Hoppa till innehåll

Nr 82 2013

Gemini South rustar upp

Gemini South-observatoriet i Chile har radikalt uppgraderats.

Teleskopet med hjälpinstrumentering ger oss nu helt sensationella och skarpa bilder över större  områden av södra himlavalvet än tidigare. Det handlar förstås om en utveckling av den  adaptiva optiken, vilken nu i en ny och ytterligare avancerad version kallad "multi-conjugate adaptive optics"  (GeMS) avlockar stjärnhimlen dess hemligheter. Jag ska verkligen inte påstå att jag begriper mig på tekniken, men resultatet är i alla händelser att 8-metersspegeln får nu in 10-20 ggr större områden än förr med ultraskarpa återgivningar.

Genom att bruka fem laserguidade stjärnor och ett antal datastyrda deformerade speglar, lurar systemet jordatmosfärens blurr och kan se himlakropparna extremt noga. De nu publicerade resultaten talar för sig själva! Gå in på Geimini-sajten och njut.

Så här löses t ex Orionnebulosan upp bit för bit:

Ytterligare praktfulla exempel:

Den planetariska nebulosan NGC 2346 ser numera ut så här:

Ytterligare ett exempel är denna bild av NGC 4038, en av komponenterna i Antenngalaxerna (NGC 4038/NGC 4039). Bakgrundsbilden till vänster med GeMS-bilden lagd över kommer från HST, Hubble Space Telescope.

Solsystemets svans

Liksom andra stjärnor som rusar runt Vintergatan, har även solen en "svans" av neutrala och joniserade partiklar efter sig. NASA:s sond Interstellar Boundary Explorer (aka  IBEX) håller koll på svansens utseende och beståndsdelar ute i det område som klassificeras som heliosfären.

En bra sammanfattning av forskningsläget kom 10 juli på IBEX egen gemsida.

Lundmark och universums expansion

Diskussionen och "tänket" fortsätter: Vem gjorde vad och när – och var kom Knut Lundmark in?

☛ Tack  till Robert Cumming, som tipsar om en artikel av färgstarka University of California Irvine-astronomen Virgina Trimble, som även hon synat frågan om vem som egentligen "kom på" universums expansion allra först. Att Knut Lundmark var med i sammanhanget står utom allt tvivel men Trimble har funnit fler kandidater eller "unsung heroes" som de heter i hennes vokabulär.

☛ Trimble-rapporten, som var tänkt som ett after dinner-föredrag på ett symposium i fjor, har en del konstigheter (bl a om Gustav Strömbergs och hans frus fruktan för Lundmark!?!) samtidigt som hon onekligen granskat, vad jag förstår, allt som går att granska i expansion-teorins förhistoria och listar  med början 1907 en rad vetenskapliga rapporter som så småningom ledde fram till genombrottet på 20-talet.

☛ Jag gillar hennes humoristiska attack, som det står i abstractet: "att Hubbles lag upptäcktes av Lundmark i enlighet med Stiglers lag".

☛ Stiglers lag – uppkallad efer statistikern Stephen Stigler – säger att ingen vetenskaplig upptäckt namnas efter dess ursprunglige upptäckare, "no scientific discovery is named after its original discoverer".

☛ Det handlar om spiralnebulsors skenbara magnituder, deras storlekar på himlavalvet, rödförskjutningar, solens rörelse, Willem de Sitters viktiga bidrag, Carl Wilhelm Wirtz iakttagelse 1918 att nebulosornas positiva radialhastigheter betyder att systemet expanderar, de viktiga bidragen av Harlow & Martha Betz Shapley, Knut Lundmark, Ernst Öpik, Gustav Strömberg, George Lemaitre förstås. Innan Hubble kom med sitt avslöjande 1929 kom Howard Percy Robertson året innan med "a very similar to Lemaître, predicting a linear velocity-distance relation (independently); the line element retains his name as the Robertson- Walker metri".

Ämnet låg i luften. Chanstagningarna likaså.
 Citat:
  "Lundmark 1924 plotted velocity vs. distance (in Andromeda units); got some kind of relation, but  not a very definite one.  The plot implies a recession velocity of 15-30 km/sec per Andromeda distance,  or 75-150 km/sec/Mpc with M31 at 220 kpc, a very strong pro-Lundmark point notes Steer (2011, 2012,
2013).

But Lundmark's own Andromeda distance was 36 kpc, so his "H" = 550 km/sec/Mpc or  thereabouts.  He also attempted to add a quadratic term, so that K = + 512 + 10.365r – 0.047 r2, where r is
distance in Andromeda units. That distance, he said is 30 times the diameter of the Milky Way, from his  own work and that of Charlier.  Then, ignoring the r2 term, some H = dK/dr, and if the diameter of the  Milky Way is 6 kpc (Kapteyn’s number), H = 57.6 km/sec/Mpc. "

Sista ordet kommer nog aldrig att sägas, det är mycket å ena sidan och å andra sidan, men jag tycker det är påfallande att Knut Lundmark finns med bland de betydande bidragsgivarna.

Amatörer mäter på exoplanet med spektrograf

Vår ASTB-vice Anders Nyholm berättar från Ven, där han jobbar som Tycho Brahe-guide men iband tar sig tid att kolla Nytt & Krytt inom astronomin , att nu har även amatörerna gett sig in på spektralanalyser av exoplaneter. Först på plan var franska amatörer som 2009 observerade Tau Boötis (HD120136, Mv=3.18, spektralklass F7V ) och dess heta Jupiter-planet Tau Boötis b. Planetens massa är 4 ggr Jupiters och dess omloppstid 3,3 jorddygn.

Spännande fakta och bilder på denna hemsida plus teknisk info om instrumenten.

EM i fotboll

På jorden spelas EM i damfotboll, och  Lars Olefeldt skickade påpassligt över denna bild på aktuell genusstatistik över de svenska landslagens insatser:

Lämna ett svar