Hoppa till innehåll

Nr 77 2013

Markarians gåtfulla galaxkedja

Markarian's Chain – Markarians galaxkedja – ligger i Virgo/Jungfruns stora galaxhop och har fått namnet efter armeniern  Benjamin E Markarian som studerade galaxerna på 60-talet. Kedjan består av M84 (NGC 4374), M86 (NGC 4406), NGC 4477, NGC 4473, NGC 4461, NGC 4458, NGC 4438 och NGC 4435. Koordinater för hugade astrofotografer: RA 12h 27m och Dec +13° 10′.

➧ Det spännande är ju att de åtta galaxerna, som sträcker sig 1-1,5 grader på himlavalvet och har V-magnituder runt 10-11,  på något vis verkar höra i hop. För trettio år sen noterades att radialhastigheterna sammanfaller för sju av de åtta galaxerna på 70 miljoner ljusårs avstånd men att samtliga sannolikt ingår i samma system, trots att några växelverkanseffekter inte kan ses så därjättetydligt.

➧ Jag har inte läst något nytt om denna mystiska kedja på länge. Det är mest amatörastronomer som fotograferar den, eftersom de stora teleskopen har för små bildytor.

➧ Markarians ursprungsartikel från 1961 finns på nätet, och det är intressant att ta del av diskussionen där och då: Är detta ett äkta astrofysisk fenomen i kosmos eller är det slumpen som gör att vi ser galaxerna bilda den mystiska bågen? Markarianan hävdade det förra.

➧ Senare bidrag har visat att sju av galaxerna "form a rigid chain system with equal angular velocity".

➧ Men som sagt: Jag är nyfiken på senare tiders undersökningar och vad de visat.

➧ Även den store ryssen, Knut Lundmark-vännen B A Vorontsov-Velyaminov jagade galaxkedjor och en klassisk bild kallas PA 714 nr 17:

➧ Jag vet alltför lite om statusen på den här typen av galaxfenomen i dag, om det är vår mänskligt inneboende förmåga att hitta mönster överallt som spökar eller om vi har med rena rama verkligheten att göra.

Astronomipionjär ur tiden

Från Christian Vestergaard fick jag tidigare i dag  info om att Margherita Hack gått ur tiden, den italienska astronomen.

Till hennes specialiteter hörde ända sen yngre år bl a cepheidvariabler och problem med stjärnatmosfärer, spektroskopi, stjärnrotationer  m m, men hon spelade också stor roll i det italienska kulturlivet. Hon var ateist, påvekritiker och vegetarian och hade en mycket genomtänkt personlig livshållning. Hon ville t ex inte bli hjärtopererad på slutet.

I den offentliga debatten gjorde sig Hack även känd för sin liberala syn på abort, homosexuellas rättigheter och  djurskyddet.

Hack var ledamot av Accademia Nazionale dei Lincei.

Min italienska vänner säger att de inte läst något om hennes bortgång men att hon var en mediaprofil utöver det vanliga.

Populärvetenskap var en av Hacks stora passioner.

Den legendariske Trieste-professorn blev 91 år gammal.

Frågetecken kring meteoritsplitter

När en lärarinna i Shrewsbury, England, lekte med sina små söner i trädgården härom dan, small det till: 15 stenar ramlade ner över trion, men ingen skadades.

Meteoritsplitter? Frågetecknen är många och en expert menar att det mycket väl kan vara en sönderfallande sten som farit upp i luften sedan en underjordisk elkabel exploderat. Sånt har hänt förr.

Astronomivänner överallt

Jag var på gamle bankmannen och MFF:aren Hans Cavali-Björkmans 85-årskaffekalas i dag och sprang på finansmannen Bo Håkansson ("Bosse Bus"). Bosse är typisk astronomivän och läser Populär Astronomi! Jag gillar honom.

Bosse satsar mycket pengar som alla vet i Lund på ny spännande forskning, inte minst inom den biomedicinska sfären.

Kulturnotis

Joseph  Conrads roman The Secret Agent är absolut inte hans bästa, men den är intressant för att han omskriver anarkistattentatet mot Royal Greenwich Observatory 1894. Jag visste inte om det förrän jag sprang på en uppgift på nätet att det gjorts en utställning, en installation,  om attentatsförsöket att förinta nollmeridianen. Konstnären heter Rod Dickinson och projektet Greenwich Degree Zero  är en kontrafaktiskt berättelse: Den förutsätter att attentatet lyckades och att observatoriet förvandlades till ruiner. Påhittade tidningsartiklar, pamfletter, kartor, filmsnuttar m m ingick i installationen.

Förövaren 15 februari 1894 var fransman, hette Martial Bourdin och  skadade sig i verkligheten så svårt vid explosionen att han själv avled.

Installationen visades senast på Hayward Gallery Project Space i London.

Lämna ett svar