Hoppa till innehåll

Nr 121 2013

Tiden rinner ut för Observatoriemuseet

Egentligen borde HELA den svenska astronomiska communityn, från Esrange i norr till TBO i syd, reagera med en röst och PROTESTERA  loud and clear med adress  Kungliga Vetenskapsakademien och dess ledning för sveket mot Observatoriemuseet i Stockholm.

Det är ju helt enkelt, ursäkta språkbruket, bara för  jävligt att en anrik akademisk institution som KVA spelar bort sitt förtroendekapital genom att förstöra själva den historiska basen för vårt astronomiska vetande i landet.

Jag sympatiserar helt med  förre museichefen Olov Amelin i Forskning och Framsteg när han skriver:

"- – – Förvåningen var därför stor när KVA:s nuvarande ledning på försommaren meddelade att man beslutat lägga ner museiverksamheten vid årsskiftet. Jag tror Wargentin vrider sig i sin grav över det kortsiktiga tänkande som präglar den här sortens beslut. KVA äger en av världens finaste samlingar av vetenskapshistoriska instrument. Att denna samling dessutom är kopplad till ett arkiv där vi kan komma nära den vetenskapliga praktiken och direkt få veta hur forskning har bedrivits under hundratals år är unikt.

Min vision är att man i stället satsar framåt och låter denna fantastiska institution för vetenskapsinformation och vetenskapshistorisk forskning bli starkare. Carl von Linné, Pehr Wargentin, Samuel Klingenstierna och Johan Carl Wilcke var alla vetenskapliga ”affischnamn” på 1700-talet. Samtliga dessa har haft en koppling till observatoriet, och historien om deras arbete inspirerar. Nej, tänk om, gör rätt och bevara Observatoriemuseet!"

Bollen ligger hos KVA, vars ledning  verkar totalt handlingsförlamad och ha målat in sig i ett hörn. Akademikerproffsen borde, naturligtvis,  i stället för att rulla tummarna börja med att gå med håven till fonder och myndigheter, uppvakta regeringen (= kulturministern) och, när Nobelpristagarna anländer i december, se till att de ställer upp på aktionen "Rädda Observatoriemuseet". Det kan i vart fall inte skada saken.

► Det är ju helt fenomenalt och utan historiska paralleller det som är på väg att ske!

► Dessutom påpekar Amelin något väldigt centralt i storyn om Observatoriekullens diamant: Det var ett av arkitekten Carl Hårlemans sista byggen, och det inspirerade dessutom William Chambers när han ritade The King´s Observatory i Kew Gardens, London.

► Säg inte att det för "för sent" att rädda Observatoriemuseet, vars bevarande och utvidgning jag och många med mig  ser som en nationell angelägenhet. Men jag sitter i Malmö och hur mycket vi här nere än svär, gormar och skriker oss hesa, så lyssnar inte de lomhörda högsta bestämmarna inom KVA. Att lyssna av "allmänna opinionen" i våra led  är inte den akademiens starkaste gren numera. Har det nånsin varit det?

► Varför tilläts överhuvud taget KVA ta över ansvaret för Observatoriemuseet? Ägarkompetensen har visat sig vara lika med noll.

Exoplanet nr 1000

Den tusende exoplaneten har fastställts, berättar Peter Linde. Och det gick undan, för i ett svep kunde Storbritanniens WASP = Wide Angle Search for Planets konfirmera elva nya exos, så dagssiffran är raskt uppe i 1010 upphittade planeter utanför solsystemet.

BBC har en bra story här. Kolla även popast-sajten t h.

Enligt samma nyhetskällla skulle vi ha kunnat identifiera fler exoplaneter, men forskningspengarna är begränsade.

Bästa månbilden

Juryn inom Svenska Astronomiska Sällskapet har utsett den bästa månbilden i tävlingen "Fånga månen", som ägde rum under Astronomins Dag och Natt 28 september i  år.

Pristagare: Peter Rosén, Stockholmsfotograf som ofta, ofta tar häpnadsväckande bilder.

Grattis!

Månkrater Andersson

TV:s dubble 10 000-kronorsvinnare i ämnet astronomi  Leif Andersson levde 1944-1979 och var starkt engagerad hos oss unga astronomientusiaster i Lund och  Malmö.

☆ Han blev efter "tv-karriären" en av Sveriges mest kända astronomer på  1970-talet. Han pluggade i Lund men lämnade Sverige, utbildade sig ytterligare  vid Indiana University Bloomington och knöts därefter till berömda Lunar &  Planetary Laboratory vid University of Arizona, Tucson.

☆ Då och då möttes vi  igen och summerade "världsläget" då han och hustrun var hemma i Sverige.
Leifs stora insats, förutom en del NASA-jobb, blev att utforska Pluto och dess 1978 nyupptäckta måne Charon, Charons bana som Leif räknade på och som han fann  skulle göra en passage från oss sett på jorden, en så kallad transit, över Pluto i början av 80-talet. – Då fenomenet inträffade levde han tyvärr inte.
☆ Amerikanerna älskar sin förskjutna planet Pluto, och för sina insatser har Leif  fått dels en krater på månens baksida uppkallad efter sig, dels en asteroid. Månkratern ligger i närheten av kratrarna Rydberg och Guthnick på månens baksida.

☆ Leif var hallänning, och det var så typiskt att när jag besökte honom på hemmaplan, utanför Halmstad,  skulle vi tvunget ta oss till en av Hallands berömda artesiska källor och inspektera "flödet". Fenomen som förmodligen går
igen i vårt planetsystem på diverse platser.
☆ Leif var en superb kompis, medlem i MARS, han körde oss till diverse adresser  för han var den ende som hade körkort i det unga gänget. I Lund startade han  science fiction-föreningen LF3.
Leif  var bara 35 år när  han drabbades av en dödlig form av leukemi. Hustrun  Gloria Ptacek bor kvar i delstaten Indiana.
☆ I sin himmel följer Leif säkert New Horizons-sondens möte med Pluto, vilket   äger rum 2015.
En bild på Leif, där han tittar fram, finns på insidan av boken Stjärnfall skriven av yours truly.

Jorden sedd från Juno

Jupiter-projektet Juno är i verkligen i full sving. För någon vecka sedan tog sonden, som använder jordens gravitation för att nå ut till jätteplaneten, denna bild (kameran kallas JunoCam) av vår hemmaplanet.

Närkontakten med Jupiter beräknas till 4 juli 2016.

Japp! Visst finns det vatten…

… på Mars.

1 kommentar till “Nr 121 2013”

Lämna ett svar