Nr 72 2018

Nobelpriset i fysik 2018:

And the winner is….

… trion laserutforskarna och laseruppfinnarna Arthur Ashkin, Gerard Mourou och – Donna Strickland!

Det är första gången sedan 1963 att en kvinna förekommer bland vinnarna.

Dagens fynd i brevlådan…

… ser ut så här. Återkommer!

Mer prisvärt!

Grattis till OKC-teamet Hiranya Peiris som med sina medarbetare Ariel Goobar, Jesper Sollerman, Matthew Hayes och Jens Jasche fått en "project grant" från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse på den nätta summan 37,8 miljoner SEK.

Prof. Hiranya Peiris. Foto: Serena Nobili /Oskar Klein Centre

Projektet lyder “Understanding the dynamic universe”, som med hjälp av Large Synoptic Survey Telescope (LSST) med några dygns mellanrum ska scanna av halva himlavalvet i sex olika färger. Jakten skärps nu bl a på svagt lysande galaxer och tidsvarierande fenomen som supernovor och elektromagnetiska källor som sammanfaller med källor till gravitationsvågor.

Mer info här.

Minisuccé för Oxie-ADON

Vi ska inte slå oss för bröstet, men det blev fullsatt, 50-60 pers som mest, i både stora och lilla salen under lördagens ADON på Tycho Brahe-observatoriet. De yttre förutsättningarna var inte perfekta, men programmet levererades:

Det hölls kortföredrag, ISS passerade och kunde följas mellan molntapparna, Mars och Saturnus syntes mot söder och folk var nöjda med det de fick se. Tomas Diez, som hade mycket att göra under hela aftonen, lyckades dessutom, med det spanska robotteleskopet, få fram dagsfärska bilder på galaxer och nebulosor.

Fullspikat som vanligt…

… bl a omtalades Ray Bradburys Mars-krönika som Nobelprisvärdig.

Större delen av ASTB-teamet på plats summerar ADON.

ASTB-truppen möjliggjorde för närvarande att få i sig grillade hamburgare och läskande dryck.

Under kvällen fick vi även ta emot ett fint teleskop av en generös givare!

En minisuccé var det allt.

HR-diagrammets mystiska gap

Det märkliga gapet i HR-diagrammet, som Gaias nya datakatalog avslöjat och som vår professor em Lennart Lindegren utredde på senaste ASTB-mötet, presenteras här i ganska populärvetenskapliga termer.

Bildkälla: Wei-Chun Jao et al

Även tyngre rapporterar finns på nätet. Surfa på Gaia, gap, HR-diagram. Den som letar hen söker.

Stjärnor på bokmässan

Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg gästades av en delegation från Populär Astronomi som slog ett slag för vår egen kulturtidskrift, detta på scenen för "Nätverkstan Kulturtidskrifter". På plats var bl a vår egen Lundmark-pristagare Katja Lindblom, som flitigt medverkar i tidskriften – i det nu aktuella Mars-numret korar hon sina favoriter bland alla sonder som landat på vår grannplanet eller som snurrar kring planeten.

W-bloggen delar en favorit med Katja: Mariner 4, som var först med att dokumentera att Mars yta var pepprad med nedslagskratrar.

Foto: Christian Vestergaard

SF-författaren Emanuel Blume intervjuade Katja och under tiden var tidskriftens underhållande serietecknare Yvette Gustafsson sysselsatt med att på sitt eget sätt kommentera temat "Att skildra Mars och andra världar".

Foto: Christian Vestergaard

Gröna ön ingen vit fläck längre

Irland, republiken, är numera fullvärdig medlem av vårt europeiska sydobservatorium, ESO.

Osynlig glöd synlig

Djupa observationer som gjorts med spektrografen MUSE på ESO:s Very Large Telescope har avslöjat att enorma reserver av väteatomer som omger avlägsna galaxer.

Tack vare MUSE utsökta känslighet har forskare kunnat direkt observera ljussvaga moln av väte från det unga universum som glöder med Lyman-alfa-emission. Det har avslöjat att nästan hela himlen är fylld med en osynlig glöd.

Vintergatan över Skåne

En sorts pendang till ovanstående notis: Det är inte så himla konstigt att fotografera stjärnhimlen. Man tager vad man haver, t ex en systemkamera, sätter den på ett stativ och riktar den uppåt ett antal sekunder. Resultatet blir så här fint när Hampus Nilsson håller i avtryckaren – KLICKA UPP bilden på din skärm:

Foto: Hampus Nilsson

Värt att notera är att vi inte bara kan se 1000-tals stjärnor utan också Vintergatans mörka, stjärnskapande stoftmoln, de som astronomer förr trodde var "hål" i Vintergatan, likaså galaxen M31 i Andromeda, nästan tre miljoner ljusår avlägsen. När jag blåser upp M31 tycker jag mig även kunna skymta de två dvärggalaxerna runt spiralen.

Bonus är en Perseid i bildens nedre kant och lite annat spännande smått och gott.