Hoppa till innehåll

Nr 18 2020

ESO varnar för de nya satellitkonstellationerna

Astronomer har nyligen uttryckt oro över hur stora konstellationer med tusentals satelliter kommer att påverka astronomisk forskning. ESO har gjort en vetenskaplig studie av problemet med fokus på hur de kommer att påverka på ESO:s teleskop i visuella och infraröda våglängder.

* I studien, som nyligen har accepterats för publicering i Astronomy & Astrophysics, ingår 18 satellitkonstellationer under utveckling av bland annat SpaceX, Amazon och OneWeb, med totalt 26 000 satelliter.
Enligt studien kommer ESO:s Very Large Telescope (VLT) och det kommande Extremely Large Telescope (ELT) att påverkas ”måttligt”. Effekten blir större för långa exponeringar (cirka 1000 sekunder), då 3% av bilderna kan förstöras i skymning och gryning.

*  Problemet är mindre vid kortare exponeringar och vid andra tidpunkter under natten, då många av satelliterna befinner sig i jordskugga. Effekten kan minimeras genom att strategiskt planera de observationsprogram som utförs med ESO:s teleskop, med viss medföljande kostnad {1]. Mörkare satelliter skulle också minimera problemet.

ESO:s stora ALMA-maskineri riskerar drabbas… Bildkälla: ESO/Wikipedia


* Det största påverkan kommer att ske under kartläggningsobservationer, då 30 till 50 % av bilderna kan gå förlorade på grund av ljusa satellitspår. Detta gäller till exempel US National Science Foundations Vera C. Rubin Telescope (som inte är en ESO-anläggning), som skulle påverkas ”allvarligt”. Detta gäller även liknande teleskop som rankas som särskilt angelägna för det vetenskapliga samfundet, genom sina observationer och upptäckter av jordkorsande asteroider och supernovor, och på grund av att astronomiska data från dem sänds vidare till andra observatorier för mer ingående studier av objekten.
 
* Ett annat orosmoment är hur dessa satellitkonstellationer kommer att påverka människans upplevelse av den naturlig stjärnhimlen. Omkring 1 600 satelliter kommer att vara synliga från medelhöga latituder varje givet tillfälle, de flesta under 30 graders höjd och 250 över denna höjd. Omkring 100 av dessa satelliter kommer vara tillräckligt ljusa för att kunna ses för blotta ögat under skymning och gryning, vilket skulle innebära en dubblering av antalet satelliter som är synliga på himlen över 30 graders höjd jämfört med i dag.

… liksom amerikanernas stora Vera C Rubin Observatory, som just nu byggs. Foto:  Wil O’Mullane (Rubin Observatory, Wikimedia Commons
 

* Satellitkonstellationerna kommer också att påverka observationer i radio-, millimeter- och submillimeterområdet, med negativa effekter för bland annat Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) och Atacama Pathfinder Experiment (APEX), där ESO ingår.
 
* I samarbete med andra observatorier och astronomiska organisationer som Internationella Astronomiska Unionen (IAU), American Astronomical Society (AAS) och UK Royal Astronomical Society (RAS), tar ESO denna fråga vidare till globala fora som United Nations Committee on the Peaceful Uses of Outer Space (COPUOS) och European Committee on Radio Astronomy Frequencies (CRAF). Syftet är att utarbeta riktlinjer för att skydda möjligheterna att studera universum samtidigt som högteknologisk rymdverksamhet kan utvecklas.
Noter
[1] Metoder att minimera problemet med förbipasserande satelliter är bland annat att undvika observationer på de positioner där satelliter passerar, stänga kameraslutaren när de passerar över synfältet, och observera i jordskuggan där satelliterna inte är belysta av solen och därmed osynliga.
 
[2] Uppskattningsvis 34 000 objekt större än 10 cm går för närvarande i omloppsbana kring jorden. Av dessa är 5 500 satelliter, varav 2 300 är i drift. Resterande delen är ”rymdskrot” som raketsteg och mindre raketdelar. Omkring 2 000 av dessa objekt är över horisonten när som helst under dygnet. Under skymning och gryning, då de flesta satelliter är solbelysta, är 5-10 samtidigt synliga för blotta ögat.
Mer information
 
Studien ”On the impact of Satellite Constellations on Astronomical Observations with ESO Telescopes in the Visible and Infrared Domains”av O. Hainaut och A. Williams kommer att publiceras i Astronomy & Astrophysics. Artikeln är tillgänglig här och på arXiv.

Urbans projekt snart i mål

Sista chansen att rapportera in till Urban Erikssons unika projekt att mäta ljusföroreningar på ett smart sätt, är den 15 mars.

Info här.

Dubbla lober var det

Om hur det går till när en planetarisk nebulosa med dubbla lober bildas, berättas i detta Chalmers-mess.

Almas bild av det gamla stjärnsystemet W43A. I blått visas de dubbla jetstrålarna som skickas ut i hög hastighet ifrån den åldrade stjärnan. I grönt visas utflödet med låg hastighet från stjärnan, och i orange färg visas de dammiga moln som dras med av jetstrålarna.
Bild: ALMA (ESO / NAOJ / NRAO), Tafoya m. fl.

Lämna ett svar