Hoppa till innehåll

Nr 94 2013

Stjärnrummet på plats!

På senaste Rotary-mötet kunde Malmö museums Göran Larsson glatt meddela närvarande W-bloggredaktör:

– Nu är planetariet på plats!

Malmös museums väggplanetarium bygger på Uniview-konceptets pedagogiska teknik, och redan nu kan intresserade leka i  Stjärnrummet, zooma in på planeter och månen och flyga runt.

Stjärnrummet ligger på "Hyllan" i ett rum  jämte Tycho Brahe-utställningen Himmel och jord.

Tack vare vår astropedagog Peter Hemborg har samarbetet kommit igång med museet, och vi får se var vi landar med tiden. Redan nu ligger vårt prospekt i entrén. Mycket bra!
Som museets Eva Björklund påpekat:

– Det här är ett nytt sorts planetarium där besökarna själva kan navigera sig ut i världsrymden. Systemet heter Uniview och använder sig enbart av verkligt material som laddas ner från den amerikanska rymdstyrelsen NASA. Med ett enkelt grepp kan man styra mot t. ex. Mars och köra runt planeten för att studera den på nära håll. Sen kanske det blir Saturnus tur att få besök. Hur ser ringarna ut på nära håll?

– Och det är inte bara stjärnor och planeter som du kommer att kunna studera i vårt Stjärnrum. Vi kommer också att visa dig hur vår egen jord ser ut från rymden. Du får möjlighet att se hur väl man kan urskilja översvämningar, jordbävningar och skogsbränder som drabbar vår planet. Och det är ständigt aktuella händelser du kan följa.

Peters "Slöja"

Peter Larsson pytsar, som alla som följer vårt interna forum, in den ena fantastiska bilden efter den andra – bl a denna del av den västra delen av Slöjnebulosan. Resultatet talar för sig självt!

Peter testar sin nya kamera och får ett sånt här fantastiskt resultat från Limhamns horisont.
– Denna bild är tagen med H-Alpha filter, 10×600 sekunder. Så totalt: 1 timme och 40 min. Inga bias, flats eller darks.

Slöjnebulosan ingår i ett större komplex av supernovarester  i Cygnus/Svanens stjänbild.

Secchis 150-årsjubileum

1863 började jesuitastronomen  Pietro Angelo Secchi  på allvar samla in stjärnspektra, och när han med åren fått tag i runt 4000  kunde han också publicera sin klassifikation, i vilken stjärnorna delades in i fyra spektralklasser.

Detta var föregångaren till Harvard-klassifikationen, ni vet den med O Be A Fine Girl Kiss Me… etc etc.

Vita dvärgar

Stephan Rosswog är professor i Bremen men jobbar också för Stockholms universitet inom högenergi-astrofysik och har specialiserat sig på kompakta binära sammangåenden, alltså vad som händer och hur det ser ut sedan vita dvärgar gängat sig, möten mellan dubbla neutronstjärnor och möten mellan neutronstjärnor och svarta hål. Laddade områden!

En ny rapport inklusive en katalog över 225 vita dvärg-rester finns här, "white dwarf merger remnants". Vi rör oss på ett område som är i ordets alla meningar högst explosivt.

Gösta Gahms bok fick beröm i KvP

9 augusti fick Gösta Gahms och Lars Kristofersons nya bok ett fint omnämnande på Kvällspostens kultursida. Boken heter Jord Vatten Luft Eld (Carlssons förlag) men handlar också om det femte elementet, själva kvintessensen.

Framtiden  bättre förr?

Den franske författaren och ilustratören Adolphe Villemard skissade på framtiden 1910 och tänkte sig att år 2000 skulledet se ut så här:
Tack till Lars Olefeldt som hittat rariteterna på nätet. De finns bl a här.

Magellanska strömmen synad

Är gåtan med den Magellanska strömmen löst? Den upptäcktes med hjälp av radioastronomerna för fyrtio år sen, men dess ursprung har varit höljt i dunkel.

Detta  gigantiska vätgasmoln snor sig runt Vintergatan med Stora och Lilla Magellanska molnen i ena spetsen och har nu avkodats  av Hubble Space Telescope. Forskarna menar att det mesta av strömmen slets loss från Lilla Magellanska molnet för ungefär två miljarder år sen. Men även material har kommit från Stora Magellanska molnet under senare (astronomisk) tid.

Notabelt är att forskarna kunnat studera strömmens faktiska innehåll genom att samtidigt observera kvasarer som döljs ofantligt längre bort i universum bortom strömmen.

Molnen väntas med tiden falla in i Vintergatan och här hemma i vår egen galax orsaka mängder av nya stjärnfödslar. Skapelsen är en ständigt pågående process.

HST-storyn innehåller alla relevanta fakta.

Bildkällor för bilden ovan i sin helhet: D. Nidever et al., NRAO/AUI/NSF and A. Mellinger, Leiden-Argentine-Bonn (LAB) Survey, Parkes Observatory, Westerbork Observatory, and Arecibo Observatory.

Hjälp oss lösa gåtan!

Var är vi nånstans? Vilka är gubbarna? Vad är det som observeras?

Jag har fått bilden från kompisen Peter Modie på IBL (Bildbyrån i Ljungbyhed), och IBL-chefen är som jag ett levande frågetecken.

Bildens färgläggning är också intressant.

Lämna ett svar