Hoppa till innehåll

Nr 110 2013

Sveriges minsta bokmässa:

Ett fall framåt för boken "Stjärnfall"

Ett tvärsnitt av mänskligheten, 60-70-80 pers,  besökte "Sveriges minsta bokmässa" i lördags när W-bloggsredaktörens bok Stjärnfall stod på menyn på Södra Förstadsgatan 82 i Malmmme: Det var kontraktsprostar, sikher, danskar, norskor, finnar, docenter, politiska redaktörer, tidigare kommunalråd, ingenjörer, bibliotekarier, vanligt folk, galax- och lithiumutforskare, Nationalenceklypodister, förläggare, journalister, byrådirektörer, poeter, kommunikatörer, romantiker, kemister, ännu fler vanligt folk, science fiction-författare, textilkonstnärer, överläkare, poliser, hundägare, svenskthailändare, fotografer, grannar och annat under beteckningen "löst folk".

Ett litet bildsvep följer (se även www.zenzat.wordpress.com och tidningenkulturen.se – tack till fotograferna Kjell Werner och Hanne Lundström.

facebook finns även en rapport från vännen Kaeth Gardestedt.

Likaså har kompisen Gunnar Bernstrup puffat för mässa och bok och MFF på sin lysande blogg.

Stämningen var som framgår av bildsvepet ovan god, och ett 50-tal ex av Stjärnfall-boken såldes.

Eftersom det var tionde gången bokmässan genomfördes var det litet av klang- och jubelföreställning, dels med indisk mat lagad av Amarjot Singh, dels för att poeten Jan Mårtensson läste några av sina roligaste och mest gripande och finstämda dikter ur de senaste samlingarna.

PS till "Stjärnfall"

Ett kapitel i Stjärnfall handlar om Frida Palmér, som var Sveriges första kvinnliga fil dr i ämnet astronomi, och ofta nämns också Knut Lundmark-vännen, psykologiprofessorn  Martin Johnson. Bokmässebesökaren Bengt Härnqvist, gammal kompis inom Rotary, påpekade i går apropå Frida och hennes dialekt som jag är nyfiken på:

– Framför allt minns jag min gamla mattelärare Frida Palmér. Hon talade vårdad skånska, ingen tvekan alls på den punkten. Om hon vore operasångerska handlade det om alt. Inget spissflabbat.
– Som många mattelärare var hon en rätt dålig pedagog och jag en dålig elev. I mitten på 50-talet försökte hon få mig att räkna med logaritmer och sånt som jag inte begrep, vilket hon tydligt underrättade mig om. – Jag lärde mig sen vad det gick ut på genom att konsultera Bonniers Lexikon när jag läste statistik i Lund.
 
– Vi sjöng för henne när hon fyllde år: "Du gamla Du Frida". Om hon blev förbannad dolde hon det väl, men gav väl igen på betygen.


2 kommentarer till “Nr 110 2013”

Lämna ett svar