Hoppa till innehåll

Nr 212 2012

Årets svenska astrobild

En kompetent jury har vaskat fram "Årets svenska astrobilder" – på popast.nu-sajten finns de tio bästa med Fredrik Karlssons  rogivande vintergata och stjärnor speglade i en totalt lugn tjärn i det svenska inlandet. Mera trolskt kan det inte bli. Till och med "de sma undar jordi"  suckar inför den bedövande stillheten.

Jag rekommenderar verkligen W-bloggens läsare att klicka på bilden för att få upp den i STORFORMAT på skärmen – det är den värd!

Fredrik Karlsson är från Timrå och har varit med i tävlingen förr, om jag säger så.

Fler exempel på Fredriks bilder hittas här på Fotosidan.

Algol är orolig – igen!

Ännu en röntgenflare har observerats på Algol, rapporteras i Astronomer´s Telegram.

Algol aka Beta Persei/β Per har ju varit känd sen 1700-talet (John Goodricke) som en klassisk förmörkelsevariabel, och för några år sedan observerades de första utbrotten i röntgendelen av stjärnans spektrum. Förklaringen till det senare anses bero på hur Algol A:s och Algol B:s magnetfält växelverkar och hur massöverföring sker mellan stjärnorna.

Jorduppgång över månen

Fler bilder, för så här i jultid vill man ju gärna bli lite djupsinnig (säg inte förnumstig!) och se på jordelivet och vår hemplanet med kanske lite annorlunda och tacksammare  ögon. Så tack till Christian Vestergaard som hittat denna unikt vackra bildsekvens från japanska rymdbolaget JAXA – uppenbarligen från 2008.

Detta år hade japanernas Kaguya/Selene-månsond börjat leverera bilder från vår drabant på allvar, och sonden fortsätter att prestera resultat.

Till de senaste rapporterna hör mätningar av storleken av månens inre kärna, hur Procellarum-bassängen bildats genom ett gigantiskt nedslag, hur den uppenbara skillnaden mellan månens fram- och baksida ska förklaras, fördelningen av kalcium på månytan med mera.

När vi ser Kaguya-bilderna ovan är det klart att vi  har mycket att fundera över hur vi behandlar våregen vattenplanet.

Upphittat: Ett nytt aggressivt svart hål i M31

För några dagar sedan kom vår egen europeiska rymdfartsorgansiatin ESA med nyheten att röntgenkänsliga XMM-Newton-rymdteleskopet hittat ett nytt bråkigt svart hål i Andromedagalaxen. Under hela året har teleskopet spanat in fenomenet som bär katalogbeteckningen XMMU J004243.6+412519 (inom cirklarna överst).

Röntgenstrålning kan förknippas med en rad inomgalaktiska fenomen: med novor/vita dvärgar, supernovarester,  binära röntgenstjärnor med en neutronstjärna eller ett svart hål som snor åt sig grannsolens beståndsdelar,

Under fyra tillfällen 2012 har XMM-Newton haft ögonen på utbrottet i M31, som i ESA:s mess beskrivs som "a stellar-mass black hole that is accreting matter from a low-mass companion star". Vi befinner oss nära eller till och med över den så kallade Eddington-gränsen, som – om jag nu förstått det rätt –  markerar den där avgörande gränsen mellan en massiv stjärnas  strålningstryck utåt och gravitationskraft inåt.

Det vi ser klassas numera som det andra fyndet i Andromedagalaxen av en ULX eller "ultra-luminous X-ray source".

Jag är så stolt  över att jag för en tid sedan fick se M31:s mittdel visuellt  genom vårt Meade-teleskop ute på TBO genom vår egen observators, Kjell Westmans, försorg.

Nödvändiga ? för Tau Ceti

Som alla som följer text-tv kunde se i dag, så har Tau Ceti åter igen dykt upp som ett "fall" för jordlika planeter. Tro dock inte att rapporten bakom är särskilt läsvänlig. Det finns många obekanta i ekvationen, hur signalerna bakom observationerna ska tolkas och förhoppningar om planeter inom "Guldlocks-zonen". Rapporten slutar:

"However, these issues remain  merely speculative until the planetary origin of the signals can  be verified by an independent detection."

Sidor av Patrick Moore (4)

Med tiden blev Patrick Moore ett gott exempel på en äkta engelsk excentriker. En viss teknikfientlighet märktes tidigt, trots att han jobbade i tv-mediet, men han hade faktiskt en dator (utrustad med Windows Vista). Men fick han själv välja var det en gammal trotjänare, en skrivmaskin av märket Woodstock nån gång från 20-talet som var hans huvudverktyg.  Det lär till och med ha varit så att NASA-folket hade svårt att överföra hans texter till den modernaste tekniken när han skickade dem ett manus om månen.

Hur han fick tag i färgband är en gåta! 

Patrick var verkligen en "independent" tänkare och profil, och jag är stolt över att han signerade en av sina böcker 1974 – den underhållande Can you speak Venusian? – med orden: "From one Independent Thinker to Another".

Om det verkligen  stämmer in på mig får ju andra bedöma, men att  Patrick Moore gick sin egen väg var ställt utom all tvekan.

♦ Kommer ni förresten ihåg färgbanden på en Halda? Gick det att sätta in dem i skrivmaskinen utan att man blev nerkladdad med färg?

♦ Och vart tog karbonpapperna vägen?

♦ Stencilapparaterna? Finns Gestetners kvar?

♦ Och de där maskinerna som man handvevade inne hos kompisen skolvaktmästaren bakom ryggen på rektorn och som använde nån sorts doftande sprit eller vad de var? Hektografer?

Them were the days….

ICM som i "Intracluster Medium" var ordet

En färsk rapport om Virgo-hopens stora galaxer, samspelet dem emellan och om existensen  av ICM – förkortning för  "Intracluster Medium" – finns här till allmänt beskådande.

Galaxerna (bl a M84, M86) ligger tätt på himlavalvet, inom en kvadratgrad.

En animerad julhälsning

Tack till Hanne Lundström, som skickat över den här julhälsningen – bilden är signerad e-illustratören Jacquie Lawson.

Här finns den animerade versionen!

Lämna ett svar