Hoppa till innehåll

Nr 131 2012

♦ EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA EXTRA ♦

Femte Pluto-måne upptäckt

PS  nu i kväll 11 juli 2012: Sedan W-bloggen tidigare lämnats i dag, meddelade ett team Pluto-forskare att de med hjälp av HST, Hubble Space Telescope, upptäckt en femte Pluto-måne.

► Pyttemånen är oregelbundet formad och är 10-25 km tvärsöver. Den ligger i samma cirkulära bana som övriga månar kring dvärgplaneten (banans diameter 95 000 km).
► Den nya månen kallas t v P5 eller S/2012 (134340) 1 och upptäcktes under nio ”tagningar” av Hubble-teleskopets Wide Field Camera 3 den 26, 27 och 29 juni, 7 och 9 juli i år.
► Pluto-månarnas skapelsehistoria är döljt i isigt dunkel långt där ute i planetsystemet. Sannolikt har de bildats vid en kollision melaln Pluto och ett annat Kuiper-bältesobjekt.
► Charon, Plutos största måne, upptäcktes 1978 och utforskades av vår bortgångne vän Leif Andersson i USA, sen följde två månupptäckter 2006 (Nix och Hydra) och i fjor fann Hubble-astronomerna P4-månen.

Inget säger att det inte  finns en sjätte Pluto-måne…
(Tack till Christian Vestergaard som larmade W-bloggskontoret.)

♦ Vår Lundmark-sajt uppmärksammas

Vår webb-satsning på ASTB-grundaren Knut Lundmark (www.knutlundmark.se) börjar redan efter ett par månader generera riktigt intressanta reaktioner. Senast är det Lundmark-vännen Goran  Ivanišević (t v) i Zagreb, Kroatien, som hört av sig.
Goran är läkare, född 1948, och har i mängder av år fascinerats av vår store svenske astronomipionjär. Han samlar böcker, manus, vetenskapsrapporter etc etc, och har i dag bl a kontakt med  Lundmark-kännaren Sune Nilsson i Älvsbyn. På 70-talet fick Goran via Martin Johnson en fotostatkopia av Lundmarks doktorsavhandling och han har även ett ex av storverket Nya himlar i sin ägo!
► Goran hoppas att vi med tiden kan förvandla vår Lundmark-webb till ett virtuellt Lundmark-museum med massor av material, stort som smått, och så hoppas han att han en gång ska komma till våra trakter, besöka Lunds observatorium, resa upp till Älvsbyn och Krokträsk.
► Redan 1973 höll Goran en föreläsning på Zagreb Public Observatory om Knut Lundmark, arrangerade en utställning och skrev om Lundmark i tidskriften Priroda. Goran håller också på med ett större manus med en, som han säger i ett mail, komplett bibliografi omfattande 670 referenser.
► 1991 kom Lexicon of extragalactic astronomy (på kroatiska, 40 sidor) ägnat minnet av Knut Emil Lundmark, Fritz Zwicky och Boris Aleksandrovich Vorontsov-Velyaminov, och 2009-2009 sammanställde Goran Knut Lundmark: Short biography and bibliography (också på kroatiska, 70 A4-sidor).
► Goran misstänker att vi är den sista generationen som kan göra något för att hålla liv i intresset för Knut Lundmark. På den punkten är jag inte fullt så pessimistisk; vi har ASTB-vicen Anders Nyholm i Lund, Anders som både kan och känner för Lundmark, och vi har definitivt våra idé- och vetenskapshistoriker Johan Kärnfelt och Gustav Holmberg på vår sida.
Det är faktiskt rätt snyggt krattat i rabatten, och Peter Lindes initiativ med Lundmark-sajten fungerar som en sorts trestegsraket: Först ska vi komplettera den svenska versionen så långt det går, sen översätta till engelska… och sen kanske fundera vidare på Gorans virtuella museum-idé. Vi kan säker fynda ett och annat hos vår nyfunne kroatiske vän!

♦ Ljudbangar från norrsken

Äntligen har forskarna kommit fenomenet på spåren, piskrappen eller ljudbangarna från norrskenen. Länge avfärdades de som en sorts hallucinationer och jag vet inte vad, men nu har specialister på Aalto-universitetet i Finland ledda av professorn Unto K Laine med mikrofoner dokumenterat ljuden och funnit hållbara korrelationer till både synliga norrsken och geomagnetiska störningar.
Det verkligt intressanta är att ljuden bildas på en höjd  av – 70 meter!
Hur solvindens joniserade partiklar efter rymdfärden och infångandet i jordens magnetfält kan transformeras ner till ljudbangar på så låg höjd över jordytan är det stora mysteriet.
Forskningsresultaten presenteras i morgon på 19th International Congress on Sound and Vibration, Vilnius, Litauen.

♦ I begynnelsen var mörkret

Ett pressmess från ESO idag berättar att våra europeiska astronomer fått korn på så kallade mörka galaxer, galaxer i universums begynnelse med stora mängder ljussvag gas men väldigt få stjärnor.

Med hjälp av VLT och återskenet från kvasarer har nu ett antal av dessa himlakroppar hittats.

Astronomer tror att det är ur gas från sådana små galaxer som stjärnorna i dagens stora galaxer kan ha bildats.

♦ Messier var Pallas på spåren

Hur nära vara Charles Messier att bli den förste som upptäckte en asteroid? Snubblande nära!
I april 1779 hade han ögonen på komet Bode (C/1779 A1), och mycket pekar  på att han även såg småplaneten som senare kom att kallas Pallas.
Om detta skriver René Bourtembourg i en artikel i senaste Journal for the History of Astronomy (”Messier´s missed discovery of Pallas in April 1779”).
Det  går att rekonstruera Messiers observationer i april med utgångspunkt från hans stjärnkartor och koordinater.

♦ Kuiper-bälte runt andra stjärnor

Att det finns Kuiper-bälten och Oortska kometmoln kring andra stjärnor, är nog ingen stor nyhet längre. Nu har i varje fall astronomer observerat 49 Ceti och noterat:
Att 49 Ceti är en A-stjärna och att kometmolnet anses ha en ålder på runt 40 miljoner år. Den sammanlagda massan av det CO- och CO2-stinna bältet motsvarar 400 jordmassor.

♦ Uarda-astronomiskt  (7)

Stjärnkikare (subst): Efterhängsen filmfan eller cineast.

♦ Prograd var ordet

Jag har gått genomn livet utan att upptäcka ordet, men nu har jag hittat det:
Motsatsen tllt retrograd, t ex om en planets rörelse,  är faktiskt – prograd.
Prograd.

♦ Higgs för 7-åringar

Lars Olefeldt har hittat en filmsnutt från The Guardian, i vilket tidningens vetenskapsexpert förklarar på barns nivå vad Higgs-bosonen egentligen är.

♦ Borta med vinden…

Ett ovanligt snyggt exempel på en tung och argsint Wolf Rayet-stjärna, som förlorar massa genom en förödande stjärnvind, utgörs av WR124 och dess omkringliggande nebulosa kallad M1-67. Bilden nedan togs redan 1998 med hjälp av Hubble-teleskopet. Christian Vestergaard uppmärksammar oss på bilden – tack för det – och WR124 är ju ett skolexempel på denna eldfängda stjärntyp, som varit känd i snart 150 år.

ESO-forskare har senare följt upp Hubble-bilden med VLT och sett vilka förändringar som skett i nebulositeten genom åren. 2009 kom denna VLT-bild:

Förutsättningen för att WR124 förvandlas till en supernova, är inte sannolikt – det är MYCKET sannolikt!
Nebulosan runt WR124 är kanske 10 000 år gammal.

Lämna ett svar