Hoppa till innehåll

Nr 8 2013

En galaxbjässe i universum

För en tid sen offentliggjorde Caltechs och NASA:s projekt GALEX (Galaxy Evolution Explore)  ny info om NGC6872, en växelverkande GIGANT som nu klassas som den ojämförbart största kända spiralgalaxen.

Avståndet mellan ytterspetsarna i denna stavspiral är 522 000 ljusår, fem ggr Vintergatans utsträckning.

En av galaxgigantens utforskare är vår egen Cathy Horellou, verksam på Onsala rymdobservatorium. Hon och kollegan Bärbel Koribalski kom 2007 med rapporten "Stars and Gas in the Very Large Interacting Galaxy NGC6872", som byggde på komplexa N-kroppssimuleringar och 21 cm:s HI-observationer med hjälp av ATCA (Australia Telerscope Compact Array).

Simuleringarna gav till resultat en ovanligt bra överenstämmelse med verkligheten där ute, 212 miljoner ljusår från oss.

Bilden nedan är en färsk kompositbild, den bygger dels på ESO:s optiska VLT-studie, dels på upptagningar i ultraviolett genom GALEX och Spitzer-sonden.

Till vänster inom cirkeln syns en bara i UV synlig dvärggalax, som består av en mängd unga heta stjärnor. IC4970 är den lilla elliptiska  galaxen ovanför spiralens mittparti.

Enligt Onsala-studien kom IC4970 som närmast grannen för 130 miljoner år sen, och följde sen en kosmisk kurs längs samma plan som spiralen och i samma riktning. Detta bekräftas nu också av GALEX-genomgången.

När galaxer möts på det här sättet i universum och famnar varandra, orsakar de väldiga störningar i gas- och stoftmolnen med intensiv stjärnbildning som följd.

NGC6872 är ett praktexempel på hur spiralgalaxer bildas och byggs upp genom kannibalism i kosmos.

Himlakropparna ingår i en berömd galaxhop i sydstjärnbilden Pavo/Påfågeln.

Kaffe med dopp och solförmörkelse

Nordiska Museet sitter på en fantastisk samling bilder av fotografen Karl Heinz Hernried. När Christian Vestergaard var inne om museets digitala samling härom dan, sprang han på denna fantastiska studie av ett antal kaffedrickande damer.

Dagen var 30 juni och året var 1954, då den  senaste totala solförmörkelsen ägde rum över Sverige. Kaffe med dopp och solförmörkelse… ingen dålig kombo.

Själv var jag en liten parvel i Höör som stod med sotat glas och såg fenomenet. Jag tror att det var denna upplevelse som lockade in mig på det astronomiska spåret.

Astro-OS i Vilnius

Årets internationella astronomiolympiad äger rum i september i Vilnius, i Litauen, berättar Christian V.

OIympiaden riktar sig till skolungdom i åldern 14-18 år och har ägt rum sen 1996.

Info kommer fortlöpande här.

Ingen vanlig brunnsborrning på Mars

Utforskningen av Mars är en lång saga med förhoppningsvis lyckligt slut: Att vi hittar de där molekylära byggstenarna som bevisar att det har funnits nån form av primitiv t liv på planeten i tidernas begynnelse. Centralt i den ekvationen är om det funnits vatten på vår röda granne. De indirekta bevisen har staplats på varandra.

Hos cyberrymdskollegan Karl Aartojärvi, som driver bloggen Rymdsonder uppmärksammades senast unika bilder från ESA:s Mars Express, som visar uttorkade flodfåror på Mars.

Vi ser Reull Vallis, fotograferad under varv nr 10657 14 maj i fjor – upplösningen 16 m/pixel!

Flodfåran är drygt 7 km tvärsöver och har ett djup på 3000 m. Dess geologi är extremt snarlik glaciärpartier på jorden.

Jag håller med Karl om att ESA:s bildrikedom ofta är ett strå vassare än mycket som kommer från NASA. Med undantag dock från de senaste Curiosity-bilderna, som också handlar om vatten på Mars.

För första gången ska nu Curiosity borra sig ner i Marsytan, och förhoppningen är att vi ska finna spår efter den där molekylen H20. KLICKA på bilden så ser du i detalj var borrningen ska äga rum:

Min far var några år  brunnsborrare mitt i Skåne, ett hårt och föga lönande jobb, omänskligt på de kalla vintrarna, så jag känner ju viss spänning inför kommande fynd.

Lektion i "en miljard"

Inom astronomin svänger vi oss med gigantiska tal och siffror. Så tack till min gamle chefredaktör Ulf Mörling, som lär mig att en miljard – 1 000 000 000 – är en hyggligt stor och obegriplig entitet.

– För en miljard sekunder sen var det 1959… för en miljard minuter sen  levde Jesus… för en miljard timmar sen var det stenåldern.

En nagelbitande historia…

Den personliga hygienen för astronauter ute i rymden, är ett ämne som vi kanske inte tänker på varje dag. 

Men även astronauter har rätt till lite fåfänga, alla har rätt till manikyr och doftegott, män ska raka sig, håret ska klippas och det ska naglarna också. Det är Lars Olefeldt som hittat en filmsnutt där vi får lära oss hur det går till att klippa naglar ombord på ISS.

Den kanadensiske astronauten Chris Hadfield undervisar och påpekar att det går inte att sitta i tyngdlöst läge och klippa naglar, får då sprids nagelbitarna över hela farkosten, folk kan få dem i ögonen, andas in dem etc etc. Hur kul är det?

Det skulle förresten vara intressant att kolla vad de kvinnliga astronauterna har i sina handväskor ombord där uppe.

Lämna ett svar