Hoppa till innehåll

Nr 5 2013

Siding Spring-observatoriet nära katastrof

Ingen vet exakt ännu hur allvarliga skador som  skogsbränderna i Australien har orsakat på byggena tillhörande det stora Siding Spring-komplexet, men de är säkert allvarliga.  För tio år sedan förstördes Mount Stromlo-observatoriet av en liknande skogsbrand.

I natt noterades en del skador, men den stora katastrofen verkar ha uteblivit. En kåk avsedd för besökare blev dock lågornas rov.

På Siding Spring-observatoriet finns bl a det stora  Anglo-Australian Telescope men också en rad mindre instrument, bl a en Uppsala-Schmidt som jagar kometer och nära jorden-objekt. Ett av teleskopets mera berömda astronomer, Rob McNaught, fick fly från sitt hem i närheten.

Brian Schmidt, en av Nobelpristagarna i förrfjor, sa i en kommentar på nätet:

''I fear a lot of damage has been done … even if not the wholesale destruction we faced in 2003 at Mount Stromlo Observatory. Tomorrow will tell and then will come the long, slow process of recovery.''

Brian Schmidt har bl a följt utvecklingen via observatoriets webbkameror:

Tack till Christian Vestergaard, som följer den dramatiska utvecklingen.

Uppdaterad info med bilder finns här.

Västerås siktar mot stjärnorna!

Det kom apropå tidigare notis om Uraniaobservatoriet i Västerås, ett förtydligande mail från Clas Lundberg, som är Informationsansvarig och styrelseledamot i VARF (Västerås Astronomi- och Rymdforskningsförening). Det viktiga, vad jag förstår, är att VARF nu siktar framåt och uppåt och med en rad nya sponsorer bakom sig (Mälarenergi, Sparbanksstiftelsen Nya, EU-pengar genom Leader, Svenska Astronomiska Sällskapet och Västerås stad) kommer det nya Urania-observatoriet att bli ett av Sveriges mest topputrustade privatobservatorier:

– I vår kommer vi att slutföra projektet som har inneburit en mycket stor insats av föreningens medlemmar, noterar Clas – som rekommenderar intresserade att följa projektet via  VARF:s hemsida http://www.varf.se
 
1000-tals frivilliga arbetstimmar är nedlagd i projektet.
Västeråsarna har garanterat Sveriges roligaste ordförandeklubba:
 

Önskas: 100 000 Arecibos!

Tack till kompisarna på astronomiska institutionen i Lund (Dainis Dravins, Anders Nyholm) som grävt fram en artikel om hur en interstellär radar baserad på 100 000 Arecibo-skålar = 7300 kvadratkilometers yta skulle kunna fungera.

Forskaren Louis K. Scheffer, knuten till SETI bland annat,  har funderat och funderat och räknat på bygget  med detta radarsystem, som med fördel kan placeras i en avlägsen öken i Australien. Rapporten heter "Investigating Nearby Exoplanets via Interstellar Radar".

Uppskattad kostnad för projektet? Runt US$ 10T, där T står för engelskans triljon = 1012 dollar. 10 ggr det är en hyfsad nota!

Denna interstellära radar förväntas kunna spana ut kanske 13 ljusår = 100 000 ggr avståndet till Saturnus ringar och Saturnus-månen Titan, som  Arecibo skannat av – rekordhållare hittills. Det är en fördel, förstår jag, om samma astronomer som sänder i väg radarsignalen också kan ta emot den, så en mansålder är en vettig gräns.

En interstellära radar kan med fördel göra kartor av exoplaneter, studera planetytornas beskaffenhet, mäta en exoplanets rotation, axelvinkling, observera ringsystem m m.

Radarn kommer  att fungera som ett mellanting mellan en interstellär rymdstation och dagens passiva teleskopobservationer av världsrymden där ute.

Den vilda jakten på M 31:s klothopar

Ännu fler avlägsna klotformiga stjärnhopar – klothopar – har hittats i Andromedagalaxens yttre halo.

Värstingen ligger 158 kpc (500 000 ljusår) bort från M31. Det är knappt rådande modeller håller för så stora avstånd.

Nordkoreas rymdingenjörer belönas

Teknikerna bakom Nordkoreas satellituppsändning senast, har fått en klapp på axeln av sin store ledare och dessutom bjudits både på basketmatcher, fått spela pingis och lyssnat på konserter, rapporteras från Nordkorea.

Anders Nyholm  fångade upp en artikel om saken, och jag ställer mig samma fråga som Anders: Ska vi  skratta eller gråta över pingis som en jobbförmån?

Kvasarer i nyhetsflödet

Det händer faktiskt att astronomiska nyheter flimrar förbi i dagsavisorna, och senast är det upptäcktens av "universums största struktur" – näst universum självt? – som uppmärksammats. LQG som i Large Cuasar Group har en utsträckning på 4 miljarder ljusår.

Upptäckten av R G Clowes vid UCLan (University of Cebtral Lancanshire) har en del spännande implikationer. Stämmer t ex den kosmologiska principen, att universum i stort sett ser likadant ut oavsett vart vi riktar våra ögon och hur långt ut och bak? Om den principen kullkastas, måste Big Bang kanske också tolkas på nytt vis…

Ett efterlängtat paradigmskifte på gång?

Originalpressreleasen från Royal Astronomical Society finns här med fyllig förklaring av bildbeviset ovan, hur snedfördelningen av kvasarer ser ut på LQG:s avstånd: mörkare färg betyder fler kvasarer, ljusare färre, LQG är de svarta cirklarna, de röda motsvarar en mindre och annorlunda kvarsargruppering.

Kartan täcker 29,4 ggr 24 grader av himlavalvet. så vi pratar verkligen om storskaliga strukturer, både i apparent och absolut bemärkelse.

TBO:s storsponsor

2013 firar vi Tycho Brahe-observatoriets 40-årsjubileum. Men redan på 60-talet skedde de första uppvaktningarna av Arne Lundberg m fl i stadshuset, och stadsarkitekten P O Bolding tycke att vi skulle passa bra in i det nya fritidsområdet Almåsa. Så blev det inte, det blev Oxie och Vattentornet i stället.

Malmö stad har byggt och byggt ut vårt fina observatorium, som är en liten pärla inom den sydsvenska populärastronomin. Vi är ganska stolta ("kagiga" på malmöitiska) över vår utåtriktade verksamhet visavi allmänhet och skolor.

Storsponsorns logga ser förresten ut så här:

Lämna ett svar