Hoppa till innehåll

Nr 97 2013

Senaste nytt om Delfinen-novan

W-bloggens utsände i novasfärerna, Gustav Holmberg, berättar att han igår från Lunds horisont skattade Nova Del 2013 till visuellt 5,1m. Novan är således synlig för blotta ögat på riktigt mörka platser (typ Norra Rörum mitt i Skåne).

Astronomer på andra sidan Östersjön, i Torun, Polen, och nere i Bulgarien har senaste kvällar studerat novan både optiskt (Nicolaus Copernicus University Observatory) och spektralmässigt (Rozhen Observatory, Rozhen, Bulgarien) och hittat klassiska P Cyg-likheter.

Novans gasskal rör sig ut med hastigheter i spannet 1000-2000 km/sek. Det är en häftig smäll helt klart och stjärnan verkar "kränga" väldigt mycket i max.

Jag bad Robert Cumming ta fram räknestickan och mellan tummen och pekfingret räkna på avståndet. Om det är en klassisk nova med en abs magnitud på sisådär -7m och Gustavs obs stämmer (vis +5m), är det ju bara att köra med avståndsmodulen helt oreducerad.

Resultatet/grovskattning  enligt Robert:

– Då blir det 2500 parsek eller 8200 ljusår. 

En bra bit in i Vintergatssörjan.

Robert tillägger att det är  väl en anrik svensk sysselsättning att bestämma avstånd med och till novor(K Lundmark!)
 
– Kikade lite på novornas ljuskurvor i http://arxiv.org/abs/1004.3698, tror inte att det är möjligt ännu att sia om hur den utvecklar sig. Men det är tydligen rätt ovanligt med novor som blir ljusare i början.
 
Robert tipsar också om novaexperten Helena Uthas på Columbia U.
Novan ligger väldigt bra till mot söder på vår stjärnhimmel, inte så långt från Altair i Aquila/Örnens stjärnbild.

PS.

Samtidigt har astronomer genom att granska arkivmaterial upptäckt att en "transient", eventuellt en nova eller en stjärna med gigantiskt flareutbrott, syntes kort tid i Bootes/Björnvaktaren för blotta ögat i september i fjor. Men den missade vi då, vliket är väldigt konstigt. Den kan ha legat på 4,7 m visuellt en kort stund.

Peter Larssons bildblogg

Vår flitige astrofotograf Peter Larsson har nu öppnat sin bildblogg. Den finns här:

 http://www.astrotise.com

Plingar från asteroiden 2005 WK4

Goldstone-skålen på 70 m användes av NASA:s forskare 8 augusti 2013 för att med radareko uppfånga asteroiden 2005 WK4, som är 200-300 m i diameter.

Radarekona avslöjar asteroidens asymmeriska form ganska väl.

Vid kontakten befann sig himlakroppen 3,1 miljoner km från jorden = 8,2 ggr jorden-månens medelavstånd.

Galaxer då och nu

Hubble Space Telescope har gett oss en aning av hur galaxerna utvecklats från universums begynnelse till dato. En historia om tilltagande komplexitet (lagen om entropi?).

Jag brukar säga att dagens astronomi lider av den linnéanska förbannelsen, det handlar om att klassificera, väga och inordna i system, och ända sen Edwin Hubble anklagade Knut Luddmark för att ha stulit hans galaxklassifikation har diskussionens vågor gått höga bland galaxforskarna. Även här visar det sig att ägget inte kom före hönan.

Storyn finns här.

Unikt kopparstick med Tycho

Christian Vestergaard har mailat mig en för mig okänd bild, ett koppstarstick tror vi från 1746, på Tycho Brahe och hans världsbild.

– Hunden känner man ju igen från murkvadrantmålningen, skriver CV.

Sen är det väl Uranienborg t v med segelfartyg i Öresund och t h Rundetaarn i Köpenhamn, där Tychos näre medarbetare Christian Sörensen Longomontanus verkade in på 1600-talets mitt – som professor!

I skrivande stund (fredag e m) har vi ingen aning vem J M Bernigeroth var.

Men bilden är intressant för den visar att Tychos världssystem, den stora kompromissen, inte glömdes bort i brådrasket.

Lämna ett svar