Hoppa till innehåll

Nr 180 2012

Balettsuccé på vårt obsis

Det var knökfullt av gästande balettvänner och ASTB-medlemmar när vi i kväll satsade allt på Rolf Hepp och hans balett Aniara från 1990. Vi hade direktkontakt med tonsättaren Ralph Lundsten, och mitt i Aniara-allvaret bjöds på en hel del skratt. Faktiskt.

Samtidigt hade Rolf vernissage för sin Aniara-svit av suggestiva bilder, som han jobbat med ända sen slutet av 1980-talet fram till dags dato. Och han är inte mätt på Aniara-ämnet!

Ett och annat överraskande balettsteg presenterades dessutom, men W-bloggen är här jävigt vad gäller det konstnärliga utfallet.

W-bloggen och vår hemsida återkommer med  fler bildbevis och rapporter. Stay tune! Bilderna nedan togs av alltid lojala kompisen Hanne Lundström, idog fotograf och framstående keramiker:

1

2

3

4

17 mars 2013

Rita in detta datum i din almanacka. Denna dag öppnas officiellt den nya fasta rymdutställningen på Malmö museum Himmel och jord (med fokus bl a på Tycho Brahe).

I fas 2 därefter kommer malmöborna, särskilt de yngre, att kunna glädja sig över nån sorts planetarium på gamla "Teknis".

Tre vyer av Andromedagalaxen

Under ADoN – "Astronomins Dag och Natt" i lördags – fick vi som var ute på  TBO både se det centrala partiet av Andromedagalaxen genom vår Meade (tack till förevisaren  Kjell Westman) men också genom vår ASTB-kompis Jon Saalbach ta del av en bild som Peter Larsson tagit av M31 i augusti.

Jag måste erkänna: Jag blev paff över att vi (= Peter L) kan ta så bra bilder av vår granngalax, med tydliga stoftstråk, stjärnassociationer, säkert kan vi också i bilden identifiera några av M31:s större klothopar och liknande.

Peters bild ser ut så här:

Tekniska data:

► Telescope: Celestron Nexstar 102
► Mount: Skywatcher EQ5 Pro
► Camera: Canon 1100d Unmodded
► Exposure: 10×300 Seconds
► Filters: Astronomik CLS 1,25"

Peters bild tål att jämföras med Sir Isaac Roberts från 1885, det klassiska fotot som för första gången visade på M31:s spiralstruktur,

♦ Det går att fingranska de bägge bilderna och se att "allt" finns kvar. Förhoppningar om att visuellt se några förändringar kan glömmas, M31 ligger för långt bort, nästan 3 miljoner ljusår.

♦ På tal om avståndet, så är det intressant att försöka göra följande överslag: Om den skenbara vinkeltjockleken på stoftstråken i Peters M31-bild är lika breda som Vintergatans mörka stoftstråk, kan man höfta och förstå att M31 ligger ett antal 1000 gr längre ut i rymden. Metoden användes en gång i tiden (Max Wolf m fl), och även om den  är extremt grov ger den en sorts rimlig skala ändå. Men det behövdes bättre och finare "verktyg" för att placera M31 på det korrekta galaktiska avståndet.

♦ Det är svårt att gissa hur långt ner Peter kommit i magnituder, men skulle det smälla en supernova igen i M31 kan ingen missa den med vår nutida teknik.

♦ I fjor och förrfjor trängde Hubble-teleskopet in i M31 för att leta reda på den först upptäckta cepheiden, den som Edwin P Hubble identifierade från Mount Wilsons horisont på tidigt 20-tal. V1 låg kvar och såg ut så här (DUBBELKLICKA på bilden för att få upp den i tittvänligt format):

Yrkesastronomerna håller permanent koll på vår närmaste spiralgalax, i princip varje  kvadratbågsekund bevakas och det kommer en ständig ström av rapporter om M31. Några exempel:

En forskargrupp mätte i fjor hastigheten i stjärnbildandet i M33, den lilla granngalaxen till M31 i Triangeln, och kom fram till att galaxerna inte har växelverkat de senaste 500 miljoner åren. M33 har med andra ord fått utvecklats i fred under den tiden – minst.

► Katalogen över stjärnhopar i M31 utökas hela tiden dramatiskt genom HST-projektet Panchromatic Hubble Andromeda Treasury (PHAT). Andra objekt som ständigt står på astrofysikernas meny är RR Lyrae-stjärnor, planetariska nebulosor, supernovarester, svarta hål, hela cocktailen!

► En astronomisk deckargåta är förknippat med utbrottet av en "röd transient", M31 RV, 1988, mitt i galaxens centrala "bulle". Ett tag klassades objektet som ett mellanting mellan en klassisk nova och en supernova. idoga försök att därefter identifiera resterna i HST-arkivet har misslyckats, varför det numera tros att utbrottet kan ha rört sig om kosmisk strålning eller ett instrumentfel.

Lite M31-personligt till sist:

Ett av mina uppsatsuppdrag på idé- och lärdomshistoriska institutionen i Lund, mest för att lära mig metodiken, under Rolf Lindborg på 60-talet  blev – ämnet valde jag själv – att sätta mig och gå igenom hur svenska fysikläroböcker skildrat Andromedasystemet genom åren, från Karl Bolins avståndsbestämning på 19 ljusår till det lundmarkska genombrottet.

Svenska gymnasister fick i alla fall på 30-talet veta att vi pratade om en galax på mycket stort avstånd, kanske 600 000 ljusår. Jag fick använda ett logaritmisk diagram för att pressa in och visa hur kosmos sprängdes itu.

Karl Bolin levde fortfarande på 30-talet då den nya världsbilden slog igenom.

Kvarglömd almanacka

Någon som känner sig träffad? I spillrorna efter "Sveriges minsta bokmässa" för ett par veckor  sedan, har hittats en liten almanacka med grått hårt pappomslag ("Notes") med diverse anteckningar och aforismer.

En aforism lyder: "Utan tjafs stannar Sverige."

Almanackan väntar på sin ägare. Jag finns t ex på 0703 119036

Rekordhopparen

Felix Baumgartners osannolika rekordhopp finns dokumenterat lite varstans i cyberrymden, och  Lars Olefeldt tipsar om denna Youtube-snutt på dryga fyra minuter.

Det har skett en del sen Ikarus kom för nära solen.

Hade jag varit fysiklärare, hade jag bett mina elever reflektera över frifall på planeter som Venus med dess tjocka atmosfär, Mars med dess tunna  atmosfär och månen utan atmosfär. Vad hade hänt med en fiktiv Felix i de planetmiljöerna?

Sensation på gång

Från ESO:s horisont antyds en sensation, som blir offentlig för omvärlden onsdag kväll svensk tid. Löpsedelmakarna ligger i beredskap! Förlåt en gammal murvel, men ska den bli lika klassisk och historisk som Aftonbladets?

 


Lämna ett svar