Hoppa till innehåll

Nr 164 2012

Arkeologerna säkra:

Himmelsskivan en astronomisk klocka

Ofta har jag undrat om luften helt gått ur arkeoastronomin, men så tipsar Christian Vestergaard om himmelsskivan från Nebra ("Die Himmesscheibe von Nebra") i tyska Saxen och jag inser att ryktet om arkeoastronomins död kanske är en smula överdrivet.
Tyska arkeologer menar sig redan för tio år sen ha avkodat den 3600 år gamla skivan, som enligt deras uppfattning ska ses som ett avancerad astronomiskt  ur vars uppgift var att jämka ihop  solens och månens kalendrar.

► Månåret är 11 dagar kortare än solåret, 12 synodiska månmånader (från nymåne till nymåne) = 354 dagar.

► Nebra-skivan anses här ha varit ett hjälpmedel för att bestämma när och om en 13:e månad behövde läggas till för att hålla koll på årstidsväxlingen, särskilt vårens ankomst.

► Nebraskivan är 32 cm i diameter, är perforerad i kanterna, vilket väl tyder på en sorts riktningsanvisningar, och på skivan återspeglas några dagar gamla månskäror, solen och sju stjärnor i en hop. sannolikt Plejaderna på bronsåldern. Fast låg stjärnorna verkligen så i en sfär?

► Skivan grävdes fram 1999 av två tidigare dömda skattletare och beslagtogs av myndigheterna.

► Det är klart att sista ordet inte är sagt, Arkeoastronomin led länge av roliga men spekulativa övertolkningar  – Stonehenge, Ales stenar –  men att Nebrafyndet är äkta vara, inte en förfalskning, råder det numera inte längre nån tvekan om.

► Sen är frågan om den astronomiska klockan är den enda förklaringen. Såna här artefakter brukar få  en multifunktion över tid, och dessutom har skivan genom åren, det kan man se,  putsats till och kompletterats. Ett spännande fynd är det definitivt!

Tyskspråkiga Wikipedia har massor av info om fyndet, liksom hemsidan för Landesmuseum für Vorgeschichte i Halle.

En tid hade även planetariet i Hamburg temat "Die Macht der Sterne". Postern såg så här lockande ut:

Jätten Jupiter synas i Populär Astronomi

Nya numret av Populär Astronomi skramlade precis in genom brevlådan. Mycket om Jupiter – mycket om "Astronomins dag och natt" 13 oktober. Återkommer med en skarpt kritisk anmälan!

Sophie Brahes gav

Ett litet extra-PS till förra bloggens PS om Sophie Brahe: Var ligger hon begraven?

I Efterskriften till Brita Hartz roman Sophia Brahe (1985, förlag Thaning & Appel) berättas att hon först begrovs i Helsingör, i Sankt Olai Kirke,  men att hennes skånska släkt på thottarnas sida därefter förde över stoftet till kapellet i Torrlösa (danska: Torløse) kyrka utanför Landskrona.

Detta kapell revs på 1800-talet, och stoftet av de döda lades i en stor kollektiv grav. Där nånstans vilar hon alltså, den tillsammans med brodern Tycho danska "dubbelstjärnan"..

1914 restes här i Torrlösa ett minnesmärke, där Sophies namn finns med. Men hon ligger alltså i den skånska jorden!

Asteroid värd besöka

Småplaneten, den obehagligt jordnära (PHA) 2008 EV5 anses vara lämplig för sonder att undersöka in situ och för att därifrån plocka med materialet hem till jorden igen – om inte rentav bemannade farkoster bör sändas dit (med returbiljett förstås).

Två missions som nämns i förslaget: Marco Polo-R och Hayabusa-2.

Vilket skonummer hade Bohr?

Frågan om Niels Bohrs skostorlek har plötsligt aktualiserats. Någon som har en susning?

Frågan är inte så absurd som det kan verka, för en gammal limhamnare vid namn Klas Persson har läst mig i Limhamniana, Limhamns museiförenings årsbok 2010, och kläckt den fina idén att vi ska komma ihåg den judiska flykten över Sundet hösten 1943 med att låta gjuta in några av Niels Bohrs fotavtryck i Limhamn där han gick iland. Fvb till Stockholm, sen England och sen USA och atomvapenlabbet i New Mexicos öken.

Om inte ett par av Bohrs skor finns bevarade någonstans, så får vi gissa oss tlll svaret av de få bilder där vi kan skönja hans dojor, Som här när han är ute och promenerar med Albert Einstein:

Nåntans runt skonr 42-43-44?

Mystisk "transient"

I dagens Astronomers Telegram berättas att ryssarnas bevakningsprogram MASTER fått syn på en "transient" runt 14m, ett snabbt uppflammande obskyrt fenomen, om vilket vi absolut inte vet nånting. Det finns ingen småplanet på dessa koordinater, ingen stjärna, ingen satellit borde vara där, de stora rymdsonderna har inte sett nått här tidigare. Vad är det?

Upptäckarbilden ser ut så här:

USA:s kommande rymdskepp

Hur NASA tänker sig kommande amerikanska bemannade rymdfarkoster har National Geographic god information om, tipsar Lars Olefeldt.

Mycket handlar nu om privat rymdfart framöver i USA.

Pedagogik apropå ljusföroreningar

Den här bilden hittade Christian Vestergaard på nätet. Den får tala för sig själv:

I världens storstäder kan invånarna inte längre se Vintergatan, har inte gjort det på årtionden, och om vi följer den här bildens "budskap" är kanske fullmånen också ett minne blott om några årtionden.

En civilisation i kosmos utan stjärnhimmel – är det en civilisation?

1 kommentar till “Nr 164 2012”

  1. Einstein hade definitivt 38:or. Kamrats moder sade en gång om sin son: – Han går i Einsteins fotspår. Kamraten bar 38a även i vuxen ålder.
    Relativt kortväxt precis som Einstein. Bohr, något längre, måste ha stigit i land på Limhamn i sina 39:or. Möjlige reseskorna i 40 (sköna under långa resor). Absolut inte 43:or även om det hade varit riktigare med tanke på årtalet. 1963-64-ich steg delar av The Rolling Stones i land på Limhamn. De var även de rätt små i fötterna. Men stora i rock- och popvärlden.
    Många fotavtryck finns det att gjuta där den nu ska byggas hus.
    GB

Lämna ett svar