Hoppa till innehåll

N 155 2012

Astronomisk kalender 2013 på gång!

När jag började pyssla på allvar med vår amatörastronomiska hobby fanns det inte så mycket efemeridtabeller och sådant att hämta i bokhandeln. Den Svenska Almanackan var välkommen, men räckte inte. Den östtyske astronomen Paul Ahnert räddade många stjärn- och planetklara kvällar med sin Kalender für Sternfreunde och så småningom hittade "man" ju fram till lite tyngre saker, både i UK och USA.

Astronomisk kalender, Per Ahlins årliga och oumbärliga master piece, har utkommit sen 1990-talet, och jag kan berätta att Per precis lämnat in korret  för Astronomisk kalender 2013.

– Jag skickar iväg  den till tryckeriet någon gång kring månadsskiftet. Det är  tidsmässigt som tidigare år. Innehållet är väl också vad det brukar  vara.

– Framsidan är en skymningsbild över en skärgårdsfjärd med  Merkurius en bit över horisonten. Här och där på boken står det som  vanligt Norstedts. Omslagsfärgen blir gul.

2013 händer en del spännande  saker på himlavalvet. Men mest och framför allt kan vi väl räkna med ett solfläcksmaximum, som kommer att orsaka mycken diskussion. Sen förra maximumet har mänsklighetens beroende av nanoelektroniska prylar inte direkt avtagit, och solen kan ställa till jäkelskap för oss.

Sydsvenskan uppmärksammar eldsjälen Peter

I dagens utgåva (21.8)  av Sydsvenskan finns en intervju med Peter Linde, vår ASTB-ordförande. Detta naturligtvis med anledning av att han tilldelats hederspriset Årets Eldsjäl av Malmö kommun.

Skönt att nån avis tar sitt ansvar….

Två stjärnhopar på kollisionskurs

Asteroider krockar, planeter krockar, stjärnor krockar… galaxer krockar. Så varför skulle inte stjärnhopar krocka?

♦ Just nu diskuterar astronomer fenomenet i Stora Magellanska molnet 170 000 ljusår bort. Som vanligt är det hopen R136 inuti Tarantelnebuloan/30 Doradus som utmanar. Här har förekommit stjärnbildning i 25 miljoner år, och många av stjärnorna är extremt  massiva jämfört med  solen.  Se W-bloggen nr 151 2012.

♦ Från början trodde forskarna att det endast rörde sig om en stjärnhop här men nu pekar allt på att det vi ser är resultatet av två stjärnhopar som gjort som hockeylaget Tre Kronors backar: Gått ihop. Det skiljer åtminstone en miljon år mellan hoparnas ålder, och  även hoparnas icke-sfäriska geometri talar om ett sammangående och gravitationsstörningar. Sammangående kan också förklara förekomsten av utkastade lågmassestjärnor, som med stor hastighet flyr fältet.

Glöm inte KLICKA på bilden nedan!


Den internationella  forskargruppen bakom upptäckten  har letts av Elena Sabbi från Space Telescope Science Institute i Baltimore.

Elena Sabbi tillhör ESA-sfären inom Hubble Space Telescope-gemenskapen och till hennes favoritforskningsområden hör stjärnbildning, stjärnors och stjärnhopars utveckling m m. En toppkraft kort och  gott.

Shapleys sista ord

Harvard-legenden Harlow Shapley  berättar avslutningsvis i sin underhållande självbiografi Through rugged ways to the stars (1969) att han en dag blev ombedd att komma  och prata för sina Harvard-kolleger. Det ville han inte men kom till sist på ämnet "Alla mina misstag och tabbar som forskare".

– Nejnej. Inte det ämnet. Vi har inte hela dan på oss, bara en timme, sa arrangören.

Hört talas om Carl A R Lundin?

Det är svårt att veta och vikta hur stor roll den svenskamerikanska communityn spelat för astronomins utveckling i USA, men ett namn som Gustaf Stromberg ger sig ju omedelbart. Men inte bara det, Peter Linde har luskat fram en dödsruna 1915  i New York Times över Carl Axel Robert Lundin, som var en av 1800-talets bästa linsmakare. Bl a verksam  hos Alvan Clark i begynnelsen  av sin karriär innan han blev sin egen (Lundin t h i bilden nedan, Clark Sr t v)).

► Lundin gjorde refraktorobjektiven till observatorier med välkända namn som Pulkova,  Yerkes, Lick, Amherst, Lowell.

► Lundin var född i Vänersborg, pluggade i Falun, gifte sig med sin Hulda och blev en stor profil inom amerikanskt teleskopbyggande. Bl a blev han hedersdoktor vid Amherst.

► Jag vet ingenting om vad som drev Lundin att "Go west", men den svenska fattigdomen, den svenska kungadiktaturen och det svenska prästväldet var ingen rolig treenighet för oberoende tänkare och tekniska genier.

► Naturligtvis uppmärksammas Lundin INTE i Svenskt biografiskt handlexikon från förra sekelskiftet.

Afrikansk stjärnkonst

Det är alltid intressant att notera när de två kulturerna möts. Som nu i Washington, där det på Smithsonian-museet visas en utställning på temat "African Cosmos: Stellar Arts". Ett 90-tal föremål ställs ut, alltifrån äldre artefakter till modern afrikansk rymdkonst, video, masker, skulpturer, fotografier.

Sydafrika, republiken alltså, sponsrar utställningen.

Nedanstående akryl – KLICKA! på den – av Gavin Jantjes (f 1948) visar hur enligt Khoi San-myten en flicka, som dansar runt nattelden, kastar upp gödande stenar  på himlavalvet och som där bildar Vintergatan. Jantjes har inspirerats av figurer från sydafrikanska grottmålningar med tusentals år på nacken.

Jag läste om utställningen i senaste numret av Nature.

Lämna ett svar