av 1800-talet lyckades t ex skåningen (Billeberga) och professorn Nils Dunér på spektroskopisk väg fastslå hur rotationhastigheten avtar ju längre vi kommer mot solens poler.

Lundaforskaren Bengt Edlén borde ha fått Nobelpriset för sin analys av koronans "kemi" på tidigt 1940-tal. Han visade att det tidigare okända grundämnet "coronium" i själva verket var högjoniserat järn och andra grundämnen. Och sådana joniseringar kan bara ske när koronan har ett par miljoner graders temp.

Om det uteblivna Nobelpriset  sa Edlén, känd för sin torra humor och sitt goda humör,  enligt Indrek Martinson i dennes minnesruna:

– Det är bra att de ställer den frågan – det skulle vara bra mycket värre om man frågade: ”Varför har Edlén egentligen fått Nobelpriset?”

Ha!

En stor legendar var naturligtvis också Yngve Öhman, som startade upp vår solstation på Capri och som la grunden till  den svenska spjutspetsforskningen av vår hemmastjärna av i dag.

Från Abisko till Capri

Ynge Öhman berättade en gång varför det var nödvändigt att flytta den nya koronagrafen från solstationen i Abisko, vars tillkomst han berömde vän och solforskarkollega Donald H Mentzel understött, till Capri. Vädret var inte så bra som solastronomerna hade hoppats på i Abisko, och så var det ju alla mygg och knott. Inte för att ett och annat myggbett irriterade Öhman, det kunde han stå ut med. Men för:

– När insektsmolnen råkade  komma in i siktlinjen mellan instrumentet och solen, var det som att se ett fyrverkeri! En flytt var absolut nödvändig.

1952 öppnade Capri-station på Monte Solaro, på 480 meters höjd.

SAOB vet vad solen är

Hur skriver SAOB, Svenska Akademiens Ordbok, om solen?

Bland annat så här:

1) om den stjärna (bestående av ett glödande gasklot) som utgör centralkropp (se d. o. slutet) för det planetsystem som planeten jorden tillhör o. som gm sin ljus- o. värmeutstrålning möjliggör livet på jorden samt gm sin skenbara rörelse på himlavalvet (till följd av jordens rotation o. dess bana kring solen) åstadkommer växlingen mellan natt o. dag ävensom mellan årstider o. skilda klimat på jorden; i sht i sg. best. Solen skiner, strålar. Solen bränner, sticker, värmer. Solens ljus, sken. Solens strålar faller mera lodrätt på sommaren än på vintern. Solens medelavstånd från jorden är c:a 149,6 milj. km. Solen går i moln, skyms av moln.

Solen står högt på himlen. Solen står i Lejonets tecken. När vår sol förbrunnit. Itt mörker wort vthöffuer heela landith, alt in till niyondhe timan, och solen miste sitt skeen. Luk. 23: 45 ( NT 1526). (De frukter på träden) som hafwa ståt emoot Solen eller i lygnare rum, hafwa mognatz för än the som hafwa stått emoot Nordan. PALMCHRON SundhSp. 357 (1642). Solen glimmar blank och trind / Vattnet likt en spegel. BELLMAN ( BellmS) 1: 155 ( c. 1771, 1790). Du verldens öga, gyllne sol! TEGNÉR ( WB) 5: 10 ( 1822). Solen sjelf med hela sitt planetsystem befinner sig i rörelse mot stjernbilden Herkules. NATHORST JordH 86 ( 1888). Solen är en av de ca 100 miljarder stjärnor som bygger upp vårt eget stjärnsystem. BonnierLex. (1966). jfr MEDEL-, MOT-, SJÖ-, SÖDER-, VÄSTER-, ÖSTER-SOL. – särsk.

M31:s röntgenkällor kartlagda

Nu rasar resultaten in från XMM Newton-studien av vår granngalax i Andromeda, M31. I en ny rapport som täcker djuplodnngar  av galaxens röntgenintensiva källor, nytagna observationer kopplade med äldre i arkiven, visar på en snygg dagsfångst:

► Den nya M31-katalogen består av 1897 röntgenkällor. 914 av dem upptäckta "ffg" inom galaxens yttre så kallade D25-ellips.

►  Ett viktigt fokus har varit på källornas ljusstyrkevariation över tid.

►  25 supernovarester (SNR) och 31 SNR-kandidater har vaskats fram och de ligger inom ett stoft- och gasrikt 10 kpc-stråk inom vilket stjärnskapande förekommer. Vilket i sin tur anses antyda att de flesta supernovor varit av Typ II. (Inom parentes: S And-resten 1885 är väl med här – eller?)

► De ljusaste röntgenkällorna är förbundna med binära stjärnsystem.

► Flera av lågmasseobjekten tros tillhöra klothopar,

Notabelt är att i dagarna har det gått exakt femtio år sedan den första röntgenkällan utanför solen upptäcktes, Scorpius X-1.

Solforskare Hale

Den astronomiske imperiebyggaren George E Hale (Yerkes, Mount Wilson, Mount Palomar) sysslade mycket med solen och solfläckarnas magnetism  men hann också koppla av – faktiskt. Som här tillsammans med väninnan Alicia Mosgrove i trädgården hos mecenaten John Daggett Hooker, Hooker som ju fick namna 2,5-meters reflektorn på Mount Wilson.

Paret framför nån sorts skådespel och året bör vara runt 1905 nånting.
Tack som vanligt till kompisen Peter Modie, skaparen av IBL Bildbyrå i Ljungbyrhed, Peter som låter mig fritt få härja i IBL:s rika arkiv. IBL är en av landets ledande bildbyråer och samarbetar bl a med prestigefyllda Science Photo Library.

Lämna ett svar