Hoppa till innehåll

Nr 6 2013

Klassiska M42-foton

Vinterhimmeln domineras i söder av den magnifika stjärnbilden Orion, och Orionnebulosan – M42 – är i dag ett av de flitigast fotograferade himlaobjekten, både av amatörer och proffs. Amatörerna slås av nebulositetens storslagenhet, och proffsen jagar stjärnbildande objekt och solvindar från unga stjärnor som LL Ori.

Om jag läst på min G de Vaucouleurs rätt (= den förnämliga boken Discovery of the Universe; An Outline of the History of Astronomy from the Origins to 1956)) var Henry Draper den förste som fotograferade M42. Detta skedde 1880. Bilden såg ut så här med de enskilda ljusaste stjärnorna kraftigt överexponerade:

Efter bara några år kunde engelsmannen A A Common med en 36-tummare och en timmes exponering få fram denna berömda bild, där vi för första gången kunde se stjärnor som aldrig observerats tidigare:

Hubble-teleskopet, HST, har naturligtvis från tid till annan studerat M42 och  gett oss en sanslöst detaljrik mosaik av nebulosan, som ju är en av "stjärnkrubborna" i vår relativa närhet. 2006 offentliggjordes denna vidvinkliga HST-mosaik (titt-tips: KLICKA/DUBBELKLICKA/TRIPPELKLICKA – mosaiken är jättestor):

Till den senaste utforskningen av M42 hör en rapport om något så klassiskt som en radioastronomisk HI 21-centimetersstudie av växelverkanseffekter mellan nebulosans thin blister ("tunna bubbla") och dess partikel- och molekylmässiga neutrala omgivning. Den ljusa gas- och stoftstaven i närheten av (sydost om) Trapetset-stjärnorna diskuteras förstås också.

Lexikala kortfakta om M42:

* M42 är en kombination av reflektions- och emissionsnebulositet.
* Avståndet är cirka 1300 ljusår.
* Radien 12 ljusår.
* Skenbara storleken på himlavalvet drygt en kvadratgrad.

Nordstjernan besökte TBO

Härom kvällen gästades vårt Oxie-etablissemang av Samlarföreningen Nordstjernan, och det gav mig uppslaget att kolla upp och berätta en del om astronomiska samlarobjkt.

Albrecht Dúrers stjärnkarta från 1515 gick för ett tag sen för 180 000 pund, runt två miljoner kr.

John Dollonds – funktionsdugliga! – 2-3-tumsrefraktorer från 1700-talet går att komma över för rätt rimliga summor, runt 5000-6000 kr.

► En autograferad bild av Albert Einstein av fotot, där han räcker ut tungan, gick senast för 75 000 dollar- en halv miljon drygt. Einstein skickade nio ex av den unika bilden med hälsning och autograf till goda vänner. Storyn berättades på sin tid här i W-bloggen nr 13 2010.

Lågsniff över månen

W-bloggens Lars Olefeldt har hittat en kortfilm från NASA/JPL/Caltech på nätet, som visar bilder från GRAIL-sondernas lågsniff över månytan.

ESO synar Lupus 3

Den ständigt pågående stjänbildningen i Vintergatan släpper inte greppet om astronomerna. Senast är det 2,2-meters MPG/ESO-teleskopet som spanat in stjärnkrubban Lupus 3, cirka 600 ljusår från oss i stjärnbilden Scorpio/Skorpionen..

Pressmesset på svenska finns här.

Astronomins dag och natt 2013…

.. äger rum 28 september, och några veckor senare är det dags för Astronomdagarna, denna gång i Lund..

Även vi inom Tycho Brahe-sällskapet förväntas ställa upp och visa vad vi kan och vill.

Info om ADoN här!

Kosmologimöte i Lund

På astronomiska institutionen i Lund arrangeras en kosmologträff 4-5 februari på temat Cosmology for all. Detta är dock en 1,5-dagars träff för nordiska specialister. Info här om deltagare och program.

Schröter – fågel eller fisk?

I flera astronomihistoriska framställningar sklldras den förste riktige månkartläggaren Johann Hieronymus Schröter (1745-1816) som en medioker kartritare. Han använde bl a av Herschel inköpta teleskop. men hans tecknande och hans kommentarer har inte fallit eftervärlden i smaken.

De som verkligen studerat han Selenographische Fragmente från 1791 och 1802 har dock en annan  uppfattning. H P Wilkins och Patrick Moore noterar i sitt standardverk The Moon (1955), som innehåller Wilkins 300-tumsmånkarta, att Schröter är betydligt bättre än sitt rykte. (Jag har alltid undrat hur astronomer innan fotografiet  lärde sig teckna och rita himlakropparna så bra, och Schröter är ju bara ett exempel av många.)

Alla noterar dock tragedin i Schröters liv. Napoleons soldater förstörde hans observatorium utanför Bremen, hans teleskop, bibliotek och större delen av hans månritningar under en hämndattack 1813.

Tre år senare avled Schröter

.

Om du får oväntat besök…

Den märkliga tågkraschen i Saltsjöbaden inte så långt från vårt gamla observatorium, har redan fått denna kommentar på nätet.

Lämna ett svar