Nr 98 2013

Göran fångade novan utan att veta om det

Vår astrofotograf i Jämtland, Göran Strand, tog sig själv ovetandes en bild av sommartriangeln på kvällen 15 augusti. Jodå, den nya novan är med, den har en magnitud runt 5 skulle jag gissa.

Bakgrunden är ganska lustig. Göran, som verkligen uppfyller kravet på en flitig astrofotograf,  kopplade av några dagar i fjällvärlden med sin hustru, det spelades Yatzy i deras gamla Folkvagn samtidigt som det brakade loss ovan där.

Hela storyn på Göran hemsida (som alltid rekommenderas!):

I förrgår kväll tyckte Peter Linde, vår ordförande, att magnituden låg på 4,9. Jag hann inte göra några skattningar själv men såg i alla fall novan mellan molnen.

Även vår vicegeneral Anders Nyholm har spanat in stjärnexplosionen och avrapporterat till AAVSO:

Hos AAVSO samlas ju magnitudskattningarna in från norra delen av klotet, och ljuskurvan ser ut så här enligt AAVSO sent kvällen 18 augusti:

Delfinen är en liten stjärnbild med närkontakt med  Vintergatan. Stjärnbilden hemsöktes även 1967 av en ljus nova, som överraskade med att med cirka 100 dygns mellanrum flamma upp i max igen. Sådana dubbla maxtoppar är ovanliga i novornas rike.

Ljuskurvor och spektrografi är vägarna till novornas hemligheter. Den nu aktuella novan lär bli synlig länge, fast man vet aldrig. En tidigare ljus nova i år sjönk plötsligt ett par magnituder, vilket senare visade sig bero på att det utslängda gas- och stoftskalet förmörkade stjärnan.

Malmöfestivalen 2013

Både kändisar och okändisar sökte sig till Tycho Brahe-sällskapets bord och teleskop i söndags, under Malmöfestivalens så kallade "Föreningarnas dag" (i sig en ganska patetisk satsning, med tanke på att det var Malmöföreningarna som satte festivalen på kartan en gång… sen kom krögarna och politikerna in i bilden).

Vi väckte som alltid berättigad uppmärksamhet. Ingen jävul tog sig förbi Kalle Palm mitt på torget, där han delade ut våra prospekt. Och Jon Saalbach, Tomas Wolf och Peter Hemborg skötte övrig marktjänst med den äran.

Kul var att även en gammal MARS:are, vars namn jag glömt, var på plats med sin dotter. Han hade besökt observatoriet i Oxie i slutet av 1970-talet. Han lovade gå med i föreningen!

Kepler har gått itu

Det går inte att reparera den exoplanetjagande sonden Kepler, berättar NASA i ett mess som också återfinns på Peter Lindes uppdaterade sida om exojakten.

Sonden är inte helt utslagen, men det ska nog ett under till för att få fason på de fallerande gyrosystemet med vilket precisionen i mätningarna står och faller.

100 år efter Big Bang

Fanns det nånting att "se" i universum hundra år efter Big Bang? Frågan diskuteras i en artikel i nätbaserade Huffington Post, som Bertil Falk fångat upp. Tack för det!

Planeterna på månens avstånd

Lars Olefeldt har hittat fram till en god pedagogisk Youtube-snutt som visar hur stjärnhimlen skulle se ut som planeterna låg på samma avstånd som vår egen måne. Hu!

Globuletter i Rosettnebulosan

Från morgonens pressmess från Chalmers saxas: Att nya studier visar att planeter kan födas fria i kosmos djup!

✔ Enligt tidigare forskning kan det finnas så många som 200 miljarder fria planeter i vår galax, Vintergatan. Hittills har man trott att sådana fritt flytande planeter, som inte kretsar kring någon stjärna, måste ha kastats ut ur befintliga planetsystem. 

✔ Men nya mätningar av små mörka moln i rymden tyder på att fritt flytande planeter kan bildas alldeles själva.

✔ Ett svenskt-finskt forskarteam riktade flera teleskop mot Rosettnebulosan, ett vidsträckt töcken av gas, stoft och damm som ligger omkring 4600 ljusår från jorden i stjärnbilden Enhörningen. De mätte upp radiovågor från molnen med hjälp av 20-metersteleskopet i Onsala och med teleskopet Apex i Chile, samt infrarött ljus med teleskopet NTT vid La Silla-observatoriet i Chile.

✔ Gösta Gahm, astronom vid Stockholms universitet, ledde arbetet.

– Rosettnebulosan hyser fler än hundra sådana små moln – vi kallar dem globuletter. De är mycket små, motsvarande högst 50 gånger avståndet mellan solen och planeten Neptunus. Tidigare uppskattade vi att de allra flesta har massa som motsvarar planeter, det vill säga mindre än 13 gånger Jupiters massa. Men nu har vi säkrare bestämt massa och täthet för ett stort antal moln, och dessutom med stor precision deras hastighet jämfört med omgivningen.

✔ Carina Persson, astronom vid Chalmers, är medlem i teamet.

– Vi fann att globuletterna är mycket täta och kompakta, och att många har mycket täta inre kärnor. Det tyder på att många kan kollapsa under sin egen tyngd och bilda fria planeter. De största kan bli så kallade bruna dvärgar, säger Carina Persson.

✔ Bruna dvärgar är himlakroppar som är mitt emellan planeter och stjärnor i storlek.

✔ Undersökningen visar att molnen rör sig fort ut genom Rosettnebulosan med hastigheter på 80 000 kilometer i timmen.

✔ Minja Mäkelä, astronom vid Helsingfors universitet, förklarar.

– Vi tror att de här små, runda molnen har knoppats av från avlånga, dammiga gasmoln som skulpteras av den intensiva strålningen från unga stjärnor. De har accelererats i riktning ut från nebulosans centrum på grund av trycket från strålning från heta stjärnor i nebulosans mitt, säger hon.

✔ De små molnen håller på att kastas ut ur Rosettnebulosan, tror teamet. Under Vintergatans historia har åtskilliga miljoner nebulosor som Rosettnebulosan blommat upp och vissnat bort. I alla dessa nebulosor skapas åtskilliga globuletter.

– Om de små runda molnen bildar planeter och bruna dvärgar, skjuts de ut liksom kulor in i Vintergatans djup. De är så många att de kan utgöra en väsentlig källa till de fritt flytande planeter som upptäckts på senare år, säger Gösta Gahm.

Ännu en Tycho-relation

Min tidigare KvP-kollega Christina Areskoug visar sig också ha en relation till Tycho Brahe, dock inte i form av dna som jag själv… hehe. Men så här ligger det till enligt Carl-Olof Börjeson, Christinas livskamrat, som fyndat på Wikipedia:

Efter Katedralskolan i Lund har Holger Arreskow fått stöd för studier i teologi och naturvetenskap vid Köpenhamns universitet där han 1652 skrev in sig som "Oligerus Magni Arreschovius". Studierna skedde under handledning av Rasmus (Erasmus) Bartholin (1625-1698), den professor som ansvarade för utgivningen av manuskripten efter astronomen Tycho Brahe. Brahe hade fått stöd av den renässanslärde teologen och diplomaten Holger Rosenkrantz ("Holger den Laerde", och dennes hustru Sophie, född Brahe) som bedrev alkemiska experiment men också en teologisk diplomatakademi på sitt gods Rosenholm vid Aarhus, i ett lusthus (Pirkentavl) betecknat som "Jyllands första universitet".