Hoppa till innehåll

Nr 118 2013

"Dvärgen" Makemake har setts från skånsk horisont!

Vår teleskop-robotiserade ASTB:are Jan Sonnvik har från skånsk horisont observerat en himlakropp jag absolut inte trodde  att  man kunde uppfånga från våra latituder: Kuiperobjektet, dvärgplaneten Makemake (som ska uttalas  "MA-kay MA-kay"  med betoning på första stavelsen – det är en hawaiiansk gud som spökar).

Historien om upptäckten 2005 är i sig fantastisk. Den lilla nålen i en gigantiskt stor höstack…. storyn berättas i upptäckaren Mike Browns underhållande självbiografi How I Killed Pluto and Why It Had It Coming.

Makemake bör ha en visuell magnitud runt 17-18m har jag förstått och flyttar sig mot en bakgrund av idel stjärngytter i  Vintergatan.

När vi snackat om den här typen av amatörbilder är det Jan Sonnevik själv som håller den låga profilen och menar att bedriften i fjor inte var  så konstig:

– På den gamla tiden kunde vi på den fotografiska plåten fånga in kanske 2-3 procent av fotonerna, med CCD-kamera når vi 60-80 procent.

– Jag har haft planer på Sedna också men den har legat lite för lågt på himlen när jag haft chansen. Men teoretiskt borde det gå eftersom den ligger kring magnituden 20 och jag kan nå ner mot 21.

21:e magnituden… Skåne… amatörastronom… hallå!!?!

Jans hemsida finns här: www.astronomy.se.

Lite Wikipedia-fakta om Makemake:

Banan:

Aphelium:    7 939 700 000 km = 53,0736 AU
Perihelium:    5 760 710 000 km = 38,508 AU
Halv storaxel:    6 850 240 000 km = 45,791 AU
Excentricitet:    0,159
Omloppstid:    113 179 d (309,868 år)
Medelbanhastighet:    4,419 km/s
Inklination:    28,963°
Longitud för stigande nod:    79,3816°
Perigeumargument:    298,407°
Månar:    0
Fysiken:
Dimensioner:    1 300 – 1 900 km
Diameter:    1 500+400-200 km]
Area:    ~ 7 000 000 km²
Volym:    ~ 1,8 × 109 km³
Massa:    ~ 4 × 1021kg
Densitet:    ~2 g/cm³
Ytgravitation:    ~ 0,5 m/s²
Flykthastighet:    ~ 0,8 km/s
Albedo:    0,8 ± 0,2
Temperatur:    ~30 K
Skenbar magnitud:    ~+17
Absolut magnitud:    -0,4

Hänt i pressen:

Gunnar Welins Kant-bok m m

I dagens (= 16.10) utgåva av Kvällsposten finns på kultursidan en alldeles ovanligt välformulerad anmälan av Uppsalaastronomen Gunnar Welins översättning av Immanuel Kants himmelsteori anno 1755.

Hr Astropedagogen Peter Hemborg berättar samtidigt att Lokaltidningen gjort en stor intervju med honom, och om jag inte är alldeles felunderrättad kommer ASTB:aren Jan Sonnvik att uppmärksammas på söndag i Skånska Dagbaldet.

Det rör på sig bland papperstidningarna!

Historiska klubben drar igång

Ni ASTB:are och andra som känner för att fundera över och diskutera astronomins historia, glöm inte vårt eftermiddagsmöte på Tycho Brahe-observatoriet på söndag 20 oktober med start kl 14.

På dagordningen står bl a Jakobsstavens teori och praktik (Anders Nyholm), vad man kan göra med  Caroline Herschels upptäckta himmelsobjekt (Mikael Anderlund) och lite annat smått och gott.

Kaffe och kanelbullar på menyn!

Vi håller på en-två timmar.

Nova Del 2013 bevakas hela tiden

Både proffs och amatörer håller ögonen på Nova Del 2013. De senaste röntgen- och uv-mätningarna diskuteras här på Astronomer´s Telegram-sajten

ALMA slår till

Två internationella astronomteam har utnyttjat kraften hos Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) för att studera jetstrålar från supertunga svarta hål i mitten av galaxer, och för att observera hur de påverkar deras omgivning.

► Det ena forskarlaget har tagit den bästa bilden hittills av den molekylära gasen omkring ett relativt närbeläget och lugnt svart hål. Det andra teamet har fått en oväntad titt på hur en kraftfull jetstråle skjuts ut från området alldeles intill ett avlägset svart hål.

► Allt detta berättas i dagens pressmess från ESO. Vi saxar:

Två nya studier, som båda publiceras idag i tidskriften Astronomy & Astrophysics, använde ALMA för att studera jetstrålarna från svarta hål på väldigt olika skalor: ett närbeläget och relativt lugnt svart hål i galaxen NGC 1433 och ett väldigt avlägset och aktivt objekt som kallas PKS 1830-211.

Françoise Combes vid Parisobservatoriet i Frankrike är första författare till den första artikeln.

– ALMA har avslöjat en oväntad spiralform hos den molekylära gasen nära mitten av NGC 1433. Detta förklarar hur materialet flödar in och matar det svarta hålet. Med de nya skarpa observationerna från ALMA har vi upptäckt en jetstråle med material som strömmar iväg från det svarta hålet, med en utsträckning på bara 150 ljusår. Detta är det minsta sådana molekylära utflöde som observerats i en annan galax.

Utflödet dras med av jetstrålen från det svarta hålet i mitten. Upptäckten visar hur en sådan jetstråle kan stoppa nya stjärnor från att bildas och reglera hur galaxens centrala bula växer.

Astronomen Ivan Martí-Vidal vid Chalmers tekniska högskola och Onsala rymdobservatorium och hans team har också observerat ett supertungt svart hål med en jetstråle. I fallet PKS 1830-211 lyser strålen mycket starkare; här är det svarta hålet både mer aktivt och mycket äldre. Det är ovanligt eftersom det starka ljuset från strålen passerar genom en tung galax på dess väg till jorden, där det delas upp i två bilder av en gravitationslins.

Chalmers har i dag pytsat ut en specialare om den senare upptäckten.

Rester efter vattenrik "jord" hittad

Från Cambridge rapporteras i brittiska medier (= Daily Mail, 11 okt) att stjärnan GD61 150 ljusår bort kan ha omgetts av planeter. Rester efter en "asteroid"  som innehållit vatten har identifierats.

Tack till Carl-Olof Börjeson för tidningsklippet.

Och jag har naturligtvis som den noggranne W-bloggaren jag är kollat upp. Här finns den verkligt spännande rapporten med titeln "Evidence for Water in the Rocky Debris of a Disrupted Extrasolar Minor Planet".

En snygg ISON-tröja

Apropå notisen i förra W-bloggen om geschäft i astronomins utkanter, så påpekar Christian Vestergaard att denna snygga ISON-t-shirt numera finns att skaffa via nätet:

Det är bara en tidsfråga innan det finns ISON-pennor, ISON-kaffekoppar, ISON-förkläden, ISON… you name it.

Solförmörkelsen 1947

Tack till Björn Stenholm, som gett mig häftet The Swedish Solar Eclipse Expeditions to West Africa and Brazil in 1947.

Häftet kom ut 1951 som Meddelande nr 11 från Rikets Allmänna Kartverk och bland astronomer som skriver och rapporter återfinns vår förre ASTB-ordförande Gunnar Larsson-Leander, Yngve Öhman, Nils Hansson, Tord Elvius m fl.

Giganternas ömsesidiga beundran för varandra

Som vanligt har W-bloggens underleverantörer fyndat godsaker på nätet. Som nedanstående (tack Lars Olefeldt!):

Lämna ett svar