Hoppa till innehåll

Nr 72 2019

Nobelpriset i fysik 2019:

Bingo för exoplanetforskningen!

Så utomordentligt trevligt, det blev dubbelt bingo för astronomi och astrofysik/kosmologi.

Vi återkommer med mer fakta, men här finns tills vidare pristagarna och deras insatser – vi utgår från KVA:s pressrelis:

Kungl. Vetenskapsakademien har beslutat utdela Nobelpriset i fysik 2019 till James Peebles, Princeton University, USA, Michel Mayor, Université de Genève, Schweiz och Didier Queloz, Université de Genève, Schweiz och University of Cambridge, Storbritannien.

Kungl. Vetenskapsakademien har beslutat utdela Nobelpriset i fysik 2019 till James Peebles, Princeton University, USA, Michel Mayor, Université de Genève, Schweiz och Didier Queloz, Université de Genève, Schweiz och University of Cambridge, Storbritannien ”för bidrag till vår förståelse av universums utveckling och jordens plats i universum” med ena hälften till James Peebles, Princeton University, USA”för teoretiska upptäckter inom fysikalisk kosmologi” och med andra hälften gemensamt till Michel Mayor, Université de Genève, Schweiz och Didier Queloz, Université de Genève, Schweiz och University of Cambridge, Storbritannien ”för upptäckten av en exoplanet i bana kring en solliknande stjärna”

De gav oss ny syn på vår plats i universum

Illustration: Johan Jarnestad

Årets Nobelpris i fysik belönar ny förståelse av universums uppbyggnad och historia, samt den första upptäckten av en planet i bana kring en solliknande stjärna utanför vårt solsystem.

James Peebles idéer om fysikalisk kosmologi befruktade hela forskningsfältet och lade grunden till det senaste halvseklets omvandling av kosmologin från spekulationer om världsalltet till vetenskap. Hans teoretiska ramverk, som han utvecklat sedan mitten av 1960-talet, ligger till grund för vår tids bild av universum.

Den rådande bigbangmodellen beskriver universum från dess allra första ögonblick för nästan 14 miljarder år sedan då det var extremt hett och tätt. Sedan dess har det expanderat och blivit allt större och allt kallare. Knappt 400 000 år efter big bang blev universum genomskinligt och ljusstrålar kunde flöda fritt. Än i dag finns den urgamla strålningen kvar överallt runtom oss, och inkodade i den döljer sig många av universums hemligheter. Med sina teoretiska verktyg och beräkningar kunde James Peebles tolka dessa avtryck från universums tidigaste barndom och upptäcka nya fysikaliska processer.

Resultatet visade ett universum där bara fem procent av dess innehåll är materia som vi känner till, den som bygger upp stjärnor, planeter, blommor och oss. Resten, 95 procent, är okänd mörk materia och mörk energi. Detta är ett mysterium och en utmaning för den moderna fysiken.

I oktober 1995 tillkännagav Michel Mayor och Didier Queloz sin upptäckt av den allra första planeten utanför vårt solsystem, en exoplanet, i bana kring en solliknande stjärna i vår hemgalax Vintergatan. Med hjälp av specialbyggda instrument kunde de vid observatoriet Haute-Provence i södra Frankrike observera planeten 51 Pegasi b, ett gasklot jämförbart med solsystemets största gasjätte, Jupiter.

Upptäckten startade en revolution inom astronomin, och sedan dess har över 4 000 exoplaneter hittats i Vintergatan. Ständigt uppdagas nya märkliga världar, med en häpnadsväckande rikedom av former, storlekar och omloppsbanor. De utmanar våra föreställningar om hur ett planetsystem kan se ut och tvingar forskarna att revidera sina teorier om de fysikaliska processer som ligger bakom planeternas tillblivelse. Flera nya projekt för att hitta exoplaneter är nu på gång och så småningom får vi kanske svar på den allt överskuggande frågan – finns det liv någonstans därute?

Årets Nobelpristagare har skakat om vår bild av världsalltet. Medan James Peebles teoretiska upptäckter bidrog till att vi nu förstår hur universum utvecklades efter big bang, undersökte Michel Mayor och Didier Queloz rymden nästgårds på jakt efter främmande planeter. Sedan dess blir våra föreställningar om den värld vi lever i aldrig desamma.

James Peebles, född 1935 (84 år) i Winnipeg, Kanada. Fil.dr 1962 vid Princeton University, USA. Albert Einstein Professor of Science vid Princeton University, USA.

Michel Mayor, född 1942 (77 år) i Lausanne, Schweiz. Fil.dr 1971 vid Université de Genève, Schweiz. Professor vid Université de Genève, Schweiz.

Didier Queloz, född 1966 (53 år). Fil.dr 1995 vid Université de Genève, Schweiz. Professor vid Université de Genève, Schweiz och University of Cambridge, Storbritannien.

Prissumma: 9 miljoner svenska kronor, med ena hälften till James Peebles och med andra hälften gemensamt till Michel Mayor och Didier Queloz.

En som är riktigt glad i vår community är vår ordförande Peter Linde.

Skånskan porträtterar Birger Schmitz

Tycho Brahes kluriga devis om att genom att titta ner så tittar han upp (= alkemi och astronomi), har på sitt vis, på sitt moderna vis ska tilläggas, även blivit vår lundensiske geologiprofessor Birger Schmitz valspråk.

Detta bevisat av dagens (8.10) stora intervju med honom i Skånska Dagbladet, signerad kollegan Håkan Jacobsson. Ett alldeles förträffligt porträtt av professorn, som inte bara diskuterar sina senaste uppmärksammade forskningsrön om rymdsmällen mellan Mars och Jupiter för 470 miljoner år sen utan även berättar om sin krångliga väg genom den akademiska djungeln och sina livsavgörande möten med nobelpristagaren Luis Alvarez.

Alvarez var "Urpappan" till idén om dinosaurernas utdöende till följd av ett våldsamt meteoritnedslag för 65 miljoner år sen. 

6228-767x600[1]

Schmitz bland astrobiologiska seminariekolleger i Lund 2017. Bildkälla: http://astrogeobiology.org/category/seminars/

Läsning rekommenderas! 

Den som vill läsa hela den ursprungliga rapporten går in här för att ta del av "An extraterrestrial trigger for the mid-Ordovician ice age: Dust from the breakup of the L-chondrite parent body".

Houston-besök med fokus på "våran" Jessica Meir

Vår utsände i västerled Hans Hilderfors har sänt över "några nytagna enkla bilder" från Johnson Space Center i Houston, Texas, burkade 4 oktober på "Sputnik"-dagen.

Här är Mission Control Center varifrån ISS styrs för närvarande. Notera fotot upp till vänster med Jessica Meir.

1 (4)

Närbild av fotot på nuvarande besättning på ISS med Meir och svenska flaggan.

2 (4)

Space Vehicle Mockup Facility (träningshall för astronauter) med Orionkapseln som ska användas för framtida bemannade rymdfärder. Den ska klara det påfrestande återinträdet i atmosfären från interplanetära resor (Mars).

3 (4)

En parkeringsskylt…

4 (1)

Huvudentrén:

5 (1)

  Tack Hans för dina bildbevis.

Pedagogik om stjärnstorlekar

​Det är inte alltid så lätt att i outreachens tidevarv förklara skillnaden mellan stjärnornas individuella storlekar. Jag brukar använda stjärnorna i Orions bälte som exempel: På himlavalvet tycks de ligga på samma avstånd men i verkligheten skiljer avstånden dem åt, vilket ger en god ingång att prata om stjärnornas absoluta ljusstyrkor och storlekar sinsemellan.

Här är ett tappert försök, hittat på nätet naturligtvis – upphovs"hen" tills vidare okänd:

Star-sizes[1]

Glöm inte blåsa upp bilden på din skärm!

Lämna ett svar