Hoppa till innehåll

Nr 30 2013

Flott "Krabba" från Oxies horisont

Jag blev oerhört imponerad när jag såg vilken praktbild av M1 alias Krabbnebulosan ett par Halmstadgymnasister tagit via vårt fjärrteleskop, ledda förstås av Peter Linde. "Krabban", supernovaresten efter smällen 1054 e Kr, tillhör ett av himlavalvets sjävklaraste objekt. Jämför gärna förgrundsstjärnorna i TBO-bilden med t ex Hubble Space Telescope-upptagningen i infrarött och optiskt:

Ett av filamenten i SN-resten längst ner framgår tydligt i Oxie.

Vår bild, om jag får säga så, står sig väldigt bra jämfört med en del andra amatörupptagningar, som finns på nätet. Och fotograferat "Krabban" har vi gjort ända sedan 1892, så Isaac Roberts fick in M1 i sin 20-tummare, och sen gjorde James E Keeler en förnämlig upptagning runt år 1900 med 36-tums Crossleyreflekorn på Lick.

Det skulle  vara mycket intressant att fingranska några av dessa äldre M1-fotografier och se om vi kan ana oss till att nebulosan faktiskt expanderar.

Att även vårt nya fototeleskop på TBO funkar för att få korn på M1 med en vanlig systemkamera, bevisas av ett  mess från Kjell Westman. Mycket trevligt! M1 är ett litet objekt på himlavalvet, bara några bågminuter tvärsöver.

Det ska bli kul att följa fototeleskop-bilderna framöver, det är nästan så att jag själv är på väg att skaffa mig en billig kamera.

Allra sist en klassisk teckning från Lord Rosses hand, ritad 1848 genom ett av hans jätteteleskop på Irland – det var den gode lorden som gav M1 tillnamnet Krabbnebulosan:

Utan tvekan skulle det vara intressant att mäta på de stjärnor som lorden tyckte sig se, han menade att nebulosan var en i enskilda stjärnor ännu icke upplöst stjärnhop.

Fakta om M1 i dag (från Wikipedia):

Avstånd  6.5 ± 1.6 kly (2.0 ± 0.5 kpc)
Apparent magnitude (V)    +8.4
Apparent dimensions (V)    420″ × 290″
Constellation    Taurus
Radius    5.5 light year (1.7 pc) [4]
Absolute magnitude (V)    −3.1 ± 0.5

Supernovaresten med dess pulsar utforskas dagligen och stundligen och måttenheten "Crab"  används för att fastslå kosmiska röntgenkällors energier. Krabbnebulosans utstrålning = 1 Crab, förstås.

Frågan om Crab-måttet verkligen är en konstant har diskuterats senare år.

Fler meteoriter upphittade

Tack till kompisen Christian Vestergaard, som hittat en rysk länk med mängder av bilder från meteoritkraschen för några veckor sedan. Det mesta som hittats är i form av mjölpartiklar och småstenar, men en och annan kiloklump har också överlevt färden genom jordatmosfären. Jfr storleken med tändstickorna!

Vem var Katherine Gordon?

Ett PS till "kräftkalas-bilden" på Lunds observatorium i förrförra W-bloggen (scrolla ner för att se den!). På fotot förekommer två kvinnliga astronomer, Frida Palmér t v och så Katharine Gordon bland gentlemännen t h Vem var denna astronom?

Jo, New York-födda Katherine C Gordon (1917-2011), så småningom gift Kron, studerade astronomi i Lund 1938-39. och kom att göra akademisk karriär på tunga institutioner i USA som Vassar och Harvard – och på Lick Observatory, där hon jobbade 1941-43.

Efter de obligatoriska krigsinsatserna återvände hon till Lick, men hon verkade också på Flagstaff i Arizona, på Mt Stromlo i Australien.

Att det blev Mt Hamilton och Lick Observatory för henne, tror jag, har med Knut Lundmarks förbindelser där att göra.

Katherine Gordon gjorde stora insatser för IAU och några år var hon dessutom redaktör för Publications of the Astronomical Society of the Pacific.

Det ärt svårt att se på bilden från Lunds obsis vilken tuffing Katherine Gordon var. Hon var en våghalsig  ryttarinna, och i mogen ålder flög hon sitt eget privata flygplan.

Hon hade även tid att samla mynt och sedlar från USA:s revolutionära 1700-tal, mynt ur hennes samling går fortfarande att fynda på nätet. Till hennes sidointressen i livet hörde också svensk litteratur!

Som fackastronom var Katherine Gordons specialitet förmörkelesevariabler. Hon forskade ofta tillsammans med sin man.
 

Kalkerade de varandra?

Från Lars Olefeldt har inkommit ett tips om en länk som visar de första ryska och amerikanska rymdpromenaderna, på 1960-talets mitt. Först ut var den ryske kosmonauten Alexej Leonov, därefter amerikanen Edward White.

Detektiven i mig jämför gärna hur utedresserna såg ut för de bägge rymdpromenerarna, en del saker förefaller ovanligt lika, en del skiljs åt. Fritt fram för spekulationer… här är bilderna!

Planet på gång

Senaste ESO-messet handlar om VLT-upptäckten av en jätteplanet i vardande. Vi kommer närmare och närmare en av kosmos mest välbevarade hemligheter.

Skrattar bäst som skrattar sist

Allas vår guru Carl Sagan sa mycket och sa det ofta. Bland annat detta (förlåt att jag kör det på engelska):

"But the fact that some geniuses were laughed at does not imply that all who are laughed at are geniuses. They laughed at Columbus, they laughed at Fulton, they laughed at the Wright Brothers. But they also laughed at Bozo the Clown."

Lämna ett svar