Hoppa till innehåll

Nr 59 2013

Meteoridnedslag på månen – mer fakta än fiktion i dag

Inspirerad av ett bidrag av C Luplau Janssen i årsboken Cassiopeia 1949, en hyllning till Knut Lundmark inför dennes 60-årsdag, har jag börjat kolla fenomenet med meteoridnedslag på månen. Luplau Janssen påstår att en medlem i danska "Uraniaklubben" med sin 13,8-cm:s reflektor, sett meteorer på månen, vilket skulle bevisa nån sorts atmosfär. Dessa observationer är det nog ingen som tror på längre, men i senare tid fick Patrtick Moore oss amatörer att jaga mera handfasta bevis på TLP:s ("transient lunar phenomenon").

I dag håller NASA/Marschall Space Flight Cerntre med sina up to date-instrument i form av ett antal 14-tums robotstyrda reflektorer den mörka delen av  månskivan under permanent bevakning från tre jordobservatorier och med jämna mellanrum ses också meteorider. Med hjälp av dessa Schmidt-Cassegrain-teleskop kallade Automated Lunar and Meteort Observatory eller ALAMO kunde t ex 2006 ses detta nedslag:

NASA har en hel del matnyssigt på sin månmeteoridsida. Om någon känner sig manad bevaka den mörklagda månskivan rekommenderas videofilmning och gärna ett samarbete med en amatörastronom några mil bort. Två samtida positiva observationer är oslagbara.

NASA-folket har också gett oss detta videofilmade nedslag nära kratern Gauss 2008:

Ringformiga förmörkelsen på Youtube

Christian Vestergaard tipsar om att gårdagens fina ringformiga solförmörkelse dokumenterades av italienskan Gianni Cast på Youtube. Filmen finns här på Russia Today!

Det ä'r lika bra att vänja sig vid dessa "ring of fire"-förmörkelser, för ju längre månen rör sig ut från jorden, ju oftare får vi uppleva fenomenet kommande årmiljoner.

Peters prisvärda bok

Vår ordförande Peter Lindes bok Jakten på liv i universum uppmärksammas roligt nog  lite varstans. Senast i P1:s Vetandets värld i förrgår, där frågan löd: Varför är det så tyst från andra rymdcivilisationer och vad har vi själva gjort för att visa att vi finns i kosmos?

Jag håller på att slutföra läsningen av Peters eminenta bok, som jag hoppas anmäls som kandidat till årets Augustpris och dess fackboksavdelning, och noterar att när man räknar på Frank Drakes berömda sannolikhetsekvation på sid 206 slutar en beräkning med att det finns en säger en civilisation i världsrymden….

Med hänsyn till alla parametrar ingående i ekvationen (läs Peters bok för att ta del av dem), så blir summan av multiplikationerna:

N = 7 x 0,5 x 3 x 0,01 x 0,01 x 0,5 x 5000 ≈ 1.

SKArpt läge för SKA – "kvadratkilometer-teleskopet"

Den stora radioastronomiska mångmiljard-satsningen på SKA (= Square Kilometre Array) – vad händer? Inte bara skattebetalarna undrar, även vi vanliga astronomintresserade.

Jag bad Robert Cumming på vår Onsala-institution uppdatera mig. Robert berättade:

✔ Att projektet har ett högkvarter i England (Manchester, Jodrell Bank) och en ny vetenskaplig projektledare, Robert Braun. Sedan september är Phil Diamond organisationens generaldirektör.

✔ Att 13 juni i år tillträder formellt Braun, som tidigare specialiserat sig på det interstellära och intergalaktiska stoftet. Hans hemsida finns här.

✔ Att det nu finns en plan för SKA-1, projektets första etapp: 190 st 15-meters paraboler i Sydafrika som kompletterar redan befintliga MeerKAT, samt 60 st liknande i Australien utöver de som redan ingår i ASKAP.

✔ Att i Australien uppförs en uppställning för de lägsta frekvenserna, för dem är siktet inställt på observationer av återjoniseringen efter Big Bang.

– Vid Onsala rymdobservatoriums jobbas redan nu med mottagarsystem för UHF-bandet till de sydafrikanska antennerna.

Det är mycket pengar i omlopp (€1.5 miljarder för fas 1 och fas 2, vilka beräknas vara genomförda 2024), men notabelt är också att radioastronomiska satsningar knoppar av ett antal avancerade teknikföretag. Chalmers är absolut inget undantag!

Nästa generation radioastronomer är att gratulera på förhand. De  får fullkomligt fantastiska maskiner att leka med.

Stjärna som följer med strömmen

Segue 1 är en liten ljussvag men ytterst "mörk materia-tät" granngalax i den lokala galaxhopen. Upptäckt för bara några år sedan.

Nu har den ljusaste stjärna i den 300 km-s /strömmen som förbinds med Segue 1 spektroskopiskt studerats och kunnat avståndsbestämmas till 18 +/- 7 kpc.

Här ute i vintergatshalon finns diverse stjärnströmmar som, från oss sett,  löper ovanför, under och vid sidan av varandra, och det är inte helt lätt att fastställa vilken stjärna som tillhör vad.

Samma H2O där (månen) som här (jorden)

Detta anses från och med nu bevisat av den Argentinafödde astronomen Alberto E Saal och hans kolleger: Att jordens och månens vatten har gemensamt ursprung i den förjordsplanet som krockade med en annan himlakropp för 4,5 miljarder år sen, en krock som skapade månen.

Den ultimata konspirationsteoretikern

Det är Lars Olefeldt, W-bloggens eminente nyhetsjägare i Stora Hult, Skälderviken, som tipsar om en sajt i vilken bl a mordet på Olof Palme och Estonia-katastrofen kopplas ihop med Big Bang som  ifrågasätts på följande sätt:

"Min bestämda uppfattning är att The Big Bang har inte varit utan vi är på väg mot den och det är inget vi kan göra något åt. Vi kan däremot påskynda den genom överproduktion och ökad förbränning av våra naturresurser = stratosfären ökar, avståndet X  blir längre – – –  och därmed fisonhastigheten.
Så shoppa på ni bara, köp större bilar som drar mer bensin. Flyg mer, helst i privata Jumbojets. Fyll era liv med mera dynga, helst med sånt som har långa transporter och kräver mycke energi. Öka avståndet
X,  för jag vill se när jorden förvandlas till en SOL."

Vad en "fision" är vet jag inte riktigt, men partikeln är osedvanligt svårfångad och ogripbar för alla utom för sin upphovsman.

Månglob för kammaren

Det finns en hel del kul leksaker med astronomiska motiv att skaffa över nätet. Denna batteridrivna månglob t ex att ha i sin kammare.

Månen visar tolv faser.

 

Lämna ett svar