Hoppa till innehåll

Nr 86 2017

The new map, based on preliminary data from 18.6 million bright stars taken between July 2014 and May 2016, shows the middle value (median) of the colours of all stars that are observed in each pixel. It is helpful to look at it next to its companion map, showing the density of stars in each pixel, which is higher along the Galactic Plane – the roughly horizontal structure that extends across the image, corresponding to the most densely populated region of our Milky Way galaxy – and lower towards the poles.

Even though this map is only meant as an appetizer to the full treat of next year's release, which will include roughly a hundred times more stars, it is already possible to spot some interesting features.

The reddest regions in the map, mainly found near the Galactic Centre, correspond to dark areas in the density map: these are clouds of dust that obscure part of the starlight, especially at blue wavelengths, making it appear redder – a phenomenon known as reddening.

 

It is also possible to see the two Magellanic Clouds – small satellite galaxies of our Milky Way – in the lower part of the map.

The task of measuring colours is performed by the photometric instrument on Gaia. This instrument contains two prisms that split the starlight into its constituent wavelengths, providing two low-resolution spectra for each star: one for the short, or blue, wavelengths (330-680 nm) and the other for the long, or red, ones (640-1050 nm). Scientists then compare the total amount of light in the blue and red spectra to estimate stellar colours.

To precisely calibrate these spectra, however, it is necessary to know the position of each source on Gaia's focal plane to very high accuracy – in fact, to an accuracy that only Gaia itself can provide.

Read more at: https://phys.org/news/2017-08-image-gaia-full-colour-all-sky.html#jCp

Eklipsextra! Erik Johansson, meste "solförmörkaren", på väg i västerled:

Äventyret började 1954

Vår förening har för första gången två grupper på väg till en solförmörkelse, och bägge kommer att vara i Salem, Oregon,  i västra USA måndag 21 augusti – förhoppningsvis med klart väder. Prognosen talar för det: Klart och 32 gr C.

ASTB-veteranen Erik Johansson får ordet:

"Jag har sett ganska många solförmörkelser (22 stycken för att vara exakt) och det finns några saker som man får tänka på för att en förmörkelse skall bli lyckad:

Vädret. Man försöker ta reda på hur stora chanserna är för klart väder på olika platser där man kan se förmörkelsen. När det gäller den här förmörkelsen i USA är vädret bättre ju längre västerut man kommer.

SAMSUNG CSC

Två stilstudier av Erik – innan förmörkelsen…

Platsen. Man bör befinna sig i totalitetszonen långt innan förmörkelsen börjar, för att undvika att behöva transportera sig till totaliteten när den partiella fasen har börjat. Då kan man riskera att fastna i bilköer t ex. Ibland kan man inte välja utan får ta den plats som finns (t ex på Antarktis, där vi låg på en i rysk bas). Vid den här förmörkelsen i USA kommer vi att befinna oss i staden Salem i Oregon som ligger inne i totalitetszonen och dit kommer vi redan två dagar före förmörkelsen.

Utrustningen. Skall man fotografera måste man kolla i förväg vilka inställningar man skall ha och om man skall skifta inställningar under förmörkelsens gång måste man träna på dem innan. Och inte glömma att ta av linsskyddet. Hur underligt det än kan låta har det faktiskt funnits folk som har glömt det.

När det gäller den här förmörkelsen i USA hoppas jag på vackert väder (det ser lovande ut) och att få träffa gamla förmörkelsevänner som man stöter på emellanåt. Då kan vi utbyta erfarenheter från olika förmörkelser och berätta hur det var där vi var.

SAMSUNG CSC.. och under… Foto: Christian Vestergaard

Vid det här laget har jag en viss erfarenhet av solförmörkelser ända från min första år 1954 i Sverige och fram till den senaste i Indonesien i fjol. Detta har gett en sammanlagd tid av förmörkelse på c:a 1 timme och 10-15 minuter."

Tycho Brahe-observatoriet direktsänder förmörkelsen  måndag kväll (21.8)

Tycho Brahe-observatoriet i Oxie håller öppet för alla intresserade för att i storbild följa den unika händelsen via olika webbsändningar, bl a från NASA.

3ccb3174d17ed17784deb8a634f0c08f--solar-eclipse--total-eclipse

– Vi håller öppet mellan kl 18-21. Fri entré. I kortföredrag berättar vi om hur en solförmörkelse fungerar. Varför och hur inträffar den? I detta fall kommer månskuggan in över USA:s västkust vid 19-tiden, svensk tid. Därefter sveper den igenom hela kontinenten och kommer troligen att kunna ses av fler människor än någonsin i historien, berättar vår ASTB-ordförande Peter Linde.

–  Även massmedialt är det en världshändelse och vi kommer på observatoriet att följa flera live-webbsändningar.  Flera av våra medlemmar befinner sig på plats och vi hoppas få ögonvittnesskildringar från dem.

Historiska protuberanser – från Sverige!

Alla (?)  vet ju att det var svenske lektorn Birger Wassenius som först upptäckte solens protuberanser i samband med förmörkelsen 1733 och rapporterade om sitt fynd till Royal Society i London.Tack till Christian Vestergaard, som hittat bilden i en skrift från Vänersborgs Söners Gille, en illustration som sällan återges i astronomihistoriska verk.

Illustrationen finns även med i Per Collinders häfte Swedish astronomers, 1477-1900.

Wassenius

Överhuvud taget togs solförmörkelser vid denna tid, tidigt 1700-tal,  med en möjligtvis nådig nick emot av den astronomiska communityn, vilket noterades av Robert Grant i hans storverk om astronomins historia från 1852 (History of Physical Astronomy). Han  var därför full av beundran inför Anders Celsius som uppmanade landets präster att skicka in sina observationer av förmörkelsen 1733, en eklips som var total 13 maj i ett stråk över Mellansverige.

Många av kyrkans män iakttog koronan och hade synpunkter på dess färg, utseende och utbredning. Om detta skrivs också i Collinders lilla  avhandling, i vilken Olof Hiorter lyfts fram som idog och klok "ersättare" för Celsius i Uppsala.

Bonnie Tyler ackompanjerar solförmörkelsen

Popstjärnan (en gång) Bonnie Tyler har dammat av en gammal poplåt på temat "eclipse" och hänger på förmörkelsevågen i USA, rapporterar Peter Hemborg.

Bildminne från 1954

Tack till Peter Modie på Historisk Bildbyrå som låter mig få återge dessa bilddokument (tagna av Sydsvenskans fotografer) från den "svenska" solförmörkelsen sommaren 1954. Vi befinner oss på hörnan Adelgatan/Bruksgatan i Malmö:

Hörnet Adelsgatan, Bruksgatan Malmö Sydsv.-1

Ett stenkast därifrån, på Stortorget, dokumenterades denna syn av synen:

9301b3a12195a961c1cc151eafce76d8

Själv var W-bloggen nio år och stod på Hedgatan  i Höör och försökte fånga solen genom sotat glas. Förmörkelsen, som var partiell på dessa breddgrader, kunde skymtas genom molnen, men det var absolut inget perfekt väder.

Skräck för solförmörkelsen

Peter Hemborg, vår man med örat i etern,  lyssnade i dag (torsdag 17.8) in radions Studio ett, som rapporterade att amerikanska myndigheter är bekymrade för att människor kan bli rädda för mörkret och därför börja tända eldar, som i sin tur skulle kunna starta skogsbränder.

Se detta som en kommentar till Carl Sagan-sidan i förra W-bloggen. Scrolla ner!

Lundmarks märkliga solprognoser

Knut Lundmark, vårt sällskaps grundare, skrev ett par populärvetenskapliga böcker om solförmörkelser och uttalade sig ofta om dem i tidens medier. I boken 1945 (Solförmörkelser förr och nu) slirar han betänkligt när han diskuterar kopplingen mellan  mellan t ex världens veteskördar och solfläckscykeln. Han gör också en häpnadsväckande prognos om kopplingen solfläckar-världskrig och hävdar att runt 1960-62 kan ett nytt tredje världskrig utbryta.

Kubakrisen utspelades oktober 1962… närmare ett tredje, ett nukleärt världskrig har vi aldrig varit.

Tycho-dräktens skapare hjälper Arlövsrevyn

Christina Åberg, som gjort vår fina Tycho Brahe-dräkt till Tycho-dockan på vårt observatorium i Oxie, har enrollerats till kommande upplaga av Arlövsrevyn. Härom dan var revykungen Kent Nilsson och hans affischstarka revygäng på utflykt till Danmark för inspiration, och med var både Christina Åberg och min KvP-kollega från förr Christer Borg.

20840886_1818536894838349_4879729635218965826_n

Foto: Lennart Nilsson

Nils Olof Carlin ur tiden

Den teleskop/optik/kollimeringskunnige Nils Olof Carlin, Onslunda,  har gått ur tiden. Han gästade bl a SAAF:s sektionsmöte i Beddingestrand i våras, där han pratade om det viktigaste "teleskopet" vi har – det mänskliga ögat.

Carlins hemsida med massor av tips rekommenderas.

BLAP:ar ny typ av heta variabler

Genom mikrolinsprojektet OGLE aka Optical Gravitational Lensing Experiment har nästan 500 000 pulserande stjärnor upptäckts.

Bland de senaste fynden återfinns heta blå stjärnor med höga amplituder ochg perioder på ca en månad.

På engelska kallas stjärnorna "blue large-amplitude pulsators" eller  BLAP:ar, kort och gott. Astrobites story finns här.

No comments

Tack till Lars Olefeldt, som fyndat detta meningsutbyte på nätet:

4cdhb69n45gz

Trevlig helg önskas!

Lämna ett svar