Hoppa till innehåll

Nr 57 2013

Ringnebulosan  i fokus

Lyran står bättre och bättre till på kvällarna, och nyligen fotade Mikael Anderlund  M57/NGC 6720/Ringbulosan (15 sekunders exponering). Bilden blev så här fin:

Det har alltid varit ett diskussionsämne om denna klassiska planetariska nebulosa går att skönja i en bra fältkikare. Jag har aldrig lyckats – inte nu heller! Det behövs bättre "verktyg" för det.

M57 är ungefär ett ljusår tvärsöver. Det finns inga proffsteleskop i världen som inte nån gång riktats mot himlakroppen. 1998 gav oss rymdbaserade Hubble-teleskopet denna trefiltersbild (blått: helium, grönt = joniserat järn, rött = joniserat kväve):


Nyaste HST-fakta om Ringnebulosan (intressanta bilder!) som bygger på bildmaterial över drygt tio-tolv års jämförelser av radial- och tangenhastigheterna, avslöjar:

♦ Sfärens elliptiska äggform beror på att längs ellipsens storaxel expanderar nebulosan fortare än längs den andra kortare axeln. Ganska logiskt, men nu bevisat. Citat:  "The minor axis material is expanding at a slower rate either because it was subject to less force during the phase when the Main Ring was being formed, or the  over-burden of outer neutral material is greater there."

♦  Ringens ålder uppskattas nu till cirka 4000 år.

♦ Avståndet 720 pc med en osäkerhet på 30 procent.

HST-teamet ovan menar sig nu kunna slå fast denna 3 D-modell av Ringnebulosan (KLICKA på illustrationen!):

Även det tyskamerikanska flygande IR-observatoriet SOFIA har nyligen specialstuderat Ringnebulosan. Rapporten här.

Avslutningsvis ett historiskt dokument från skattkammaren IBL i Ljungbyhed, där skaparen Peter Modie et al förfogar över  ett av landets största bildarkiv (många astronomiska rariteter)

:

Fotot togs 31 juli 1887 på Maghull-observatoriet, Merseyside, England, och astrofotografen hette förstås  Isaac Roberts (1829-1904) – en legend.

Upphittat: Tunguska-meteoriter

I alla tider i alla böcker har påståtts att det inte har  hittats några som helst rester efter Tunguska-smällen i Sibirien 1908. Nu har den ryske geologen Andrei E. Zlobin  vid Vernadsky State Geological Museum på knagglig engelska  publicerat en rapport med bilder – se nedan – där han berättar om sina fynd från 1988 i en flod:

Tre stenar cirka 20-30 mm stora med omisskännliga tecken på att ha smälts under  häftig värmeutveckling.

Ett tiotal argument presenteras för att stenarna verkligen hör ihop med Tunguska-meteoriten/kometen, som ju orsakade  häftiga chockvågor och värmeuveckling, Träd knäcktes som tändstickor och skogarna tog fyr.

Zlobin berättar också kort om Tunguska-utforskningen genom åren, att tidigare fynd faktiskt har gjorts men att dessa försvunnit i hanteringen.

Helgens epistel

En lyriskt bidrag från gamle vännen Rune Fogelquist, eminent nestor i vår amatörastronomiska krets i landet Sverige i världsdelen Europa på planeten jordklotet:

ESTETISK NACKDEL
Visst är den stjärnströdda himmelen skön.
Det celesta
mer än det mesta
ger estetisk trängtan lön.
Fast, har man länge höjt blicken från backen,
är man allt en smula stel i nacken!

Meteoriter slår in i Saturnus ringsystem

NASA har släppt fem bilder, som visar hur meteoriter orsakar meteorer och meteormoln i Saturnus ringsystem – Cassinibilderna är från 2009 och 2012.

KLICKA/DUBBELKLICKA så kan du ser mera i detalj.

Astronomi med ett leende

Alla som känner mig vet att jag skrattar gärna och ofta, och därför känner jag mig extra hemma på den väldigt  trevliga webbsajten som heter astronomyhumour.com,

Jag surfade in om och hittade bl a denna ganska fantastiska origamiskapelse (16 x 70 cm i utgångsskedet). av "Fujimotos komet", tillägnad origamimästaren Shuzo Fujimoto.

Att knyckla ihop ett stycke papper på detta vis är helt enkelt fantastiskt, den ende jag känt som behärskat tekniken var Hans-Uno Bengtsson, fysikern, i Lund.

Lämna ett svar